Att ångra ett namn

När man namnger sitt barn så gör man ju det inte helt utan tanke innan. De allra flesta i alla fall.

Med Stora E var det lätt. Hon fick sitt namn direkt när hon kom ut, favoritnamnet från listan passade henne perfekt. Sedan fick hon även ett andranamn med direkt anknytning till listan, det får bli ett eget inlägg en annan gång.

Med Lilla E var det svårt. Det tog en vecka av namntestande och när vi hade bestämt oss sa vi "nu tar vi det innan vi ändrar oss igen!"

Det fanns dock ett namn som jag ville hela tiden, som maken tyckte var fint och som vi pratade mycket om. Men vi tog det inte. Det var någonting som gjorde att vi inte tog det, jag tror att maken inte var lika på som jag. Och jag var lite osäker på om jag ville döpa mitt barn till ett så ovanligt namn.

Jag ville att hon skulle heta Fideli. Istället fick hon ett helt vanligt tjejnamn på E. Ett fint tjejnamn på E men inte som Fideli.

Ju äldre hon blir, ju säkrare blir jag på att Fideli skulle ha passat henne perfekt.

Jag tror att min lilla fina E ska få ett tredje namn. Måste nog lägga till det så att jag i smyg kan börja kalla henne det och sedan helt plötsligt har vi liksom bytt.