Försökte shoppa

Ni vet hur det är. När man inte har pengar hittar man massor av saker man inte kan köpa. När man har pengar hittar man inget. Jag hade tid. Jag hade pengar. Jag hade lust. Ändå kom jag hem nästan tomhänt. (Jag lyckas såklart att spendera lite, annars vore jag inte jag).

Dagens slutsats är att någon skrattade rått när de skapade mig.

Jag fick felaktiga fötter. Det finns inga skor som passar. Jag hamnar alltid mittemellan. Jag HATAR att köpa skor och går därför runt i de jag lyckas köpa, alldeles för länge. Har aldrig förstått skofascinationen som många kvinnor har. Jag hatar klackar. Jag hatar skor som är för öppna, då vinglar mina hälar åt fel håll. Äh. Jag hatar skor helt enkelt.

Då lämnar vi fötterna och går upp till rygg och bröst. Många kvinnor vill ha stora bröst. De vill så gärna ha stora bröst att de hostar upp en förmögenhet för en bröstförstoring. Jag skulle kunna tänka mig en bröstförminskning. Där snackar vi valuta för pengarna! Nu ska ni inte inbilla er att det är jättemeloner som Skrivarmamman dinglar runt med men de är tillräckligt stora för att vara jobbiga. Speciellt i kombination med min simmarrygg. Nej. Jag är ingen simmare. Jag har bara fått en extremt bred rygg. Just där ryggen är som bredast, där är brösten som störst. Fast på andra sidan kroppen då. Självklart. Detta gör att fina små blusar, koftor och klänningar sällan göre sig besvär hos mig. Varje gång jag får för mig att prova en läckerbit så blir jag lika besviken. För vad jag vet är det inte snyggt när knapparna glipar. Ja. Jag har hollywoodtejp. Ja. Jag använder hollywoodtejp. Men det finns kläder inte ens hollywoodtejp biter på. (För dig som är plattbröstad och har en rak, normal rygg kan jag berätta att hollywoodtejp är dubbelhäftande och den använder sådana som jag för att slippa glipor i klädseln). Finns på Twilfit.

Plötsligt känns det som att jag har bloggat om det här förut. Jag får en känsla av déja vu...

Sedan har vi degmagen. Den kan jag nog inte skylla någon skapare för. Den är helt mitt eget verk och det är ju det värsta. Kan ju inte hävda gravidmage tre år efter senaste förlossningen. Nästan 3,5 år. Shit. Illa.

Summan av kardemumman är alltså: Inga nya skor. Inga nya kläder. Plånboken är glad. Jag är sur.

Inget fredagsfika för mig idag!

Igår i soffan. Lilla E lyfte upp min tröja och tittade på min mage.

-Mamma. Du har stor mage. Har du bebis i magen?
- Nej. Jag har ingen bebis i magen. (Tyst i mitt huvud: och det är ditt fel att jag har stor mage, det är du som har legat där för tre år sedan, kan jag hjälpa att den har lite problem med att hitta tillbaka till sin rätta form? Va?! Kan jag det eller?!)

Å andra sidan satt hon i morse och tittade på mig när jag duschade. (Allt man ska stå ut med som mor).
-Vilka stora tuttar.
-Jajemen surrö. Har du tur kanske du också får det en dag.