Inlägg
Alla kommentarer
Det märks i alla fall på antalet besökare här idag. 36 stycken! Klockan 20:52. Otroligt lite. Det brukar vara i alla fall minst dubbelt. Ja ja. Jag tycker att det är bra att vi njuter av solen lite. Det har jag gjort. Blev säkert fräknig.
Har också shoppat. Det blev två bhar. (Plural av bh?) Av samma märke (Calvin Klein). Samma modell. En svart och en vit. Bäst så. Ville köpa en hudfärgad också men blev snål. Kändes lite trist att lägga pengar på tre likadana bhar men orkade inte prova något mer. Vågar inte ens yppa vilken storlek, jag blev chockad. Det är nog en hel del som hänger och dinglar after all...
Just det. Köpte en blus också. Var så nöjd med att den inte glipade. Tills jag kom hem och provade igen. Den tillhör hollywoodtejpsobligatoriet. Så är det bara. Jag och hollywoodtejpen är såhär. (Håller upp två fingrar som kramar varandra).
Nu ska jag sluta babbla. Ciao!
Ni vet hur det är. När man inte har pengar hittar man massor av saker man inte kan köpa. När man har pengar hittar man inget. Jag hade tid. Jag hade pengar. Jag hade lust. Ändå kom jag hem nästan tomhänt. (Jag lyckas såklart att spendera lite, annars vore jag inte jag).
Dagens slutsats är att någon skrattade rått när de skapade mig.
Jag fick felaktiga fötter. Det finns inga skor som passar. Jag hamnar alltid mittemellan. Jag HATAR att köpa skor och går därför runt i de jag lyckas köpa, alldeles för länge. Har aldrig förstått skofascinationen som många kvinnor har. Jag hatar klackar. Jag hatar skor som är för öppna, då vinglar mina hälar åt fel håll. Äh. Jag hatar skor helt enkelt.
Då lämnar vi fötterna och går upp till rygg och bröst. Många kvinnor vill ha stora bröst. De vill så gärna ha stora bröst att de hostar upp en förmögenhet för en bröstförstoring. Jag skulle kunna tänka mig en bröstförminskning. Där snackar vi valuta för pengarna! Nu ska ni inte inbilla er att det är jättemeloner som Skrivarmamman dinglar runt med men de är tillräckligt stora för att vara jobbiga. Speciellt i kombination med min simmarrygg. Nej. Jag är ingen simmare. Jag har bara fått en extremt bred rygg. Just där ryggen är som bredast, där är brösten som störst. Fast på andra sidan kroppen då. Självklart. Detta gör att fina små blusar, koftor och klänningar sällan göre sig besvär hos mig. Varje gång jag får för mig att prova en läckerbit så blir jag lika besviken. För vad jag vet är det inte snyggt när knapparna glipar. Ja. Jag har hollywoodtejp. Ja. Jag använder hollywoodtejp. Men det finns kläder inte ens hollywoodtejp biter på. (För dig som är plattbröstad och har en rak, normal rygg kan jag berätta att hollywoodtejp är dubbelhäftande och den använder sådana som jag för att slippa glipor i klädseln). Finns på Twilfit.
Plötsligt känns det som att jag har bloggat om det här förut. Jag får en känsla av déja vu...
Sedan har vi degmagen. Den kan jag nog inte skylla någon skapare för. Den är helt mitt eget verk och det är ju det värsta. Kan ju inte hävda gravidmage tre år efter senaste förlossningen. Nästan 3,5 år. Shit. Illa.
Summan av kardemumman är alltså: Inga nya skor. Inga nya kläder. Plånboken är glad. Jag är sur.
Jag brukar säga att jag inte är en jobbig kund men på sista tiden har jag börjat undra om jag ändå inte är det. Jag har nyligen avbeställt en soffa för att de inte kan tala om när den kommer (efter fyra veckors försening och inga besked går att få). Jag har också bitchat på om hur SEB drar ut på vårt ärende och därmed tjänar 2 400 kronor i veckan på oss. De ligger väldigt nära gränsen för att bli utbytta de också. I somras lackade jag på en blomsteraffär som skulle ta tre kronor i kortavgift när jag skulle handla blommor för nästan 400. Jag talade om att det är olagligt för dem att ta ut avgiften och att jag nog hellre handlar någon annanstans. Då behövde jag helt plötsligt inte betala avgiften längre.
Jag tror att dessa företag visst tycker att jag är en jobbig kund. Jag är ju jobbig eftersom jag ställer lite krav och får för mig att folk som jobbar med service ska ge just det. Kan vara lite färgad av att jag började jobba på kafé som trettonåring och sedan jobbade på restaurang, korvkiosk, hotell, på Ica och i klädaffär under högstadiet, gymnasiet och under pluggtiden på universitetet. Ganska gedigen karriär inom servicenäringen, om jag får säga det själv. Jag vet hur man ska bete sig mot kunder. Därför blir jag lite putt när folk inte gör som man ska.
Men idag måste jag säga att jag stötte på väldigt duktiga servicemänniskor. Och det enda de gjorde var att sköta sitt jobb som man ska. Varför ska jag då bli förvånad och lycklig?
Jag var på Stadium i Sickla med mina två damer. De skulle få stövlar. Jag fick superhjälp av en ung kille, vars namn jag tyvärr inte tog reda på. Han mätte deras fötter och han mätte stövlarna. Helt svettfritt för mig. Jag försökte lobba för svarta stövlar men tjejerna valde röda. (Det fanns ju inte råååsa). Därefter gick vi ner en trappa och skulle leta upp jympapåse och jympakläder till Stora E. Fick jättebra hjälp av en tjej som letade storlekar och visade allt jag frågade efter. Jag kunde shoppa och jaga Lilla E samtidigt. Perfekt.
Det här är ju inget exceptionellt. Det är såhär det borde vara när man handlar. Men jag är ändå lycklig över att man ibland stöter på de där fina personerna som vet att vårda sitt yrke.
.gif)
