En riktig liten lögnhals

Idag när jag kom ut i pappas uterum så mötte den här synen mig:


Man behöver inte direkt en examen i kriminologi för att kunna räkna ut vad som hade skett. Jag kallade till mig min yngsta dotter.

-Vem har ritat här? Har du ritat här?
-Neej. Jag har inte ritat där. (Med oskyldiga blå ögon och len röst).
-Men vem har då ritat på soffan?
-Stora E. (Njae, de kallar inte varandra Stora och Lilla E men ni fattar).

Jag hämtade Stora E. Jag talade om för henne att jag visste att det inte var hon. Inför den lilla kriminella typen frågade jag om det var Stora E som hade ritat. Stora E svarade såklart nej.

Jag frågade Lilla E:
-Men vem har då ritat på soffan? Är det morfar kanske?
-Jaa!

Hur lyckas man vara en fullfjädrad lögnare redan vid två och ett halvt års ålder? Eller är hon inte det? Det kanske var morfar som ritade på soffan?

Positivt är att ungen har valt en färg som är väldigt lik den hon ska få som fondvägg i sitt nya rum. Vi har tydligen valt rätt färg.

Vanish, here we come!