Den jobbiga mamman

Jag inser ju att jag igår seglade in på svarta listan på mitt barns skola. Men jag räds ju inte för det. Jag kommer att ringa skolchefen. Usch. Jag hör verkligen hemma på svarta listan. Jag vet ju att det inte kommer att hjälpa men ändå måste jag. Svart lista. Where I belong. Jobbig lärarmorsa. C'est moi. Den där som de kommer att jubla över när sista barnet blir tillräckligt stort för att lämna skolan. Jag vet att det förekommer, har själv undsluppit mig en liten glad tanke när en viss förälder har checkat ut men det var ju skillnad, då var det ju föräldern det var fel på såklart.... ;)

Pratade dock med Stora E:s proffsiga förskollelärare imorse. Hon är ju som sagt proffsig så hon stod ju inte och pratade skit om sin chef men jag förstod och hon förstod att jag förstod. Personalen är inte heller nöjd. Det förstår man ju när alla slutar...

Ska bara fundera lite på rätt taktik och sedan skolchefen, så hörs vi!

Skolval blaha blaha

Jag har just varit på information inför val av skola för Stora E. Det är förskoleklassdags i höst. Detta var i skolan som hon redan "går i", fast hon går i förskoledelen. Det är skolan som vi till ikväll hade som förstahandsval eftersom Lilla E kommer att gå i förskolan där i flera år till. Och att Stora E har en supergrupp hon går med idag.

Det var en slags rektor där. Och en biträdande. Jag skriver en slags för att hon var riktigt usel. Usch.

Vi föräldrar ställde frågor om elevantal och lärartäthet. Hon vägrade svara på hur många elever det blir i höst, det kan hon ju inte veta. Vi undrade om de inte hade något slags tak (man tänker ju att fysiska faktorer som lokaler etc bör ge någon slags gräns...) Nä då. Hon vägrade ändå. Sedan hävdade hon att det beror ju på vilka slags elever som kommer att börja. Då menade jag att de inte kan veta det innan skolan börjar. Men jodå. Det kan de. För de har tydligen eminenta överlämningskonferenser. Bah. Säger fröken. Jag vet att överlämningskonferenser inte alltid stämmer med verkligheten. Överlämningar är ju på något som har varit, i ett eget sammanhang. När hon märkte att jag inte var helt nöjd med svaret så spände hon ögonen i mig och sa att vi helt enkelt får lita på dem, hon har minsann varit skolledare i tjugo år. Hoppsan. Jag tänkte nästan klämma i med att jag har varit lärare i fem år och ser igenom varenda liten floskel hon har kommit med under kvällen. Men det gjorde jag inte.

Sedan ställde vi fler frågor om hur närhetsprincipen fungerar, hur urvalet till skolorna sker eftersom vi är rätt många som bor mellan två skolor. Och då sa hon "men sådana där frågor vet jag ju inte svaret på". Då var jag jobbig igen och undrade vem som vet. Inte heller det visste hon. Med sina tjugo år i branschen.

Under hennes powerpoint presentation fick vi inte ställa frågor. (!?) När vi sedan ställde dem kunde hon inte svara. Och så frågade en förälder hur lokalerna såg ut, då såg hon sin chans. "Eftersom det inte är fler frågor så kan vi ju ta en rundtur." Jag hade fler frågor. Hon kommer att få ett långt mail. Förväntar mig tyvärr inget svar...

Arrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrgh! Frustration! Varför ska hon sitta och styra två skolor? Det är inte konstigt att vår förskola har haft ett otroligt stort personalbortfall sedan hon tillträdde i våras.