Jodå. Jag finns. Jag finns bara inte så mycket på nätet som jag finns IRL. Eller det beror på vad man menar med IRL. In Real Life är tydligen AW. At Work.
Idag var det ett nytt långpass, 8-19. Har utvecklingssamtalsperiod och får stanna på kvällarna. Underbart att komma hem precis när barnen ska somna/har somnat.
Hur som helst. Läste lite nyheter såhär precis innan läggningsdags. Det är ju rätt smart. Dock gjorde det att jag nu känner mig lite glad att hela familjen äntligen är vaccinerad. För till vården ska man tydligen inte vända sig om man blir sjuk i svinis. Där blir man behandlad som pestsmittad och blir hemskickad.
Jag känner mig väldigt säker på att det inte är såhär överallt, att de flesta inom vården faktiskt vet varför de jobbar där de gör, men de här rötäggen som har gjort såhär, de är under all kritik. Byt jobb. Att behandla smittade människor ingår liksom i dealen. Jag brukar vara grymt (heh) imponerad av alla som klarar att jobba inom vården. Med sjuka, med smittade, med smutsiga och alla dessa kroppsvätskor. Jag skulle aldrig fixa det, bacillskräckig nippertippa som jag är.
Sådär. Det var dagens babbelinlägg det. Sov gott nu.
torsdag 26 november 2009
Hej
Upplagd av Pernilla kl. 22:08 1 kommentarer
Etiketter: babbel, svininfluensan
måndag 23 november 2009
Svinis, please var god dröj till vi har vaccinerat oss klart
Svininfluensan sprider sig fort, fortare, fortast. 15 dödsfall i Sverige varav två stycken treåringar. Det finns konstaterade fall på barnens förskola och skola. Så även på min arbetsplats. Det känns som att det bara är en tidsfråga innan vi får den. (Förmodligen klarar vi oss fram till jullovet och kommer sedan att ligga däckade).
Lillpluttan är inte vaccinerad, bvc stängde nämligen för planeringsdagar när de egentligen hade drop-in för vaccinering. (!!!) Sedan har vaccinet varit slut. Vi vaccinerade Stora E utan problem en måndag för snart tre veckor sedan. Jag försökte få Lilla E vaccinerad samtidigt men hon var en månad ifrån tre år så det gick inte. De var benhårda och jag förstår verkligen att man måste dra gränsen någonstans men ändå... Det retliga var dock att på torsdagen ändrade de rekommendationerna så att även barn under tre år fick vaccinera sig. Och sedan dess har det inte gått.
Nu verkar inte vaccinet vara någon dunderkur heller. Halva klasser på skolan jag jobbar på var utslagna efter vaccinet men jag har i och för sig mina tvivel. Vi lärare klarade av att gå dit och jobba men eleverna var vekare. De går på högstadiet. Jag vågar mig på en vild gissning och gissar att några nog inte var så dåliga som de kanske lät påskina.
Oroande är dock att Stora E har vänner som blev sjuka trots vaccinering. De har haft svinis, konstaterad sådan. De hade fått sin första dos vaccin två veckor innan de blev sjuka, men inte sin andra dos.
Vad vill jag säga med det här inlägget? Jag vet inte. Mest frustrerat babbla om min ångest för vaccinbrist, för biverkningar av vaccin och svininfluensa. Bort med hela skiten tack! Jag vill inte att något ska hända mina finingar. Funderar på att låsa in oss fram till påska. Tror ni att det är över då?
Upplagd av Pernilla kl. 20:04 2 kommentarer
Etiketter: svininfluensan, vaccin
söndag 6 september 2009
Överlevarna
Jag som inte är så orolig för svininfluensan tänkte kolla på Överlevarna som börjar ikväll. På fyran. Nu. De säger såhär innan det börjar "Vi varnar känsliga tittare för obehagliga scener". Verkar bra det där. Passar för mig.
Uppdatering. En timme in i programmet och jag är liiite mer nervös för svininfluensan än innan...
Upplagd av Pernilla kl. 21:00 0 kommentarer
Etiketter: svininfluensan, överlevarna