Att sätta punkt

Simona har satt punkt i sin blogg. Jag känner att hon satte den så mycket bättre än jag som började klaga på min disk. Men det var mitt sätt att på något vis sluta. Orkar inte älta. Orkar inte läsa mer. Orkar inte ta in mer. Jag tänker på dem hela tiden. Jag kanske inte har bloggat klart om det här men på något vis måste jag sluta begrava mig i skildringar.

Jag försöker göra det jag kan. Inser att teskedsorden är något jag starkt gillar. Och följer. "Alla människor har en tesked och om vi alla tar en tesked med vatten så kan vi faktiskt släcka elden." Ibland måste man våga ta diskussionen. Vara obekväm. Jag var det senast på midsommarafton. Jag sa jag ifrån. Tolererade inte kommentarerna som dök upp. Personen som sa kommentarerna gick hem. Fine by me, bättre hade varit om personen hade kunnat ta en diskussion. Jag använde min tesked.


Mitt i allt det här är jag glad över att jag har världens viktigaste jobb. Ett jobb med möjlighet att påverka.

Hur som helst. Läs Simonas inlägg. Fundera över hur du själv kan göra skillnad i vardagen när du möter vilsna själar som mest av allt behöver kärlek. Fundera över vad du säger när t.ex. en granne pratar om hur "de" kommer och tar våra jobb.

Om du är lärare eller möter ungdomar i ditt jobb - kanske kan den här boken vara något? Jag ska kolla upp den, har inte läst den. Och den här sajten.

Och när någon är störig och allmänt jävla jobbig. Eller motsatsen. Inbunden. Lite konstig. Titta lite längre. Fundera på om det är något du kan göra då. Det hjälper mer än alla tända ljus på Facebook.