Något är fel

När man sitter en väldigt lång stund och skriver omdömen med lurar på öronen och lyssnar på musik och inte förrän efter cirka tre, fyra låtar inser att det som pumpar i öronen är barnlåtar, Astrid Lindgrens. Visserligen tolkade av Robyn, Lisa Nilsson etc. Men ändå.

Karlsson! Karlsson! Världens bästa Karlsson!

När jag läser Bullerbybarnen

Stora E har börjat gilla "kapitelböcker" och igår kväll ville hon att jag skulle läsa Bullerbybarnen (behöver man ens skriva av Astrid Lindgren?)

Jag läser och det handlar om Lisa och hennes bröder. Citat:

"Det ska Lasse bli, säger han. En snurrerunt-trillebult-ingenjör. Jag vet inte vad det är för något, men Lasse säjer att det är något fint och att man måste kunna sätta upp pappskivor omkring lysknappar om man ska bli det. Bosse ska bli indianhövding. Åtminstone har han alltid sagt det förut. .... Jag vet inte riktigt vad jag ska bli. Kanske en mamma. För jag tycker om små, små barn."

Fan! Inte ens bästa Astrid lyckas! Hon som ändå har gett oss de starka tjejerna Ronja, Madicken, Pippi och Lotta på Bråkmakargatan. Ändå faller hon i genusfällan. Okej, hon skrev ju när genus inte var lika "i ropet" som nu men ändå... Jag läste aldrig det Astrid hade skrivit igår, jag läste:

"Jag vet inte riktigt vad jag ska bli. Kanske doktor. Eller advokat".

Måste bara påminna maken om att läsa samma när det är hans tur...