Dagens horror

Säger bara ett ord: B A D H U S.

Har idag erfarit:
Ett använt (förmodar jag) plåster på bassängbotten.
Folk som simmar mot motionssimordningen. Maj gad. Ha lite hyfs för fan. Om vi andra simmar för sakta, vänd och simma åt andra hållet istället för att preja ut oss.
Lite väl närgången kontakt med medmänniskor. Please. Bada inte på mig. Bada minst en halvmeter ifrån mig.
Att vissa människor har noll kontroll över sina barn. Om mina barn skulle bete sig totalt tvärtemot hur man får göra och trots flera tillsägelser inte slutar så hade jag lyft ut dem från simhallen. Direkt.

Har idag lärt mig:
Att min kropp inte är snygg men jag är verkligen inte värst ute.
Att jag är en fegis som inte vågar åka alla läskiga kanor och jag undrar när min äventyrslusta försvann.


Dagens badhuscitat:
- Mamma, jag gillar såna där långa tuttar.
Sagt om mig när jag naken satt och kissade med två åskådare. Mina barn.

Sådärja. Det årliga badet avklarat. Nu får det räcka på ett långt tag.

Urk

Hemma från simhallen. Det var lika äckligt som vanligt, jag blev på lika dåligt humör som vanligt och återigen förundras jag över hur 1) äckliga alla är 2) hur man kan känna sig smutsigare efter badet, än innan.

Hu, urk och blä. Nästa gång följer jag inte med.

Att göra saker för sina barn

På tal om det här med att göra vad som helst för sina barn. Idag ska vi till badhuset. Det finns väldigt många saker som hamnar högre på min lista än att gå till badhuset. Det har jag berättat om förut.

Badhuskruka

Jag hatar att bada i simhallar. Jag undviker dem i det längsta. Ändå hamnade jag i en idag.

En föreläsare som föreläste för oss lärare i skolan en gång sa att han aldrig skulle ta med sina barn till en simhall. Han jobbar med barnpornografi och pedofiler. Bara det gör ju att man inte vill gå dit. Med detta i åtanke fick Lilla E gå med sin far och Stora E med mig. Som om det hjälper. Är de sjuka i huvudet så kvittar nog åldern.

Konstigt nog (!) är det inte detta som stör mig mest med simhallarna. Det finns saker som är lättare att upptäcka och tyvärr missar jag inget.

Folk brukar mobba mig för min bakterieskräck, (vad är skillnaden på bakterier och baciller - jag anser att jag har bakterieskräck men är det ett ord, egentligen?) jag tar aldrig i ett handtag på offentliga platser utan använder fötter eller armbågar. Jag skulle aldrig få för mig att sitta i min soffa hemma efter att ha suttit på tunnelbana/buss. Sätter sig någon på min säng som är obäddad, då måste jag byta lakan. Jag mår illa av tanken. Det var en pärs att få barn kan jag säga...

Okej att jag kanske är lite överdriven i vissa sammanhang men seriöst. Finns det någon som inte mår dåligt i en vanlig svensk simhall?

Det ligger använda plåster på golven. De trängs med hårstrån och matrester eftersom vissa människor verkar tycka att det är helmysigt att sitta i en simhall och äta junk. Golven är sjöblöta och vågar man sig mot förmodan in på toaletten så kan man sätta några tusingar på att det stinker av både det ena och det andra. Det är vidrigt äckligt.

Dessutom tvingas man att trängas med folk som inte alls har problem med att visa upp sina kroppshyddor. Nakna stolpar de in i omklädningsrummet, tar plats, trängs och hänger sina handdukar på min. HU! Jag har börjat ha med plastpåsar som jag lägger ALLT i.

När de duschar splashar de allt de kan så att det där kretsloppet känns plågsamt påtagligt. Okej att vi delar allt vatten men jag föredrar när det har gått igenom reningsverket och kommer direkt till mig utan mellanhänder.

Inte nog med att jag knappt kan hantera ett badhusbesök när jag bara har mig själv att ta hand om. Lägg till ett barn och jag är inte längre en god mor.

"Ta inte där!"
"Nej, inga fötter på golvet, stå på flipflopparna!"
"Men håll i handduken sa jag! Den får inte hamna på golvet!"
"Nu sitter du still där!"
"Men NEJ, stå inte på golvet sa jag ju!"

Det är helt säkert ett stort nöje att vara barn till mig och gå till simhallen...

Åtminstone uppför sig mina barn. De andra orkar jag inte ens börja prata om...