När jag kom till fritids idag hade de satt upp en lapp. "Vi ska gå och bada imorgon, ta med badkläder, solhatt och solkräm."
Jag fick en stor, stor klump i magen. Jag önskar nu intensivt att det ska ösregna från morgon till kväll imorgon.
Jag anser inte att jag är en hönsig mamma. Jag anser att jag är en mamma med säkerhetstänk. Jag skulle aldrig köra barnen utan bilbarnstol, jag barnsäkrade hemma direkt när de började röra sig i huset och jag har dem alltid under hård uppsikt när vi är iväg. Det finns två saker jag är rädd för när det gäller mina barn:
1. Att de ska dö.
2. Att någon ska ta dem.
Kanske faktiskt i tvärtom ordning. För mig skulle det vara vidrigt att veta att någon hade kidnappat mitt barn och inte veta under vilka omständigheter hon tvingades leva.
Så. För att hålla den rädslan i schack är jag väldigt noga med vem som får passa mina barn, vem som får köra mina barn och vem som får gå och bada med mina barn.
Sedan får mina barn rätt mycket frihet, de får klättra, de får springa, de får vara uppe själva på morgnarna. För jag vet att det är okej.
När fritids sätter upp en sådan lapp dagen innan utflykten och dessutom har informerat barnen om utflykten känns det inte okej. Jag har redan fått tjurskallemammarykte av anledningar jag inte tänker gå in på här. Jag behöver inte figurera i något som ens kan närma sig kritik av verksamheten, det är inte direkt något jag vinner på.
Trots detta svalde jag några gånger och frågade försiktigt en i personalen hur många som ska gå och bada och hur många personal det blev. Högst 13 barn och minst två vuxna. Ungefär 6 barn per vuxen då. Jag har två. Jag kan inte titta på båda två hela tiden varför jag oftast går till stranden/badställe tillsammans med minst en vuxen till som bryr sig om mina barn. Jag kände mig dum att ta upp det här och hoppas att personen i fråga inte tog illa upp. Hon kände sig tvungen att säga att de inte kommer ligga att sola. Jag hoppas att hon inte trodde att jag trodde att de tänkte göra det. För det tog jag såklart för givet att de inte skulle. Jag tar för givet att de ska stå och titta på de badande barnen hela tiden.
Betyder det här att jag misstror personalen på fritids?
Nej. Verkligen inte. Jag är själv skolpersonal och jag vet att man gör sitt allra allra bästa. I alla fall de flesta av oss. Och vi vill verkligen väl. Men ibland hinner man inte med.
Jag hade önskat att fritids frågade oss föräldrar i förväg och på så sätt fick veta om det fanns fler som jag. (Jag vet minst en). Min dotter var jätteglad över att de skulle bada imorgon, jag kan inte säga till henne att hon inte får. Då vore jag en riktigt elak mamma.
Och varför är jag så hysterisk?
En anledning kan jag inte berätta om pga sekretess.
En annan anledning är att när jag var liten tappade dagis bort min lillasyster på stranden. En lång lång strand utanför Halmstad. Jag lämnades ensam med några andra ungar medan personalen gick och letade. Jag var fem år och jag minns än i dag hur orolig, ledsen och vettskrämd jag var. Väntan var olidlig men det slutade väl.
Min syster och hennes vän hade fångats upp av två damer som tyckte att det var märkligt att två tvååringar (!!!) travade runt på stranden själva. De fixade glass och polis och våra föräldrar fick samtal från polisen långt innan dagis ens funderade på att höra av sig.
Det kan gå väldigt fort. Och de där två bråkiga, jobbiga sötnosarna är det vackraste och viktigaste jag har. Därför hoppas jag på regn, alternativt lite feber.
Inlägg
.gif)
