Dopade författare

DN skriver idag om kopplingen mellan droger och konst. Tydligen är det allmänt känt, och inte helt ovanligt,  att författare använder droger för att skapa. Jag som trodde att författare mest joggade. Måste känna fel gäng.

Reagerar lite på uttalandet från Carl-Michael Edenborg som i texten säger:  "I vår tid är erfarenheten av starka rus ganska självklar, i alla fall för dem under 50 år. Det uppfattas som en naturlig del av vuxenheten."

Eh? Jag är under 50 och nä. Det är inte naturligt för mig att knarka. Eller förresten. Jag vet inte. Jag har aldrig provat. Jag erkänner. Jag är totalt oerfaren inom området. Jag lyckades till och med med konststycket att befinna mig i USA ett helt år i min ungdom och inte prova på minsta gräsfyllda cigg.

Vi får väl se när min förläggare kommer med underlaget inför utkast tre, då kanske jag behöver lite doping som gör att jag "bryter givna mönster". Då får jag väl göra en bubbeldrink för det blir inte starkare än så hos mig.