Författarmöte

Idag var författaren Björn Hellberg på en ICA Maxi som vi råkade befinna oss på för att handla lite. Det stod stora skyltar vid entrén och jag tänkte att jag måste gå och nosa lite där. Så handlade vi och helt plötsligt hade vi gått förbi, de hade placerat honom lite tokigt så han knappt syntes och så var det INGEN som stod hos honom.

Mitt hjärta gjorde ont. Där har han offrat en härlig söndag för att sitta på en sketen ICA Maxi och ingen ville få en bok signerad. Jag hade redan gått förbi när jag insåg att jag hade gått förbi (hoppas ni förstår hur jag menar att den där meningen ska tydas) och jag gick och tyckte synd om. Han hade ju välstruken skjorta och fick bara sitta där. Han har jobbat hårt med sina böcker och ingen visade uppskattning. Och sådär gick jag på. Till slut fick maken nog och sa åt mig att gå dit och köpa en bok. Vilket jag gjorde.

Till min glädje stod några runt omkring bordet och pratade och fick böcker signerade. När det blev min tur fick jag mig en trevlig pratstund jag också och fick av någon pladdrig orsak även ur mig att jag minsann också ska skriva en bok. Någon gång, när jag kommer till skott och inte bara bloggar om hur jag ska bli författare.... Han tyckte det var så trevligt och hoppades verkligen att han pratade med en framtida kollega. Hur söt får man bli!? Han gav goda råd och sa som alla andra författare; man ska inte vänta på inspiration. Bara skriv!

Så fick jag en bok signerad. Efter mig kom det fler. Jag är nöjd.

Men när jag blir författare åker jag nog inte till ICA Maxi på signeringsrunda. Kanske ingen signeringsrunda alls, vad hemskt att sitta på display och ingen kommer...

Ica Maxi i torsdags

Stora E sitter i en sådan där bilvagn, ni vet med bil fram och kundvagn bak. Lilla E får finna sig i att sitta i kundvagnens vanliga tråkiga barnsits – lillasyster som hon är.

Under shoppingturen kör Stora E och pladdrar på som vanligt. Det är lite svårt att höra henne uppifrån där jag befinner mig, eftersom hon är inkapslad i bilen och pratar åt helt fel håll.
Hör hur jag flertalet gånger säger: -Nu hör inte jag vad du säger.

När vi har handlat klart och lämnat påsarna i bilen och går in för att lämna tillbaka vagnen tjatar Stora E om att få åka rutschkana. Jag säger nej, hon tjatar, jag säger nej, hon tjatar och jag säger nej.

Då säger hon:
-Nu hör inte jag vad du säger.

SOLIG måndag!

Dagens lunch. Jag fick äggröra med skinka och solrosfrön, med grönsaker.
Lilla E fick grönsakslasagne från vår kompis Hipp...

Idag har jag:

• Sovit längre än resten av familjen. Det gjorde alla glada...
• Fixat tvätt. Ja, det fanns sådan idag också.
• Ätit grötfrukost och planerat veckans mat. Det blir GI-vecka.
• Varit ute på rask, solig promenad i 45 minuter, med boken i öronen. Den är lite seg tycker jag nog. (Mig äger ingen).
• Ätit lunch. Se bild.
• Letat reda på alla biblioteksböcker som skulle ha återlämnats 14 november... Nä! Det kan inte stämma! 14 december hoppas jag innerligt att det var. Barnböcker=inga böter i alla fall.
• Torkat lilla E tretusen gånger, lyft bort henne från olämpliga saker 1321 gånger, blivit ryckt i armen av henne 324 gånger. Bytt blöja 4 gånger, bytt hennes kläder en gång. Hittills.

Är bloggutmanad av Oliva. Hon vill att man ska visa bild på sin kyl utan att städa den först, utsidan alltså. Puh, om jag var tvungen att visa insidan skulle jag skämmas... Här är vår kyl och frys:

Nu ska jag:
Duscha, klä på oss, åka till Ica o veckohandla, åka till dagis, åka till biblioteket och låna nya böcker som jag kan leta efter om en månad ungefär....

Att göra julfint med barn i huset

Såhär kan en amaryllis se ut EFTER att den oförklarligt har brutits itu.

Under den gångna veckan har jag försökt få till någon slags julordning här hemma. Jag har köpt julblommor och gjort små fina uppsättningar/arrangemang som jag faktiskt blev ganska nöjd med. Satte t.ex. tre vita amaryllis i en vas. Fint så. Tills jag igår morse (som sisten i hushållet) klev upp och såg att en av amaryllisarna var böjd. ”Vad har hänt med den här?” var ju min rätt logiska kommentar. ”Det var inte jag” kom det blixtsnabbt från fyraåringen… Jag köpte amaryllisarna på Hötorget för det facila priset tre för 50 kronor. Åkte imorse till vår lokala, jättefina blomaffär. Där tog de 75 kronor för en amaryllis. Dock hade den en pinne i sig så den ska nog inte vika sig, vare sig på egen hand eller med eventuell hjälp från oskyldig fyraåring…

De tomtar och lucior vi ställde ut på ett sidobord i vardagsrummet har vi krigat lite om. Jag ställer dem i fin ordning och fyraåringen får för sig att de är några slags leksaker och så möblerar hon om totalt efter hur det passar i leken som hon hittar på…

För några veckor sedan skivade jag apelsiner som jag torkade i ugnen och planerade att hänga upp i fönstret. För några kvällar sedan blev det äntligen av och självklart kom fyraåringen och sa ”mamma jag vill hjälpa till dig”. Såklart hon fick, man ska ju inkludera barnen i pyssel och stök. Tyvärr har hon fått en rätt pedantisk, otålig mamma och så fort hon vill göra något så säger jag ”vänta, jag ska bara”…. Till slut tröttnade hon ju….

Igår slog vi in lite klappar. Då var det hon som tog befälet. ”Nu gör jag som jag vill”. Det fick hon. Jag är ju inte bara pedant och otålig, jag är hyfsat klok och pedagogisk och full av ömhet i mitt hjärta. Såklart fick hon slå in paket. Ett. De andra gjorde jag och jag var jättenöjd när jag la dem under granen, de blev fina och sådär stilrena ni vet.

Idag fick vi sovmorgon till 07 och jag hade tänkt ut PLANEN. Jag skulle hänga på låset till ICA Maxi klockan 8 och få allt handlat medan alla andra sov som små stockar. Dessutom bestämde jag mig för att för ovanlighetens skull scanna varorna själv. Bara det att jag aldrig blev klar för avfärd, ICA Maxi öppnade redan 07 idag, alla andra hade också gått upp tidigt och väl framme i kassan så åkte jag på en så kallad avstämning…. Sedan kom jag äntligen hem och då hade fyraåringen tillbringat morgonen med att klistra på olika (icke juliga) klistermärken på alla paket under granen. ”Se så fint jag har gjort mamma!”