I flera år har jag mobbat min man för att han skyr andras bilar som pesten. Speciellt när han har en ny bil. Värst var med hans älskade Golf GTI som var hans allra första splitternya bil. Jäklar vad det petades med den där bilen. I början. Idag åkte jag iväg för att äta lunch med min käre make. Och parkerade min nya bil på obscent avstånd från andra bilar, och själva ingången. Jag gjorde helt enkelt en Jensa. Fan ta den som rör min bil.
torsdag 31 mars 2011
lördag 13 mars 2010
Och tydligen är jag för bakis
för att komma ihåg vad jag skulle skriva om.
Jag skulle ju skriva om min make.
Att vara bakis med min make som hjälpare är inte ens jobbigt. Detta kommer sig av två spygraviditeter som övning. Jag behöver nästan inte öppna munnen förrän allt är fixat på bästa sätt.
Han gick upp tidigt med barnen. Han tog med sig barnen när han klockan 8 skulle leverera sin kompis skidor till sin kompis som skulle till fjällen idag. Han körde runt damerna på en liten morgonextrasväng för att jag skulle få sova lite ostört.
Sedan kom de hem och pysslade om mig lite. Utan att ens behöva be om det så fick jag en spypåse på golvet - vikt på allra bästa sätt. Jag väste fram något som han tolkade helt rätt. Jag fick té och även en macka. Mackan serverades på kudden bredvid på lagom räckavstånd men också tillräckligt långt borta för att inte lukta för mycket. Det är ett proffs jag har här hemma.
Sedan samlade han ihop lilla skocken och åkte och uträttade lite ärenden. Sedan åkte de till svärföräldrarna och han målade vårt sideboard som han byggde förra helgen. Sedan åkte de och handlade mat. Sedan kom han hem. Då hade jag rest mig från de halvdöda och vädrat sovrum, skurat badrum och duschat mig själv samt ätit frukost. Då var liksom min energi slut och jag parkerade mig på soffan.
Maken, han slet vidare. Han har varit konflikthaterare, pizzabagare, florist och IT-tekniker åt Stora E som har upptäckt dataspelens underbara värld. På sin dator från 1997. Typ.
Aj lav maj husband. Han är bara bäst.
Upplagd av Pernilla kl. 17:55 2 kommentarer
lördag 5 december 2009
Min man och hans nya bil
2001 köpte min man en ny bil. Han satt på nätet och klickade fram alla tillbehör han kunde tänka sig och efter lång väntan fick han hem sin ögonsten. Varje gång han hade stannat någonstans gick han ett varv runt bilen och kollade att inget hade hänt den. Dörruppslag och annat. Det tog ju inte så lång tid innan något hände, jag tror inte att han har kommit över det än.
I tisdags hämtade min käre make ut sin nya bil. Han har inte haft någon mellan 2001-bilen och den här så man kan lugnt säga att det var dags. Men... Nu har det börjat om.
Priolistan ser ut såhär:
1) Stå så långt ifrån alla andra bilar som möjligt. Helst i andra änden av parkeringen, där ingen annan vill stå.
2) Försök välja en parkering där ingen bil kan stå bredvid.
3) Om man ändå måste stå bredvid andra bilar, välj en ny och ren bil. Det tyder på att ägaren är minst lika petig som han själv.
Idag lämnade maken och jag barnen hos farmor och farfar och åkte en ärenderunda. Vi har ju barn som fyller år och ska ha en massa kalas och allt vad det är. Vi stannade på fem ställen. Sickla, stan, Plantagen, Mc Donald's och Ica Maxi. Det regnade ettriga småspikar och det blåste iskallt. Ändå parkerade han bilen så långt ifrån alla ingångar som möjligt. Utan att på gentlemansmanér först släppa av mig vid ingången. Nej, jag fick minsann streta på i kylan jag med.
Vid ett av stoppen hjälpte det inte att parkera långt ifrån alla andra bilar, det var ändå en bil som hade ställt sig precis bredvid. Jättenära. De lämnade bilen när vi kom och maken skickade onda blickar redan innan han hade hunnit kolla bilen. Det var lugnt, det var ingen fara.
Lite senare på dagen tog jag och Stora E makens bil för att köpa födelsedagspresent till lillasyster från storasyster. Jag ställde mig precis vid affärens ingång och bredvid en annan bil. En smutsig och gammal bil. När vi kom ut såg jag till min fasa att grannbilen hade åkt och ersatts av en annan bil. Jag såg framför mig hur de skulle ha slagit upp dörrarna på nya fina bilen. Gjorde en snabbkoll. Ingen fara. Kollade på nya grannbilen. Verkligen ingen fara. Ny, ren och skinande. Den hade till och med fällt in sina sidospeglar. En jämlike! Maken kan andas ut.
Upplagd av Pernilla kl. 22:04 3 kommentarer
Etiketter: bil, födelsedag, lilla E, maken, Stora E