Det här med deltid

Det är suveränt skönt med deltid! Jag och lillpluttan slöar här hemma just nu. Vi gick upp och åt frukost med de andra två, de som är ute i vardagen idag. Sedan gosade vi ner oss en stund till.

Nu försöker jag komma på vad vi ska pyssla med tills det är dags att hämta storasyster i skolan. Lillskrutt vill gå på bio. Jag kollar. Finns inte direkt något som passar. Tänker att det är ändå orättvist om jag och Lilla E går på bio när Stora E måste vara i skolan. Då borde vi gå på eftermiddagen, så att hon kan vara med. Eller i helgen, så att vi kan gå hela familjen.

Så tänker jag att vi kan gå och bada. Kollar olika badhus och öppettider. Så tänker jag att Stora E också älskar att bada. Då är det ju orättvist om vi gör det när hon är i skolan.

Så tänker jag att vi kanske kunde gå på teater / museum / någon gård med djur / ut i skogen / in till stan men så tänker jag att det är synd om Stora E som inte får vara med.

Så tänker jag att det är nog lika bra att vi sitter här hela dagen. Så att det inte blir orättvist.

Hej helgen!

För första gången i mitt liv ska jag börja jobba deltid. Det är märkligt att jag som tvåbarnsmamma till en som snart fyller 5 och en som snart fyller 8,  först nu upptäcker denna möjlighet. Njae. Jag har velat jobba deltid förut men det har aldrig gått att lösa schemamässigt. Jo - deltid har gått såklart. Det måste man ju bevilja. Men det har inte gått att lösa en ledig dag. Det måste man inte. Men nu gick det. Lediga fredagar också, det jag helst ville ha. Jag är så lycklig. Kommer vara lycklig ända till lönen kommer.

Imorgon är det premiär. Då ska Lilla E få sova hur länge hon vill. (Tusen spänn på att hon då vaknar 05:30 och är klarvaken, för första gången i sitt liv). Stora E ska hämtas så fort hon har fullgjort sin skolplikt. Mellan det att Lilla E har vaknat och Stora E ska hämtas i skolan så ska Lilla E få välja helt själv vad vi ska göra. Jag hoppas på att hon väljer en liten shoppingtur. Jag kom just nyss på att jag ska på två tillställningar i helgen och vad jag vet så har jag ingenting att ha på mig. Jag tror att det kan vara kört, hon började prata om att hon vill ha fest på ett lekland imorgon. Vi får se om vi på något sätt kan mötas i mitten. Happy Meal på Mc Donald's kanske?

Söndagsstatus

Liten E sjuk. 38,5 och halsont. Inne på dagens fjärde (?) film. Bra terminsstart - vabduellen inledd.
Jag gått promenad i solsken - härligt!

Maken, Stora E och Frasse (!) har just åkt på utflykt. De ska till svärföräldrarna där svärmor är hemma på några timmars besök. Frasse ska visas upp och har borstats halva förmiddagen.

Annars sitter jag vid datorn och häckar. Skärpning!

Barns logik

Jag: Ska vi gå ut och gå en promenad efter frukosten, med sparkcyklarna?
Stora E: Jag känner mig dålig.
Eftersom vi tog fästingspruta nummer två igår är detta inte omöjligt. Efter att ha känt på pannan hämtar jag termometern. 37,2.
Jag: Ingen fara, du kanske bara är lite hungrig. Ska fixa frukost.
Lilla E: Jag känner mig dålig. (Tar sig för pannan). Jag känner på pannan som inte är ett dugg varm.
Jag: Vad synd att ni känner er sjuka för pappa och jag hade tänkt att vi kan åka till stranden i eftermiddag.
Stora E: Jag är nog bara hungrig.
Lilla E: Jag är nog bara lite trött och så.

Jodå

Jag lever. Men jag är lite av en jonglör just nu. Ibland är det väldigt bra att vara förälder och lärare. De samarbetar rätt bra. Om t.ex. en vecka kommer de att samarbeta strålande. Just nu - not so much. Det är slutet på året på jobbet, och det är slutet på året med dagis och skola för barnen. Med allt vad det innebär. Idag picknick på stranden. I regn. (Of course, det är så det går till när jag har saker inplanerade men det var sååå trevligt när det drippdroppade - inget fel på min inställning nu va?)

Imorgon går min dotter ut första klass. Hon har övat på sånger och hon kommer att vara strålande fin. Och jag kan inte gå. För jag ska titta på andras barn som också har övat sånger och kommer att vara strålande fina.

Fan. Jag kan inte gå på min dotters avslutning. Det slog mig med lite mer kraft just nu när jag inser vad det betyder.

I min skola har vi två avslutningar. En för åk 7 och 8 och på kvällen en för åk 9. Däremellan ska jag försöka klämma in  i alla fall en liten glass med mina vackra prinsessor och deras far. Om jag hinner.

Pust. Nu sova. Har ont i halsen och feberkänning. Maken vill att jag ska dricka whiskey men jag har tagit echinagard och ätit glass. Det hjälper nog lika bra.

Vad handlar boken om?

Vår sjuåring är väldigt duktig på att läsa. Väldigt, väldigt duktig. Dessutom ska hon bli författare när hon blir stor så hon följer den här bokkontraktsutvecklingen med stort intresse. Hon har många tankar och funderingar omkring det. Bl.a. är hon helt säker på att jag ska få vara med i Så ska det låta när jag är författare. Och det blir jag när min bok kommer ut, inte innan. Säger min sjuåring.
Hur som helst. Häromdagen hade vi en liten konversation jag och min dotter.

- Mamma, vad handlar din bok om?
- Eh. En familj.
- Inte vår familj va?
- Nej! Verkligen inte!
- Mamma, får jag läsa din bok när den kommer ut?
- Du får läsa den när du blir vuxen, det är ingen barnbok.
Här himlade min dotter med ögonen och utbrast:
- Mamma Mia, tuttarna är fria!
Jag vet inte exakt vad det betyder men jag tror att det uttrycker något slags missnöje.

Dagen

Lilla E hade en kompis hemma på förmiddagen. Varmkorvslunchen gick inte hem hos kompisen så hon fick en macka istället. Kände oss som mycket bra värdar ...
Medan de lekte tog jag och Stora E en cykeltur.

När lekeriet var klart åkte  hela familje och hälsade på svärmor. Vi satt ute i solen och hade det ganska bra. Under omständigheterna som är som de är. Vi diggade Kim Larsen tillsammans. Svärmor gillar Kim Larsen.

Köpte ett par skor till mig. Så jädra sköna. Så otroligt jädra sköna.

Jag blev hemskjutsad, familjen uträttade ärenden. Jag skrev. I två/tre timmar.

Sedan gick jag ut och skulle gå. Första träningen på tre sjukveckor. Jag hade Runkeeper på och blev tvungen att bräcka farten hela tiden så det slutade med att jag nog sprang mer än gick.

Kom hem, serverades utsökt grillad mat med sallad och grillad potatis. Så gott. Så jädra gott. Längtar nästan (jag sa nästan till min lunchlåda imorgon.

Nu funderar jag på att skriva eller att slappa i soffan.

Bra. Har alla antecknat noga nu?

Glada nyheter

Min svärmor flyttar idag. Det betyder att hon är lite bättre. Och att hon kommer lite närmare oss. Men hon har lång, lång, lång väg kvar. Men jag blev så glad över denna miniförbättring att det nästan är löjligt. Så glad! Dessutom vet jag en som kommer att bli ännu gladare. En som har svårt att somna på kvällarna, en som aldrig vill lämna farmor när hon besöker henne. En som är stor, liten, känslig och tuff. På samma gång.

Ikväll

Försöker jag sitta i soffan och ta det lugnt. Är fortfarande ugh-förkyld och maken är fortfarande ugh-bortrest och barnen är fortfarande ugh-vakna. Nä. Correction. En av dem bara. Hon som aldrig lärde sig att sova. Tror hennes sovmönster sabbades for life på barnsjukhuset vi låg på de första 8 dagarna i hennes liv. Då skulle hon väckas för matning minst var tredje timme. Sedan var det banne mig kört.

Utöver rop från den älskade ungen ruttnar jag på all dålig tv. Vill istället vara lite produktiv men orkar bara inte. Borde gå och sova men då blir det ännu jobbigare att svara på ropen. Bäst att vänta ett par timmar tills hon har somnat.

Mina barn

Är underbara varelser. Idag är det här en puttninuttblogg förstår ni. De är helt underbara.

Idag hälsade vi på farmor/svärmor. Jag och barnen. Under de två timmarna vi var där så lyckades båda blöda näsblod och den lilla kissa på sig. Det händer typ aldrig. Näsblodet händer hela tiden, inte det andra. Jag hade kunnat skriva ett låååångt inlägg om dessa tre händelser men faktum är att de båda var så coola och sköna så det är helt sjukt. Allt fixade sig och inget kändes jobbigt.

De är bara helt underbara. Helt enkelt. Farmor/svärmor håller nog med. Hon fick blöta pussar på kind och mun innan vi gick hem.

Uppe hela natten

Mina barn leker med en kompis. Jag hör dem: "Hon har varit uppe hela natten, jag har inte sovit någonting." Eh... Eh... Eh... Undrar var de har hört detta?

Funderar på...

...att kombinera sportlovet med ett blogglov? Äh. Kommer inte fixa det. Men man ser ju hur det går med inläggen när jag och barnen är lediga tillsammans... Oh well. Det blir som det blir. Inlägg eller inte.

Nu är jag redo för sängen efter en lång och intensiv dag med mina prinsessor. De har för övrigt berättat för mig att de snart är tonåringar. (De är 4 och 7). När de blir tonåringar "ska de inte börja röka men prova några gånger." De ska också "färga håret grönt och rosa med fjärilar i."

Tjena. Om några år har jag nog ännu mindre tid att blogga...

Söndagen som försvann

Idag har vi haft sovmorgon. Faktiskt en riktig, vaknade efter 9.
Vi har ätit "lyckosfrukost". Det betyder enligt Lilla E sylt överallt. På mackan. I youghurten. I hela ansiktet.

Vi har provkört bil. Skulle titta på en Grand Vitara men då de inte har aux-ingång gick det bort. På parkeringen fanns en Mazda CX-7 och bara för att den var så snygg var jag tvungen att testa lite. Men njae. Lite över budget, lite för lite för pengarna. Men bra. Och snygg. Sa jag att den var snygg?

Sedan åt vi hemlagad, nyttig mat. På Mc Donald's. Jag drack Ramlösa. Jävligt tråkigt.

Efter det blev det söndagsutflykt till sjukhuset. Tjejerna ville träffa farmor igen. Stora E fällde dagens, kanske veckans, finaste kommentar. Jag sa: "Hoppas att farmor är piggare idag än förra gången." Hon sa: "Det spelar ingen roll om farmor är pigg eller inte, jag vill bara vara hos henne." Det är min dotter. Världens finaste. Okej. Vår dotter.

Sedan blev det full fart hem, via Ica. Hem, hetsåt macka och drack vatten. Vatten. Vatten. Klockan 18 kom min fina vän A och hämtade mig. Vi drog till Friskis.

Sedan rester till middag och Solsidan. Fan vad jag garvade. Det var riktigt bra idag.

Annars funderar jag nu på en Nissan Qashqai. Åsikter om den? Bra och dåliga tack. Maken röstar fortfarande på Tiguan men det känns inte som att jag är en Tiguan. Jag är coolare än så.

Matsäck - check

Den äldre av systrarna E har friluftsdag imorgon. Det beställdes pannkakor och lite grönsaker. Bad om närmare beskrivning av grönsaker. "Gurka".

Pannkakor - check. Nej. Givetvis har inte jag stekt dem. Det är för svårt för mig. Det är tur att det finns en riktig karl i det här hushållet.
Grönsaker - check. Jag la i gurkstavar, morotsstavar och vitkål.
Och så lite annat smått och gott. Mest gott. På kylen hänger en stor lapp: VARM CHOKLAD. Man kan faktiskt inte ha vinterfriluftsdag utan varm choklad.

Mina barn

Har varit ensamma inne i huset en stund. Själv har jag kört fast i vår isiga backe med min icke fyrhjulsdrivna skitbil och tillbringat 50 minuter med att skotta, sanda, slita på däck och svära. När jag kom in var det knäpptyst. När jag kom in i köket ropade de "ÖVERRASKNING" och hoppade glada omkring. För de hade gjort en tapastallrik till sin mor.

Hmmm. Livet är rätt bra trots fastkörd bil, inställd träning, kvällsjobb och huvudvärk.
Ja. Bilen står kvar. Jag gjorde något jag gör ganska ofta med tråkiga saker. Jag gav upp.

Det enda jag har

att säga idag kommer från Stora E:

-Mamma, jag vill aldrig dö för jag har ett sådant bra liv. Bästa skolan, bästa kompisarna, bästa mamman, bästa pappan och bästa lillasystern. Och bästa världen där det inte blir jordbävning och sånt.

Med "värld" tror jag att hon menade "land".

7 år

För sju år sedan blev jag mamma. Åt en liten gul monchicibebis som hade stora problem att ta sig ur min härliga mage. Det gick åt nästan 24 timmar, två sköterskor som tryckte på magen, fem eller sju sugklocksdrag (jag hade inte full koll ärligt talat) och 1,5 liter blod. Har jag för mig. En hel del var det i alla fall. Både akut kejsarsnitt och blodtransfusion flåsade mig i nacken.

Till slut kom hon dock ut, hur motvillig hon än var.
Nu är det jag som har problem att ta mig ur min härliga mage men det är en helt annan historia.

Nu ska det fixas födelsedagsmiddag. Snart är decembers alla kalas avklarade! Hurra för alla mina decembertjejer, och idag mest för Stora E.

På tal om att göra konstiga saker

Insåg sent igår kväll att vi hade glömt att ta med Lilla E för att köpa födelsedagspresent till Stora E. Eftersom Stora köpte till Lilla för en vecka sedan så kändes ju det lite dumt, att Lilla inte skulle ge Stora en present.

Stora E fyller år imorgon så det borde inte vara något problem men... Maken skulle på julmiddag och mina minutrar efter jobbet var fulltecknade av sjukgymnastbesök. Och hur handlar man present till ett barn som måste följa med till affären?

Jo. Såhär gör man. Först messar man en gammal klasskompis på Facebook. Klasskompisen jobbar i leksaksaffären i centrum. Ber klasskompisen lägga undan saken som Lilla E vill köpa till Stora E. Hur man vet vilken sak? Det vet man.

När man så inser att man inte hinner hämta upp presenten själv så ringer man först lite löst folk. Sin egen pappa. Som inte svarar. Sin svärmor, som svarar, men inte har körkort men erbjuder sig att anlita sin make, ens svärfar. Trots denna snälla gest kommer man på en annan lösning.

På väg till dagis från sjukgymnasten ringde jag till affären och förklarade vikten av diskretion. Affären förstod, trots att det inte var min klasskompis, hon hade gått hem. Affären hade annan serviceminded personal. Puh!

Hämtade barnen och uträttade tre andra ärenden. Det ska ju vara kalas här imorgon, igen. Det fanns saker att handla. Sedan drog jag med dem till leksaksaffären och hade en perfekt täckmantel. En av pruttkuddarna från gårdagens adventskalender hade gått sönder och den skulle bytas. (Fast den var inköpt på ett helt annat ställe så byte var det ju förstås inte tal om, men vad gör man inte?) Med lite avledande manövrar och lite smussel vid kassan så var presenten fixad.

Sedan bjöd Mr Donalds på middag. Bjöd och bjöd förresten.

Tre timmar senare ringde pappa. Han stod i leksaksaffären och ville veta vad han kunde köpa till Stora E. Japp. Samma leksaksaffär. "Ja just det, jag såg att du ringde förut..."

Nu har barnen äntligen hittat kuddarna och det är dags för mig att sätta de där förbenade betygen.

He he

Våra barn älskar julpynt. De verkligen älskar, älskar, älskar. De delar inte min "Less is more" filosofi.

Igår när vi åkte hem från dagis och skolan åkte vi förbi ett hus i grannskapet som är helt GALET pyntat. Helt galet. Jag är övertygad om att det bor en amerikan där. Det finns vissa ledtrådar som tyder på det. Eller är det LEDtrådar?

Hur som helst. Barnen tyckte då att det var ORÄTTVIST att de hade så mycket pynt, vi har alldeles för lite. Då hade deras far dagen innan klätt in vår farstutrapp med fejkig ljusslingegirland och jag tyckte att vi hade mycket bling bling på huset, trodde de skulle vara nöjda då.

Jag förklarade då att när man har sådär många lampor runt om sitt hus så slösar man väldigt mycket på naturen, miljön, och man får väldigt dyra elräkningar och måste betala mycket pengar.

Idag åkte jag hem med Lilla E. Vid galenpynthuset utbrast hon "De slösar på naturen!"
Maken åkte hem med Stora E. Vid galenpynthyset utbrast hon "Det är väldigt fint det där men de slösar väldigt mycket på miljön."

Än så länge lyssnar de alltså på kloka mamma.

Du & jag syrran

Kan se framför mig hur de om några år säger tack och hej mamsen och papsen, världen verkar mycket roligare än ni och ert gamla trista hus.