Gjorde en Jensa

I flera år har jag mobbat min man för att han skyr andras bilar som pesten. Speciellt när han har en ny bil. Värst var med hans älskade Golf GTI som var hans allra första splitternya bil. Jäklar vad det petades med den där bilen. I början. Idag åkte jag iväg för att äta lunch med min käre make. Och parkerade min nya bil på obscent avstånd från andra bilar, och själva ingången. Jag gjorde helt enkelt en Jensa. Fan ta den som rör min bil.

Hej då pärlan

Tack för lång och trogen tjänst.

Förlåt att jag inte lyckades med Blocket. Han som letade upp varje litet märke på dig visste nog inte att han hade med en mogen kvinna att göra, vi kommer med vissa skavanker. De som trodde att du var lika liten som en Audi A4 borde ha kommit och tittat på dig. Du hade varit perfekt för dem med sina två barn.

Förlåt att jag sa nej till några skambud och sedan låter bilfirman få dig ännu billigare. För mig är du i alla fall värdefull. Du har gett mig så mycket. Kommer att sakna att sitta och dricka té med dig på morgnarna. Barnen kramade dig imorse, de kommer också att sakna dig.

Snart åker vi våra sista meter ihop. Du och jag pärlan.

Skaffa ny bil

Igår roade jag min FB-omgivning med bild på hur jag inte kom uppför vår isiga backe. Jag svor förra vintern och lovade mig själv att köpa en fyrhjulsdriven bil. Sedan tänkte jag "Äh, hur stor är risken att det blir en sådan här vinter snart igen...?" Precis hur stor var risken?! Den här vintern har jag också svurit. Jag höll på att köpa en Subaru som jag tyckte var skitful för att den hade den lockande skylten "Finns för omgående leverans" på sig. Hejdade mig dock. Kom ihåg, jag gör inte dumma saker...

Nu har jag alltså börjat sondera terrängen. Nästa vinter ska jag ha en fyrhjulsdriven bil och susa fram överallt. Mest hem, uppför vår backe. Och om det inte snöar eller isar på fem år efter att jag har köpt den där bilen så kommer jag skratta varje månad jag betalar av på biljäveln i alla fall. It is so worth it för att slippa vinter!

Nu till problemet. Jag gillar att min nuvarande bil är avbetald. Det passar speciellt bra nu när boräntorna har gått upp rejält. Vår boendekostnad har dubblerats på ett år. Jag är alltså inte sååå sugen på att dra på mig en jättedyr avbetalning varje månad.

Så jag tittar på bilar i rimlig prisklass. Och suckar. De är för fula, för tråkiga, för smäckiga.

Det jag vill ha är för dyrt. För jag vill inte bara köra runt i bil. Det är ju kul att ha råd att betala sitt fina hus, köpa lite mat och kanske ge sina barn söta rosa klänningar då och då också.

Maken säger: "Kolla på Jeep. De är inte så dyra". Jag säger att det är de visst det och surfar in på Jeep för att överbevisa honom. Det finns en modell som är okej i prisnivå. Men det är ju frånpriset. Det finns ju ingen risk att man stannar där när man har önskat klart på tillbehören. Dessutom tycker jag att de flesta modellerna är fula. Eller, det finns två som är snygga men den ena har min pappa så den går bort. Kollar då på den som blir kvar. Klickar. Säljtexten börjar såhär:
"Lyxigare än såhär blir det inte". Typiskt mig.

Nä. Om jag ändå inte kan köpa den jag vill ha får det nog vara. För hur stor är risken att det blir en sådan här vinter tre år i rad?

Mina barn

Har varit ensamma inne i huset en stund. Själv har jag kört fast i vår isiga backe med min icke fyrhjulsdrivna skitbil och tillbringat 50 minuter med att skotta, sanda, slita på däck och svära. När jag kom in var det knäpptyst. När jag kom in i köket ropade de "ÖVERRASKNING" och hoppade glada omkring. För de hade gjort en tapastallrik till sin mor.

Hmmm. Livet är rätt bra trots fastkörd bil, inställd träning, kvällsjobb och huvudvärk.
Ja. Bilen står kvar. Jag gjorde något jag gör ganska ofta med tråkiga saker. Jag gav upp.

Min man och hans nya bil

2001 köpte min man en ny bil. Han satt på nätet och klickade fram alla tillbehör han kunde tänka sig och efter lång väntan fick han hem sin ögonsten. Varje gång han hade stannat någonstans gick han ett varv runt bilen och kollade att inget hade hänt den. Dörruppslag och annat. Det tog ju inte så lång tid innan något hände, jag tror inte att han har kommit över det än.

I tisdags hämtade min käre make ut sin nya bil. Han har inte haft någon mellan 2001-bilen och den här så man kan lugnt säga att det var dags. Men... Nu har det börjat om.

Priolistan ser ut såhär:
1) Stå så långt ifrån alla andra bilar som möjligt. Helst i andra änden av parkeringen, där ingen annan vill stå.
2) Försök välja en parkering där ingen bil kan stå bredvid.
3) Om man ändå måste stå bredvid andra bilar, välj en ny och ren bil. Det tyder på att ägaren är minst lika petig som han själv.

Idag lämnade maken och jag barnen hos farmor och farfar och åkte en ärenderunda. Vi har ju barn som fyller år och ska ha en massa kalas och allt vad det är. Vi stannade på fem ställen. Sickla, stan, Plantagen, Mc Donald's och Ica Maxi. Det regnade ettriga småspikar och det blåste iskallt. Ändå parkerade han bilen så långt ifrån alla ingångar som möjligt. Utan att på gentlemansmanér först släppa av mig vid ingången. Nej, jag fick minsann streta på i kylan jag med.

Vid ett av stoppen hjälpte det inte att parkera långt ifrån alla andra bilar, det var ändå en bil som hade ställt sig precis bredvid. Jättenära. De lämnade bilen när vi kom och maken skickade onda blickar redan innan han hade hunnit kolla bilen. Det var lugnt, det var ingen fara.

Lite senare på dagen tog jag och Stora E makens bil för att köpa födelsedagspresent till lillasyster från storasyster. Jag ställde mig precis vid affärens ingång och bredvid en annan bil. En smutsig och gammal bil. När vi kom ut såg jag till min fasa att grannbilen hade åkt och ersatts av en annan bil. Jag såg framför mig hur de skulle ha slagit upp dörrarna på nya fina bilen. Gjorde en snabbkoll. Ingen fara. Kollade på nya grannbilen. Verkligen ingen fara. Ny, ren och skinande. Den hade till och med fällt in sina sidospeglar. En jämlike! Maken kan andas ut.

Lämplig bilförare

Detta är ett schemalagt inlägg för när det publiceras är jag på väg till jobbet. Igår när jag åkte till jobbet hördes följande kommentarer i bilen: (Betänk att jag har ungefär 10-12 minuters väg till jobbet, mest 30- och 50-sträckor så det borde inte kunna hända så mycket på ett så kort avstånd).

-Men jag förståååååår att du måste köra så sakta för det är verkligen svååårt att svänga höger. Idiot!

-Du, det kommer en i Södertälje också. Kan vi inte vänta på honom också innan vi svänger ut? Idiot!

-Men för faaaan! Idiot!

-Oj oj oj. Nu kommer det ett väggupp. Bäst du stannar innan du vågar krypköra över det! Idiot!

-Nej men blinka inte då! Idiot!

Se där. Är jag inte en bra förebild för Sveriges framtid? Jag tycker det, jag har ju tagit till mig en del av dem, jag börjar få lite attityd. (Maken harklar sig nog högt och försöker protestera - vadå börjar få?!)

Stavningskontroll

Idag i bilen höll Stora E på och skulle "lära sig stava". Jag erbjöd mina tjänster men "Jag kan själv faktiskt!" Jag är en god pedagog så jag lät henne hållas. Om man inte är mottaglig för hjälp så är man inte, ingen idé att ödsla energi där inte.

Jag hör henne i baksätet:

-Jag ska säga ett ord som börjar på S....
-Hare! Nej, det var fel!
-Hmmm. På S.
-Varför finns det inga ord på S....?
-Ja! Lastbil! Nej! Det var fel!
-Mamma! Nu vet jag!

-Vad har du kommit på för ord på S?
-CECILIA!