Jag när en groupie vid min barm

Idag var vi på Skansen. Barnens Allsång och Amy Diamond var gästartist. Maken och jag la in påminnelser i mobilerna om detta redan i juni...

Vi kom tidigt och lyckades pricka repetitionen, just när Amy skulle sjunga. Stora E lyssnade andäktigt, se ovan. Hon hade i vanlig ordning ritat en teckning och dessutom skrivit "jag tycker du är en jättebra tjej på att sjunga" på den.

När Amy var klar tänkte vi ropa lite vid scenkanten för att lämna teckningen men hon var snabb (rutinerad) av scenen. Men jag har ju stalkat både Carola och Pernilla W när det begav sig så jag vet nog hur man gör. Backstagedörren var öppen så jag tog med mig min förstfödda och smet in.

Vi såg Amy. Vi pratade med Amy. Vi lämnade teckningen, fick kram och fick ta foto. Lyckan är total! Fotot hänger redan på väggen i Stora E:s rum.

Och jag är fortfarande full av beundran över hur proffsig Amy är. Hon ser till att ta sig tid med sina små fans och var noga med att säga tack och hej då innan vi gick, trots att fler drog i henne. (De hade dock backstagepass...)

Och Allsången då? Den var bra den med men jag tror att höjdpunkten var just det där mötet...

En dag på Skansen

Hur man lyckas få fyraåringen att acceptera Skansen istället för att höra sin idol Amy Diamond på Gröna Lund:

Ett näringsriktigt mellanmål intogs under lugna och stillsamma former. (Det fanns inga getingar och 1,5-åringen hade inte alls problem att sitta still):

-Mamma de slåss!
-Nej, de leker bara.
-Nej mamma, de slåss.


Systrarna E: