På Ica: Två damer handlade väldigt mycket. De hade sina "rullband" fyllda. (Har jag jobbat på Ica i 159 år? Vad f-n heter det?) De packade extremt sakta. Kanske för att båda hade varsin mobil klistrad vid örat. De packade sitt överfyllda band med en hand. Och en jävligt liten del av hjärnan. Jag hade betalat klart och fick stå och vänta med varorna i en stor hög framför kassörskan. Bakom mig började kön växa. De packade lugnt och stilla vidare. Med telefonerna fortsatt klistrade. Den ena tittade surt på mig när jag fräckt nog närmade mig när mina saker började åka ner på hennes sida. Men förlåt. Det var nog jag som tryckte på knappen. Verkligen. I trafiken på väg hem: På ett ställe där många vill in i min fil tränger sig fyra bilar före. FYRA! Jag trodde det fanns någon slags underförstådd regel om varannan bil? Jag är så fel ute tydligen. Och imorse då. Prata inte om imorse. Då hade jag "hej jag tycker det är läskigt att köra över 49 kilometer i timmen" framför mig. Väldigt länge. Där det är enfiligt om man inte kan köra om. Hemma: Efter att ha fullgjort mitt löfte om cykeltur och muffinsbak tyckte jag att det var min tur. Satte ungarna framför nya dvd:n "Hotell Gyllene Knorren" och bytte om. Försökte starta vår Kinect för att köra Zumba. Den här förbannade zumbaskivan är helt totalt galet ologisk och osamarbetsvillig. Att använda. Själva träningen är asbra, om man får igång skiten. Nu sitter jag här och är sur. Borde öppna bubbel men det känns som ett nederlag. Jag skulle ju träna. UPPDATERING: Och &%¤#-Blogger som klumpar ihop mitt välstrukturerade inlägg till en enda hög med sura ord.
fredag 1 april 2011
onsdag 6 oktober 2010
Idag är ingen bra bloggdag
Jag gick till jobbet fast jag borde ha stannat hemma en dag till. Överlevde tack vare väldigt snälla kollegor.
Jag tog ungarna till knattejympa fast vi borde ha stannat hemma för alla var trötta och griniga och vissa treåringar skrek dumma mamma eftersom hennes trosor satt fel. Hon skrek så hon fick näsblod. Som rann ner på jympadräkten som utlöste själva utbrottet in the first place. (Den var för liten, skulle absolut vara på och då funkade inte trosorna som Lilla E ville). Så det var ju nödvändigt, jympadräkten åkte av. Mitt humör åkte av.
Jag har fått upprepa allt jag har haft att säga ungefär 500 gånger. Både på jobbet och hemma.
Jag hade planerat att se Grey's Anatomy som börjar för säsongen ikväll. Tv:n vägrar visa kanal 5.
Jag är sur. Irriterad. Hängig. Så jag skippar det här idag.
Upplagd av Pernilla kl. 19:17 6 kommentarer
Etiketter: sur
tisdag 2 december 2008
Husbygget
Bygglov beviljat! Till en helt sjukt hög kostnad. Jag börjar ledsna nu. Jag orkar inte fler motgångar just precis nu. Öppnade bygglovsbrevet glad i hågen och fick först skrämselhicka över en konstig formulering (språkfröken fixar inte konstiga formuleringar som menar något annat än de säger) och sedan fick jag se summan. Då fick jag inte skrämselhicka, då fick jag nästan psykbryt. Vad det nu betyder. På tal om formuleringar...
Upplagd av Pernilla kl. 15:26 2 kommentarer
Etiketter: sur
tisdag 14 oktober 2008
Lite sur
Har haft en hård dag. Här finns en av anledningarna till att jag är sur. På återseende imorgon. Då kanske jag är glad igen. :)
Upplagd av Pernilla kl. 22:28 2 kommentarer
Etiketter: sur