Bokblogg igen: Stella - En stjärna på stranden

Nu är jag bokblogg igen. Några dagar kvar att nominera till Forma Books Blog Award. Heja heja min bokblogg!

Jag och mina barn har läst Stella - En stjärna på stranden av Marie-Louise Gay (B. Wahlströms Förlag).
Stella och hennes lillebror Sam tillbringar en dag på stranden. Stella har varit vid havet förut och känner till alla dess hemligheter. Men det är första gången Sam är där och han har miljoner frågor – ”Spinner en kattfisk?”, ”Galopperar en sjöhäst?”, ”Var kommer sjöstjärnorna ifrån?”  Stella har alla svaren, förstås.


Såhär tyckte mina barn:

Lilla E, 4 år: "Jätterolig! När Sam sa JAAAA".
Stora E, 7 år: "Sam hade väldigt många frågor. Stella ljög ganska mycket. Den är fin den här boken".
Jag frågade vad de tyckte var bäst med boken:
Lilla E: "När Sam gick och badade!"
Stora E: "Bilderna".


Och så frågade jag vad som var sämst med boken:
Lilla E och Stora E: Ingenting.

Såhär tyckte jag:
Precis lagom längd på saga. Väldigt vackra bilder. Lagom lite text. Förlaget rekommenderar den för 3-6 år och jag håller nog med. Min sjuåring var nog aningens för gammal, hon läser ju kapitelböcker gubevars. Hon och jag utbytte blickar om lilla gulliga Sam och det var tydligt att hon drog paralleller till sin egen gulliga, frågvisa lillasyster.


En vacker bok som på ett fint vis berättar om syskonkärlek. Passar bäst för lite yngre barn. (3-6).

Det fanns en femte käpp också

SOCIALA MEDIER. Jädra twitterritter, fejjan och blogger. Oj oj oj vad jag är dålig på att hålla mig ifrån er. Fy mig. Nu måste jag sova också. Boooring.

Är lite skrivsugen

Men har två saker som sätter käppar i hjulet idag. Eller tre. Eller fyra:

1) Make på jobb i Dublin.
2) Barn att bada, borsta tänderna på, läsa för och sedan pussa godnatt. Minst femton gånger.
3) Råförkylningen Urban som vägrar släppa sitt grepp om mig. = Helt finito i hela kroppen.
4) Disken. Jag vet att ni säger att man ska låta disken stå men fatta att det inte går att göra frukost då. Och den luktar så äckligt imorgon.

Ja ja. Det kommer ju en ny kväll. Som kommer att se ganska exakt likadan ut.

Jag tror jag älskar dig

Allison Pearsons nya roman Jag tror jag älskar dig (Printz Publishing) handlar om Petra från Wales.

Kan man säga. Den handlar också om hur det är att vara tonåring, hur tonåriga tjejer behandlar varandra och hur svårt det är att balansera på linan mellan lojalitet och populäritet. Den handlar också om att ha en annorlunda mamma. Men mest handlar den om hur Petra från Wales dyrkar David Cassidy. Petra, hennes vänner och några till. Ganska många till.

Själv dyrkade jag Per Gessle. Pussade hans affisch varje kväll och frågade mamma hur gammal han skulle vara när jag skulle vara 13. Jag tyckte att 13 var en lagom ålder att bli ihop med Per Gessle.

Något år senare dyrkade jag Herreys. Jag var nog aldrig kär i någon av dem men nog f-n klippte jag ut varenda bild jag kunde hitta.

Ytterligare några år senare hittade jag så rätt. Ian Haugland i Europe. Trummis. Cool, lite spexig. Otroligt snygg. Speciellt med sin pudelfrisyr. Jag hade en Europe-pärm. Det fanns en bild i OKEJ på Ian och hans flickvän. Jag rev loss henne. Väck bara. Tur att inte internet fanns då. Kan tänka mig att stalking på hög nivå hade skett.

Från Ian blev det ... Christer Sandelin. Ett ganska ologiskt hopp, kan man tycka.

För Petra i Jag tror jag älskar dig var det bara David Cassidy. Del ett av boken handlar om Petra som tonåring, när hon fullkomligt dyrkar honom. Allting kretsar kring honom och det som står i The Essential David Cassidy Magazine. Det var Petras, och hennes vänners, bibel. Jag kände igen mig i väldigt många saker när jag läste del ett. Skrattade till. Generades. Tänkte att jag inte var så unik som jag trodde då. Tänk att halva världen har haft någon de har drömt om, pussat godnatt och fantiserat fram hela liv med. Petra och David. Jag och Ian. Eller jag och Christer.

Hur som helst. Jag växte upp. Hittade tonårskillar i min närhet att stalka istället. Petra i boken växte också upp. Gifte sig. Med en fantastisk man. Som inte uppskattade henne. När Petra är nyskild dör hennes mor och bland moderns saker hittar Petra ett brev som nästan vänder upp och ner på hennes tillvaro. Vill inte avslöja mer om handlingen, det är roligare att läsa själv. Jag fullkomligt älskade del två av boken. Sträckläste. Första delen var inte dålig, det är inte det jag säger, men andra delen hittade verkligen hem hos mig. Det finns något fint i att få följa det som kunde ha blivit och hur allt blev istället. Ett tema jag gillar.

Jag gillar också hur Pearson byter perspektiv. Petra. Bill som skriver i The Essential David Cassidy Magazine. Och hur de sedan sammanflätas. Äldre. Mognare. Bättre (?) människor.

Så. För att sammanfatta. Om du någonsin har varit kär i en ouppnåelig typ, om du har haft tonårstjejer till vänner, om du själv har varit en tonårstjej och om du har haft någon slags komplicerad relation till din mamma - då tror jag att du gillar den här boken. Man behöver inte uppfylla alla kriterier för att kunna njuta av den.

Och sådärja. Nu var jag en bokblogg igen. Nominera din favoritbokblogg innan den 15 maj. Go go go!

Min familj drar till stranden

Och jag får det här. Plus några högar till. Inne på dagens tredje maskin. Tre kvar.

Så går det när man är snörvlig och hängig. Stackars mig!

Solig söndag del 2

Vi har flyttat ut på altanen. Och hängt tvätt. Nu måste vi slöa lite till.

Solig söndag

Och inte en enda sak inplanerad. Undrar när det hände sist.
Så fort maken kommer hem från sin bandy ska han peppras med förslag på saker att göra idag. Under tiden softar barnen och jag vid varsin dator. Vi kanske borde göra små ramsor, spela spel eller pyssla men äsch. Vi trivs så bra här.

Hemma!

Har haft en trevlig kväll! Tack Katerina och Simona. Sedan förgylldes kvällen av att Simonas vän Trude anslöt.

I vanlig ordning hade jag en intressant konversation med taxichaffisen. Han var fråb Iran. Vet ni att Iran har skidåkning 6 mån per år? Och samtidigt sol och värme, i en annan del av landet?

Nu soffläge.

Det här blir det nu

Stjärnförfattaren

Och jag. I solen vid Norrmälarstrand.

Uppträdande

Gott

Vad är sex?!

Maria Möller berättar om kvällen.

Kvällens stjärna

På Katerinas release

En skön lördag

Barnen gick upp tidigt. Det gjorde inte vi. Vi låg och lyssnade på den lek som förflyter perfekt så länge de tror att vi sover. Sedan tog de frukost. Tre påfyllningsvarv hörde vi. Det är ju bra att de kan förse sig.

Sedan en liten familjeutflykt till ett närbeläget centrum. Barnen ville titta i en djuraffär. Jag mådde dåligt bara av att kliva in. Lilla E försökte lura mig till ormhörnan. Jag retirerade - kastade mig mot dörren och gick ut. Jag och min iPhone njöt av varandras sällskap istället. Garanterat ormfritt.

Nu vankas lunch. Sedan blir det releaseparty. Med min mingelkompanjon.
I like my life.

Mäh!

Det var den här låten de höll på med hela Grey's. Typ. Och idag har min man sjungit den hela tiden. Okej. Den är bra. Men jävla Grey's avsnitt.

Visst är det påsk fortfarande?

Hemma hos oss är det det iaf.

Uppgraderad förbättring

Förbättring