Vi kom fram till stället som erbjuder pulkabacke. Och djur. Och fik. Jag hade med bullar, saft och min livlina. (Colan - duh).
Lilla E vägrade att gå. Det skulle bäras, annars grät hon. Vi tittade på djur. Och jag bar. Vi tittade på fler djur. Och jag bar. Vi gick till lekplatsen. Och jag bar. Alternativet var att hon kastade sig på marken och skrek "dumma mamma".
Till slut gick vi in i värmestugan och fikade. Allt var frid och fröjd så länge de kunde trycka in bullar och saft. Sedan skulle vi åka pulka.
Stora E är en vintertjej. Hon körde för fullt och hade störtkul.
Lilla E döpte vi om till Pip-Larsson. Det var ingenting som var bra. Fram till att vi kom tillbaka till lekplatsen och hon kunde vada i snövattenpölar.
Sedan började hon såklart att gråta. Hon var bara lite blöt och kall. Vattenavvisande är inte vattentät.
Det är så härligt med sportlov!
Att känna sig som en författare
14 timmar sedan
0 kommentarer:
Skicka en kommentar