Jag brukar ju ofta tänka att det vore trevligt att träffa sina barn mer. Det vill man väl alltid som förälder. Efter idag tänker jag att det är skönt att sportlovet är slut. Jag älskar mina barn, missförstå mig inte. Men det blir bra med måndag och förskola. Mycket bra. Nackdelen är att det innebär att jag själv måste jobba men jag är villig att ta den smällen.
Morgon. Planen för dagen var att göra en trevlig utflykt. Stora E hade ont i magen och vi bestämde att vi skulle ta det lugnt, hon ville ingenstans. De kollade på morgontv och jag kom igång och städade. Det var frid och fröjd i ungefär 6 minuter. Helt plötsligt skulle de inte ser mer på tv. Efter lite lockande lyckades jag intressera dem för att städa sitt rum.
Stora E: -På dagis drar vi lott med uppgifter liksom. Kan inte vi göra det här också?
Mamman med många högskolepoäng i pedagogik, didaktik och metodik jublade inombords. Ja! Vi gör lappar med uppgifter!
Jag skrev:
"Lägga dockor i lådan"
"Ställa böcker i bokhyllan"
"Lägga skor i lådan"
"Lägga utklädningskläder i resväskan"
Så drogs det lott.
Stora E: -Jag vill inte ha den lappen!
Jag: -Okej, byt då.
Stora E drog en ny lapp och var nöjd med den. "Ställa böcker i bokhyllan".
Hon började. Lilla E hade "lägga skor i lådan" men valde att inte förstå den enkla instruktionen.
Jag gick och försökte röja frukostdisk. Hörde illvrål från rummet.
Lilla E var inte intresserad av städning, hon var mer intresserad av att dunka saker i storasysters huvud. Flera gånger. Stora E skrek. Illvrålade. Jag tror att hon har lite behov av att höras extra mycket när hon blir ledsen. Jag tror att hon hördes minst till Södertälje.
Jag försökte medla och få igång städningen igen. The moment was gone. Nu skulle de spela spel...
Fortsättning följer. Nu ska jag dricka vin och äta chokladbollar rullade av maken. Så går det när man inte orkar gå på promenad och har druckti vin så man inte kan köra och ändå är godissugen.
Att känna sig som en författare
14 timmar sedan
0 kommentarer:
Skicka en kommentar