onsdag 25 februari 2009

HItta bokstäver

Min man brukar mobba mig för att jag gillar bokstäver i alla former. Jag älskar att läsa och fastnar lätt i en text. T.ex. på mjölkpaketen. Då hör man honom säga "Pernilla har hittat bokstäver." Då vet jag att jag har missat något som jag borde ha hört.

Jag kan förstå att han ledsnade lite när vi två bilade runt på Irland i tio dagar för många år sedan. I varenda stad vi besökte fanns det bokaffärer. Och i varje bokhandel skulle jag in. Och titta. Känna. Lukta. I tio dagar. I varje håla. I varje butik. Min man är av det tålmodiga slaget.

Han brukar också ledsna lite när jag stannar upp vid anslagstavlor. Jag fastnar alltid i någon viktig notis om "pensionärsstavgång på tisdagar 10-12" eller "tipspromenad söndagar, medtag matsäck." Då skakar min älskade make på sitt vackra huvud och säger "Pernilla har hittat bokstäver".

Det är så det är. Jag älskar bokstäver. Att få läsa dem men också att få forma dem till egna ord. Jag kan inte förstå hur man inte kan vara fascinerad av detta.

Därför är jag nu mycket glad och stolt över att kunna deklarera för hela världen att Stora E har hittat bokstäver. Hon kan officiellt skriva! I helgen bubblade hon ur sig meningar helt själv och jag är så förundrad. Hur går det till när koden plötsligt knäcks? Det är otroligt att få se detta på nära håll! Och vilken underbar mening som blev hennes första:



Jag kan lugna oroliga läsare med att Jens är min man. Det är helt i sin ordning. Vi pusades. Och undrade vad som hände med vårt lilla gulsotsknyte som vi just satt och höll på SÖS en kulen decemberdag för fem år sedan? Nu har hon hittat bokstäver.

5 kommentarer:

Jenny skriver sa...

Vad häftigt! Det där längtar jag efter att få uppleva med N.

Jag fastnar också alltid framför anslagstavlor! :-)

Speja sa...

Bokstäver, något av det bästa som finns. Och det är ju alldeles underbart när en de egna barnen verkar att tycka likadant. Grattis får man hälsa!

Mona sa...

Grattis. Det är helt fantastisk. För att inte tala om hur befriande det är för dom. Att kuna läsa och skriva! Jennifer får läsa en sida ur sagoboken för mig varje kväll (gjorde så med tonåringen) för att lära sig läsa snabbare. Tonåringen blev värsta bokslukaren tack vare det..inbillar jag mig i alla fall.

Pernilla sa...

Ja, det känns verkligen helt otroligt. Att hon bara kan helt plötsligt, nu kommer det ju att gå fort. Och det är ju en hel värld som öppnas (på gott och ont). Det är kanske nu det börjar bli dags att säga upp morgontidningen...?

Smart drag där Mona, tror absolut att det där är susen för läsutvecklingen!

Ja, superkul!!!

Bendel sa...

Åh, vad stort! Jag längtar också till den dagen.