Dagen. Del 5. Komma iväg.

Jag är påklädd.
Barnen är påklädda och har uträttat sina behov.
We are ok to go.

Under min städiver packade jag upp Stora E:s saker från simningen i torsdags kväll. Slängde in handdukar i maskinen och sköljde av hennes badtofflor och ställde på tork i badrummet.

Precis när vi ska klä på oss ser jag hur Lilla E går runt i dessa badtofflor. Som är blöta. Hon är således blöt på fötterna. Men jag vet! Vi byter väl lite strumpor då! Kul!

Vi byter strumpor och börjar påklädning. Jag älskar verkligen vintern. Verkligen. Det är så himla lätt att ta sig ut. Det behövs ju nästan ingen svett och nästan inga tårar alls.

Stora E ligger på hallgolvet och vilar lite. Jag ber snällt ungefär 7 gånger. Det är märkligt att hon inte börjar klä på sig eftersom det är HON som vill åka till pulkabacken. Hon fixade till och med valfusk under handuppräckningen (hennes idé). "Lilla E vill också åka pulka, hon sa det till mig men hon ville inte räcka upp handen."

Så jag tappar det där tålamodet. Fräser åt dem att de ska klä på sig. Och börjar predika igen. "Varför ska jag bara göra som ni vill, ni gör ju inget som jag vill." "Jag har minsann städat hela dagen och vad jag än gör förstör ni!" Sådär går jag på. Jag kan inte sluta när jag väl har börjat.