onsdag 4 februari 2009

Sms till maken


"Jag har ce phone". Hur göra? Börja ladda?

"Ladda, sedan blåtanda över kontakter. I med sim. Puss."

"Blåtanda. Intressant. Undrar hur man gör det."

"Ladda först."

Så. Försiktigt närmar jag mig lådan. Den är vacker, den är svart med guld. Den skulle ju vara klädd för röda mattan, så långt stämmer det.

Så jag öppnar det hela. Det är flera fina lådor. En innehåller telefonen. Bestämmer mig för att inte avlägsna skyddsplasten än. Bäst att skydda så länge man kan. Telefonen är fin, känns bra i min hand.

Öppnar de andra lådorna. Ur en trillar det ut en massa kablar och sådant. Hittar laddaren utan problem. Stoppar in den i telefonen och laddaren i väggen. Inget händer. Tänker att det borde ju lysa lite i alla fall.



Ringer maken. "Borde det inte lysa lite i alla fall?" Han svarar att det kan dröja en liten stund. Vi pratar på om allehanda byggproblem, barnen och läget i Norge. Inget lyser. Jag kikar lite i lådan. Hittar ett batteri. "Då är det nog bra om du sätter i det".

Jo. Det förstår jag också. Frågan är bara hur. Får inte upp batteriluckan. Får upp halva batteriluckan. Blir lite nervös att jag ska slita sönder den. Nu vet jag att jag inte har köpt en jättedyr eller flashig telefon men den kostar faktiskt 2000 kronor. Jag vill inte råka förstöra något för 2000 kronor. Jag skulle ju inte sitta och riva sönder två tusenlappar och därför är jag lite försiktig. Får upp luckan till hälften men får inte igen den igen. "Perfekt, nu är den sönder. Fan att jag inte kunde vänta på att maken skulle komma hem!" Funderar lite desperat på att ringa kompisen M som har en likadan telefon. Inser att hon kanske mest skulle garva och inte vara jättebra på telefonsupport på hur man öppnar batteriluckor. Låter bli. Hittar en liten knapp. Trycker åt olika håll. Luckan går upp.

Ser ett + och ett - på batteriet. Jag har faktiskt varit med förr. Letar därför efter + och - på telefonen. Hittar inte. Testar olika håll och inser att det bara går att sätta in batteriet åt ett håll. Då sitter det upp och ner. Konstigt. Får in batteriet och får otroligt nog igen luckan.

Tyvärr måste batteriet ladda i ett dygn så jag kan inte göra så mycket mer innan maken kommer hem. Synd. Jag som var så sugen på att fixa och trixa med blåtanden, inställningar och kontakter...

4 kommentarer:

Tina sa...

Helt otroligt! Nu lyckades jag kommentera på fel inlägg! Hur fasen gick det till?? My god!
Dags att stänga av burken tror jag och krypa under täcket...
Jaja...du hittar nog min kommentar nånstans om du scrollar ner...:S
*suck*
GonattKRAM

Pernilla sa...

Tina, jag hittade båda. I min inkorg. :) De kommer direkt till mailen. Kram och tack för kommentarerna!

Lina sa...

Skrattade gott åt dina övningar med telefonen. Känner igen mig totalt. Jag var riktigt teknisk när jag var yngre, läste instruktionsböcker nästan för nöjes skull. Undrar var den delen av hjärnan är nu? Den verkar ha skrumpnat bort. Numera är det som om inget går in. Köpte ny VHS/DVD-spelare för tre år sen och har fortfarande inte orkat lära mig hur jag ska spela in på den.
Nya programvaror till datorn ska vi inte tala om...suck! Undrar om vi helt enkelt har för mycket info i våra hjärnor nuförtiden? Hursomhelst, ville bara säga att du inte är ensam. Lycka till med "blåtandandet". Fråga inte mig om råd bara *skratt* Min mobil är minst 4-5 år gammal. Har inte ens nån kamera i den, eller färgskärm, och definitivt ingen bluetooth!
Kram, Lina

Pernilla sa...

Lina, då hör jag av mig i eftermiddag då! ;)