Ingen inbördes ordning:
Tidningar. Framförallt inredningstidningar. Dagstidningar går bra. Fast inte förrän efter ett par dagar.
Underkläder. Vet inte varför. Hur många utslitna trosor och bh:ar kan man behöva? Egentligen?
Kläder. Separationsångest. Speciellt barnens kläder. Även mina egna. Jag hoppas att jag dör före maken för annars kommer jag att sitta med hans garderob i evigheters evighet. Eller tills jag dör och någon effektiv osentimental person kan slänga.
Utslitna väskor. Inte heller här kan jag förklara varför de ska hänga och ta plats, när jag aldrig använder dem. Jag hatar väskor som är utslitna, luggslitna och ja. Bara slitna helt enkelt.
Barnens teckningar. Verkligen inte. Men det svämmar över. Nu har Lilla börjat överösa oss också. Jag kan inte slänga minsta papperslapp.
Små minnen från resor som t.ex. biljetter, visitkort från hotell och restauranger. Och sånt. Ni vet.
Gratulationskort, vykort och brev. Jag kan inte med att slänga något som någon har skickat till mig, med omtanke. Man ger inte tillbaka för den omtanken genom att slänga bort det. Inte jag i alla fall.
Mail. Det här är riktigt problematiskt. I min inbox just nu: 1427 objekt. I min privata, ska tilläggas. Jobbmailen är tokorganiserad med mappar och så vidare. Men privat använder jag mig av tre mailadresser och den jag använder mest är ett kaos av mail. Varje gång jag slänger ett mail (för jag måste ju ibland) får jag ångest. Känner mig taskig.
Som ni märker är jag en liten hamster. Som ändå älskar det minimalistiska, hatar pryttlar och småsaker. Det finns nog en anledning till det här beteendet, det kan jag ju gå och betala några kronor och ta reda på. Eller så kanske man kan få en gratis analys? Simona? (Och såklart har jag en liten hobbypsykolog inom mig som har sina misstankar men något får man väl ändå behålla för sig själv?)
I vår herres hagge – Julspecial 2024
8 timmar sedan
6 kommentarer:
Oj, vad jag känner igen mig där. Jag älskar att ha ordning men inte att städa och slänga. Så fort jag ska sortera fastnar jag i minnen :)
Kram!
Men shit, var det jag som skrev det där inlägget?! Det är ju spot on. ;)
Ni ser, det är därför ni gillar att hänga här. :) Skönt att höra!
Jag ansluter till ovanstående skrivare - jag sitter och har rysningar - det är verkligen i detalj spot on. Jag har (än så länge) bara ett tips om teckningarna: köp arkivboxar (Granit har snygga) och lägg teckningarna i hängmappar (jag har lagt årstidsvis t ex S, våren 2010) och så fort högen har växt bara man sorterar in där så är det bevarat åt eftervärlden - inkl ungefärlig datummärkning... Resminnen går faktiskt att göra likadant med, nu när jag tänker efter... Om övriga grejer mottages konstruktiva tips mycket tacksamt, vi börjar bli trångbodda pga dessa nojjor...
och PS. min lilla E GRÅTER om något urväxt plagg skall ges bort till någon - kombinerat med full pejl på sina gamla kläder är det inte så lyckat. Ibland begär hon fram ngt av dessa alla outfits ur gömmorna, och ve den som inte tar fram då... De psykologräkningarna blir nog inte att leka med...
Jag var sån! Förr! Sen läste jag "Rensa i röran" av Karen Kingston!
Jag skickar den gärna till dig om du vill låna den, den är kanon och hjälpt mig massor.
Sen reagerade jag på en mening du skrev, "Man ger inte tillbaka för den omtanken genom att slänga bort det." Bara för att man inte behåller alla kort betyder inte att man inte bryr sig om omtanken. Det förklarar Karen så väl i boken, jag kan inte det lika bra tyvärr. Men om du tänker att du är tacksam att du fått ett kort och glädjer dig så försvinner inte tacksamheten bara för att du inte behåller allt. Du har fått, det har gjort dig glad, du glömmer inte genom att inte titta på kortet varje dag...
Kram
Jag har ett bra tips när det gäller barnens teckningar. Fota eller scanna in dem, så har du dem i mappar i datorn (och på backup såklart). Om barnen gillar att limma fast grejjer på målningarna (som mina hade dille på ett tag)så är det ju omöjligt att förvara snyggt annars!
Detta tips kan man ju iofs tillämpa på kort och andra papper man har svårt att slänga....
Kram, Heidi (som inte riktigt lever som hon lär ;-)
Skicka en kommentar