Diskurspartiklar is da shit

"Hur använder du diskurspartiklar?" frågar Språktidningen några skrivande, kulturella personer. Är glad att de inte ringde mig och frågade för jag hade fått svara som den blondin jag är. "Eh, hur jag använder vadå för nåt sa du?"

Jag har en förmåga att bläddra lite på måfå i tidningar och ofta bakifrån och fram. Då läser jag alltså slutet av intressanta artiklar först. Det var där de hade sin lilla enkät där de frågade "Hur använder du diskurspartiklar?". Jag läste Björn Ranelids svar. Han hävdade att han inte var elitist eller puritan (båda orden förstod jag, puh) men han behövde inte använda dessa diskurspartiklar minsann. De tar nämligen bort kraften i språket.

Jag undrade fortfarande vad diskurspartiklar var för något.

Jag läste vidare. Åsa Linderborg, kulturchef på Aftonbladet (och författare till Mig äger ingen) berättade att hon ibland bekräftar lite för ofta med ett retoriskt "eller hur". Hon försöker slipa bort sina diskurspartiklar.

Fortfarande förstår jag inte riktigt.

Per Linell, professor på Linköpings universitet lyckas däremot göra det lite mer begripligt. Han berättar att han säger alltså utan att tänka på det. Han säger också: "Om man vill träna bort småorden måste man övervaka sitt tal och lägga band på sin spontanitet"

Aha! Diskurspartiklar är alltså småord. Då förstår jag JU.

Jag liksom ba fattade direkt när han sa småord. Jag använder ju en hel del småord när jag skriver. Jag förstår i enkäten att småord - diskurspartiklar- inte alls är att eftersträva. Dessa åsikter gjorde att jag snabbt bläddrade till början av artikeln och började läsa. Och kom fram till att diskurspartiklar is da shit.

I artikeln kan man nämligen läsa att "de små orden smörjer samtalet och talar om vem du är".
"Varenda människa använder återkommande småord. En del upprepar inte bara PYTTEGREJOR som ba och ju utan hela meningar..." "Men inget av detta är tecken på dåligt ordförråd".

Ladies and gentlemen. Jag repeterar. Användande av diskurspartiklar betyder inte att man har ett dåligt ordförråd.

Vidare kan man läsa att Gudrun Svensson, lektor i nordiska språk vid Lunds universitet säger
"att de korta uttrycken utvecklar vårt vardagliga, sociala pratande". "De är ju talspråkets smörjmedel."

Tadaa! Inte konstigt att de flesta av mina "ju" smyger in sig i just dialog. Det är ju faktiskt bara proffsigt, jag lyckas alltså fånga hur folk verkligen pratar.

Nu ska jag redigera mina sidor. Jag ska lägga in alla "ju" som jag har tagit bort. Då blir nog boken klar ikväll, det blir ju jättemånga fler ord.