Kära Aman

Aman har skrivit en kommentar till mig. En lång.


Kära Skrivarmamma,

som läsare av din blogg är jag glad för din skull! Trots att du är för mig helt okänd har jag med spänning följt din blogg. Inte för att läsa om lilla eller stora E, inte för att höra om ditt colamissbruk utan för att jag vill veta hur går det!!!

 Allt annat, om barn, man svärmor, jobb, ny bil, resor, middagar och bubbel har bara varit som en extra god fyllning i tårtan. Well, äntligen har du nått målet, men vad händer? Jo det skippar ett viktigt kapitel. Ett kapitel med information om detaljer hur det gick till. Ringde förläggaren? Ringde du? Kände du förläggaren? Tipsade någon om att du skulle ringa henne? Hur snabbt gick det egentligen? Vad sa hon när hon ringde, mejlade.Osv. Osv.

 Jag jämför det med att du har skrivit en bok om en karaktär som vill träffa en partner. Hela boken handlar om det (det är drivkraften, hur ska det gå). Sedan får man helt plötsligt läsa om att karaktären har hittat en partner och att de ska gifta sig. Men herregud, hur gick det till undrar du som läsare? Sedan kommer tack till (i ditt fall länkar). Jag saknar alltså ett kapitel i din historia.
Hälsar Aman  

Kära Aman,
Tack för din kommentar och dina gratulationer!
Jag vet att många undrar exakt det du undrar. Jag vill bara säga "lugn, det kommer!"

Eftersom du har följt den här bloggen länge (och stort tack för det) så vet du att jag inte är den som sitter och rullar mina tummar i onödan. Jag är inte heller den som har överdrivet mycket tid över. Och i helgen har jag haft fullt upp att fira. Och ta hand om barn. Och hälsa på svärmor och berätta den glada nyheten. Och skriva. Men jag lovar dig och alla andra att återkomma. Men nu är jag ju inte bara mamma, blivande författare och allt det där - jag har också ett jobb att sköta. Pust. Att vara kvinna - it's a dirty job but someone's gotta do it.


Hoppas du står ut och hänger kvar ett tag till. Tack för att du läser.