Det här med att få ett bokkontrakt

Har fått mig att fundera. Det är typ omöjligt att få ett bokkontrakt. Typ nästintill. Och nu har jag lyckats få ett. Det här har fått följdreaktioner i mitt huvud. Om jag kan få ett bokkontrakt så är nästan allt möjligt.

Jag följer Rob Lowe på Twitter. För att han är sååå snygg. Och så har han skrivit en bok. Som jag måste läsa. Ska bara skriva klart min först. (Jag vet inte om min förläggare läser här, jag måste ju låtsas i alla fall). Rob Lowe twittrar om var han befinner sig. Just nu i London. Om jag inte hade varit en ansvarsfull heltidsarbetande gift tvåbarnsmamma så hade jag hoppat på ett plan och stalkat. Men kom igen. Det är ju ROB LOWE. Jag slutade inte ens gilla honom när han höll på med sin hemvideoproduktion. Det verkar vara lite fart i killen ju. Och så är han snygg. Sa jag att han är snygg? Bäst jag inte åker till London för han är på min lista.

Det skulle inte ens vara svårt. Klart Rob skulle vara intresserad av Swedish writer to be with big dough belly. Of course he would. Jag hade lätt kunnat åka till London, luska ut var han befann sig så råka vara där. Kan inte vara svårt. Eftersom killen skriver allt på Twitter. Det var svårare på högstadiet att tajma när killen i åttan skulle dyka upp vid sitt skåp och man själv skulle gå förbi lite random. (Man pratar så på högstadiet nuförtiden). Erkänn att ni också gjorde det!

Ett svårare case. Som jag funderade på idag. Om jag gav mig fadriken på det, skulle jag då kunna bli kompis med Madonna? Skulle det fungera? Hon hängde nog också vid killars lockers i high school så hon skulle lätt genomskåda alla stalkerförsök. Hon skulle vara lite mer tricky.
Som Gunde säger. Ingenting är omöjligt. Men det där känns lite så.

Och ja. Egentligen är jag sund i huvudet.