Porto Francos väktare

Idag blev jag klar med Porto Francos väktare av Ann Rosman (Damm förlag).
Här kommer säljtexten från Adlibris:

Porto Francos väktare är den våldsamma berättelsen om Marstrands tid som frihamn. Tiden är sent 1700-tal; kapare, smugglare och mördare härjar ostört.

En ung kvinna stiger iland i Marstrands hamn en septemberdag 1793. Håret är kapat under mössan, hennes bröst är lindade och byxorna hänger löst på den gängliga kroppen. Runt omkring myllrar det av liv; sjömän på skeppen, handlare, brottslingar som fått amnesti i frihamnen. Hennes enda hopp står till att de ska ta henne för en man, att hon ska hitta arbete och någonstans att bo. Att hon inte ska tvingas åka tillbaka.


220 år senare görs ett gruvligt fynd på Klöverön. En kvinna och ett spädbarn hittas döda i Gamle mosse och kriminalinspektör Karin Adler kopplas in. Men att identifiera de två döda visar sig vara lättare sagt än gjort. Det enda man kan säga med säkerhet är att de har legat i mossen länge. Väldigt länge.


Trådarna leder Karin Adler långt tillbaka i Marstrands historia, och sakta men säkert nystas en osannolik historia upp.

Nu blir det sådär som det blir ibland - att jag helt okritiskt tokgillar. Det blir ju inte lättare att vara kritisk när jag även tokgillar Ann som person också. Så här kommer min helt okritiska redogörelse.

Ann har gjort ett mastodontjobb när det gäller researchen. Jag fick ju höra en hel del om det här när vi var på Anns release på Story Hotel. Superintressant och det gjorde mig riktigt sugen på att läsa. Jag älskade  de historiska delarna och att få veta massor om hur det var. Väldigt mycket i romanen är baserat på verkliga händelser och jag älskar sådant. Lite verkligt, lite påhitt, lite verkligt, lite påhitt. Jag sögs in i dramat direkt och ville aldrig sluta läsa. Har faktiskt varit lite extra trött den här veckan för jag var tvungen att läsa sent på kvällen. Och jag gillar inte ens deckare.

Ann använder greppet varannat kapitel - varannat nutid och varannat då. Varje gång det blev nutidskapitel blev jag lite irriterad, ville bara vara kvar i dåtiden. Men så, efter några rader var jag nästan lika inne i nutidsberättelsen.

Vill du läsa en bok som du inte vill släppa, vill du lära dig mer om en väldigt spännande (och hemsk) tid i Sveriges historia så ska du läsa Porto Francos väktare av Ann Rosman.