Inlägg
... är borta. DELETE-knappen ska tydligen vara min nya bästis. Jag gråter. Lite lagom, inombords.
Det är Simonas fel.
Och min förläggares fel.
Och alla andra som har läst och tyckt att början är lite långsam, jämfört med resten.
Jag hade redan strukit två sidor. Fått in en spännande person på sidan tre istället för sidan fem. Gissa var den spännande personen hamnar nu? Japp. Allra först. Och mina 763 ord innan och de som jag strök utan att räkna innan, är borta. Och de orden har ju skrivits om flest gånger eftersom de ligger först i boken. Jag som hatar att dubbeljobba och brukar kalla mig effektiv. Det här är tydligen någon slags idiotisk process.
Just nu funderar jag på att börja skriva om hela romanen. Alltså rent fysiskt skriva om vartenda ord istället för att bara trycka delete, lägga till, ta bort osv. Fast ärligt, det skulle vara för tidskrävande och totalt omodernt och snacka dubbeljobb. So not me. För det mesta ska vara kvar. Det mesta är ganska bra. Säger de.
En vanlig dag som författare
6 timmar sedan
.gif)
4 kommentarer:
Hurra!
It´s THE PROCESS!
När börjar man kalla sig författare? Nu, tror jag.
Puss!
Räkna inte orden, stryk bara. 763 stycken är ju verkligen bara början. Och det att man jobbat som en galning på vissa scener (typ tjugojobb ist f dubbeljobb) kan man inte heller ta hänsyn till. Tyvärr. Har så sjukt fina scener i kommande boken som nu bara finns i mitt "urklippsdoc" där jag sparar allt som försvunnit.
Ni är så kloka.
Och jag räknade bara för att. :)
Det där med att fysiskt skriva om ett manus må vara omodernt men är ett bra sätt att hitta passager som behöver strykas. Förmodar att du redan har skrivit om manuset flera gånger, det är nästan omöjligt att inte göra det åtminstone ett par gånger under redigeringsarbetet. Tycker en omodern författare ;–)
Skicka en kommentar