Resa med barn - bättre än plugget?

Jag känner att jag tappade lusten till att fortsätta beskriva vår resa (hade ganska mycket kvar att säga) eftersom det kom så tjuriga kommentarer om hur dålig inställning jag har och jag ruttnade lite på det. Tydligen ska man ljuga och säga att allt var sååå perfekt. Har aldrig varit min stil. Inte när jag fick barn heller och då fick konstiga blickar från de där som hävdade att allt gick såååå bra och det var så uuuuunderbart och jag fattade liksom inte hur det kunde vara så olika.

Hur som helst.

Många klagar på att resa med barn. Jag har vänner som undviker att resa för de inte orkar mecka med barnen. Dessutom finns det massor av folk som vill förbjuda barn på resor, jag har hört talas om förslag på barnfria flighter och barnfria hotell finns det redan gott om.

Jag är så glad och tacksam över att vi har möjlighet att ta med våra barn ut i världen. Och nu är jag lärare men jag vågar nästan påstå att man lär sig bra mycket mer på resande fot, än i skolan. (Får man säga så som lärare eller får jag sparken på måndag tro?)





Vesuvius - fascinerande för liten och stor




Våra barn har dragit paralleller mellan Sverige och Italien, de har jämfört och de har funderat över sådant som de inte är vana vid. De har fascinerat tittat på sopbergen i Neapel, de har bestigit Vesuvius (en riktig höjdare om ni ursäktar skämtet), de har lekt järnet i Herculaneum och som en lite sämre bieffekt har de upptäckt Nutella och fått smaka Coca-Cola. De har också fått mersmak för takterrasser med pool och bubbeldrickor - det är mina tjejer helt klart!

Herculaneum. Snäppet vassare än Pompeji om du frågar mig.

De skrev dagbok under resan (Stora E fick uppgift av sin fröken och det var ju bra för den här frökenmamman hade också tänkt att en dagbok skulle skrivas) och det är så kul att se vad de har skrivit och ritat. Vad de har tyckt varit värt att dokumentera. 

Men bäst av allt. Deras språkutveckling. (Ehum. Ja. Jag är språkfröken). Vi bodde några dagar hos amerikanska vänner med barn. Tjejerna lekte och lärde sig en massa ord och intresset för mer är så stort. Stora E satt imorse och läste i en engelsk ordbok för barn och konstaterade nöjt att hon nu nog kan räkna upp till hundra på engelska. En resa är en sådan otrolig boost för att få upp språkintresset. Man ser ju direkt nyttan med kunskapen. Eller onyttan med bristen av densamma.



Jag tvingade barnen att själva gå köpa glass på italienska (ja, jag stod en bit bort och hade koll) och lyckan när de hade lyckats välja, betala och fått höra ciao bella är helt oslagbar. Det var två tokstolta tjejer som lyckligt slickade i sig sina glassar efter det.



Som bonus när man reser blir de vana att möta olika miljöer och förstå att man beter sig på olika sätt på olika ställen, t.ex. på flygplan, på en restaurang och hemma hos andra. Och ju mer man gör det, ju mindre meck blir det.

I höst blir det nog Bareclona med barnen. Vi har en takterrass att besöka.