lördag 11 juni 2011

Resa med barn - bättre än plugget?

Jag känner att jag tappade lusten till att fortsätta beskriva vår resa (hade ganska mycket kvar att säga) eftersom det kom så tjuriga kommentarer om hur dålig inställning jag har och jag ruttnade lite på det. Tydligen ska man ljuga och säga att allt var sååå perfekt. Har aldrig varit min stil. Inte när jag fick barn heller och då fick konstiga blickar från de där som hävdade att allt gick såååå bra och det var så uuuuunderbart och jag fattade liksom inte hur det kunde vara så olika.

Hur som helst.

Många klagar på att resa med barn. Jag har vänner som undviker att resa för de inte orkar mecka med barnen. Dessutom finns det massor av folk som vill förbjuda barn på resor, jag har hört talas om förslag på barnfria flighter och barnfria hotell finns det redan gott om.

Jag är så glad och tacksam över att vi har möjlighet att ta med våra barn ut i världen. Och nu är jag lärare men jag vågar nästan påstå att man lär sig bra mycket mer på resande fot, än i skolan. (Får man säga så som lärare eller får jag sparken på måndag tro?)



Vesuvius - fascinerande för liten och stor



























Våra barn har dragit paralleller mellan Sverige och Italien, de har jämfört och de har funderat över sådant som de inte är vana vid. De har fascinerat tittat på sopbergen i Neapel, de har bestigit Vesuvius (en riktig höjdare om ni ursäktar skämtet), de har lekt järnet i Herculaneum och som en lite sämre bieffekt har de upptäckt Nutella och fått smaka Coca-Cola. De har också fått mersmak för takterrasser med pool och bubbeldrickor - det är mina tjejer helt klart!



Herculaneum. Snäppet vassare än Pompeji om du frågar mig.

De skrev dagbok under resan (Stora E fick uppgift av sin fröken och det var ju bra för den här frökenmamman hade också tänkt att en dagbok skulle skrivas) och det är så kul att se vad de har skrivit och ritat. Vad de har tyckt varit värt att dokumentera. 

Men bäst av allt. Deras språkutveckling. (Ehum. Ja. Jag är språkfröken). Vi bodde några dagar hos amerikanska vänner med barn. Tjejerna lekte och lärde sig en massa ord och intresset för mer är så stort. Stora E satt imorse och läste i en engelsk ordbok för barn och konstaterade nöjt att hon nu nog kan räkna upp till hundra på engelska. En resa är en sådan otrolig boost för att få upp språkintresset. Man ser ju direkt nyttan med kunskapen. Eller onyttan med bristen av densamma.

Jag tvingade barnen att själva gå köpa glass på italienska (ja, jag stod en bit bort och hade koll) och lyckan när de hade lyckats välja, betala och fått höra ciao bella är helt oslagbar. Det var två tokstolta tjejer som lyckligt slickade i sig sina glassar efter det.

Som bonus när man reser blir de vana att möta olika miljöer och förstå att man beter sig på olika sätt på olika ställen, t.ex. på flygplan, på en restaurang och hemma hos andra. Och ju mer man gör det, ju mindre meck blir det.

I höst blir det nog Bareclona med barnen. Vi har en takterrass att besöka. 


6 kommentarer:

Anonym sa...

Man får väl räkna med att alla kommenterar inte snällt...stäng av kommentarerna om det är jobbigt!

enligt O sa...

Det är inte alltid underbart med barn, men att resa med dem tycker jag är en höjdare.

Och kär* anonym. Just anonyma tråkkommentarer är nog ingen bloggares favoritkommentarer.

/nina sa...

håller helt och fullt med. Resa med barn är super, bara man preppar på rätt sätt.

I höstas var jag och mina 2 söner, 8 och 12, i New York 6 dagar. Vi hade i princip inga konflikter vilket i sig är helt ofattbart, men jag hade klart och tydligt sagt att i N.Y så går man, man åker omkring och ser saker och hänger inte på nåt rum och glor på TV. Sådetså.

Dessutom hade jag låtit dem göra ett val; lat solsemester eller stadsbesök. Jag tror vi alla tre visste ungefär vad vi gav oss in på.

Sen blev det givetvis färre paraplydrinkar och inget barhäng för min del, men detta är ändå en av de absolut bästa resorna jag gjort med ungarna.

Gillar verkligen din beskrivning av detta med språket, precis så är det!

Åsa Hellberg sa...

Härligt! Jag har också alltid låtit min unge beställa själv, handla själv och ta egna initiativ; både hemma och utomlands.

Ps, har du fått en surkartsföljare:)? Jag har aldrig sett tjuriga kommentarer här innan.

Sue sa...

Jag älskar din ärlighet! Det är mycket den som gör att jag har fastnat på din blogg. Fortsätt med det! Livet är en dans på rosor, taggigt men ändå underbart. Typ:)

Pernilla sa...

Sue, helt rätt! TACK förresten. :)

Åsa, Det är bästa sättet. :) Och ja - jag tror det. Det har smugit sig in lite tjurisar bland alla gullgrisar.

Nina, låter helt super! Och ärligt - hur kul är barhäng jämfört med barnhäng?

enligt O, WORD! Till allt. :)

Anonym, vet du. Jag har en gyllene internetregel. Jag ska kunna stå för allt jag skriver inför vem som helst. Det innebär att jag försöker vara respektfull mot folk jag "möter" i bloggar, på twitter etc. Jag har aldrig förstått varför man bara måste dissa folk. Och det betyder inte att alla måste tycka som jag eller säga saker jag gillar. Det är bara trista attityder jag reagerar på. Jag är väl lite fyrkantig och ska kanske inte ha en blogg, precis som jag inte ska resa, eftersom jag inte gillar alla sidor med det. För det måste man tydligen.

Suck.

Gadgeten innehöll ett fel