Mina barn

Har varit ensamma inne i huset en stund. Själv har jag kört fast i vår isiga backe med min icke fyrhjulsdrivna skitbil och tillbringat 50 minuter med att skotta, sanda, slita på däck och svära. När jag kom in var det knäpptyst. När jag kom in i köket ropade de "ÖVERRASKNING" och hoppade glada omkring. För de hade gjort en tapastallrik till sin mor.

Hmmm. Livet är rätt bra trots fastkörd bil, inställd träning, kvällsjobb och huvudvärk.
Ja. Bilen står kvar. Jag gjorde något jag gör ganska ofta med tråkiga saker. Jag gav upp.

Bryter ihop

Vet inte hur många gånger jag har blivit arg på barnen idag. Jag irriterar mig, stör mig och blir arg. De är bara som vanligt, tjattrar, springer och pratar hål i huvudet. Precis som de ska. Men det fungerar inte när det är kaos inombords. Det fungerar inte när jag bara försöker hålla allt rullande. Försöker hålla andan och humöret uppe.

För det är ungefär det jag orkar. Jag är inte ens anhörig på riktigt så jag har inte samma rätt att må dåligt. Det är inte min mamma, det är inte min fru, det är inte min farmor eller mormor, det är inte min syster, det är inte min kusin. Det är bara min svärmor. Hon som har sagt att min man är gråhårig för att han bor med en drake. Jag är draken och mina behov är liksom ihopkrympta till ett noll.

Nu har det gått en vecka. Helger blandas med bröllopsdag och alla omkring ler och undrar om man har haft en bra jul. Nej. Fan heller. Hela jävla jullovet är åt helvete. Allt som skulle ha gjorts går åt helvete. Då säger alla att vi ska fokusera på oss, ta hand om varanda. Ja, det ska vi. Ja, det gör vi. Men jag mår så jävla dåligt när saker inte blir som jag har tänkt. Jag mår dåligt över att dagarna bara rinner iväg och inget blir bättre. Allt blir bara jobbigare, för varje dag som går.

Stor idé att jobba...

Blev rejält upprörd imorse när jag hörde på nyheterna. Ensamma barn (t.ex, flyktingar som har kommit hit själva, utan familj) som bor på ungdomshem i Nynäshamns kommun får behålla mindre av sin lön när de jobbar, än barn som bor i en familj. Reportern frågade Anna Rundberg, gruppchef på arbete- och försörjningsstödsenheten i Nynäshamns kommun:

Vore det inte mer rättvist att en 16-åring på ungdomshem och en 16-åring som bor hemma hos föräldrarna får behålla lika mycket av sin lön?

– Nej, eftersom den som bor på ett ungdomshem ska tränas ut i vuxenvärlden, och behöver lära sig att använda sina pengar till sin försörjning. Vi arbetar ju inte för att få fritidspengar, utan vi arbetar ju för att få till vårt uppehälle.

Hallååå!!!! Jag tror att barn som inte har en familj nog har rätt bra koll på hur vuxenvärlden kan vara. De är inte direkt daltade med redan. Kan de få en liten slant över när de jobbar? Är det för mycket begärt? Jag blir galen! Hur ska de då motiveras att jobba överhuvudtaget? Morr!