måndag 2 maj 2011
Vinnaren av det signerade bokpaketet utsedd
Här kommer äntligen upplösningen på den spännande tävlingen "Vinn signerat bokpaket!" Vinnarfrågan som ställdes av Pia-Karin Sjögren lyder såhär:
Vad är den största utmaningen med att vara författare?
Det här är en märkligt svår fråga. Jag hade tänkt skriva att det är "att skriva", för det låter logiskt, men det är nog inte sant. Jag tycker inte att skrivandet är utmaningen. Möjligen är det processen i sin helhet som är utmaningen, det där "ax till limpa". Att förvalta en idé utan att börja snegla över axeln och anpassa sig, men ändå lyssna in andra, att få ihop det till en färdig produkt utan att baxna ihop på vägen. Men jag vill inte få det låta jobbigare än det är. Det är svårt, men samtidigt ganska härligt att få vara sin egen chef i varje del av sin arbetsdag. Nu är jag inte det, jag jobbar heltid på ett riktigt jobb, och det är naturligtvis en utmaning.
Anneli: Jag vill veta varför hon inte fortsätter blogga?
Jag tyckte att det var hemskt tråkigt på slutet och eftersom jag bloggar gratis för mina tolv läsare så måste det vara kul. Det var inte det. Dessutom började det ta för stor plats. Jag gick och tänkte "kan man få ihop det här till ett par hundra tecken" när något hände och jag vill inte vara en sådan människa. Eller, rättare sagt, ska jag vara en sådan människa så vill jag använda den där energin och de där idéerna till att skriva nästa roman, inte till att blogga.
Amanda Hellberg: Och jaaaag ville ju veta vad hon kommer att ge sina barn för råd om de vill bli författare (i vuxen ålder).
Jag tror på riktigt att jag kommer att vara stöttande i allt de vill göra. De är alla tre betydligt mer begåvade än vad jag är och kommer att klara sig utmärkt. Egentligen borde jag väl göra allt för att förhindra dem, för att en och annan vidrig förälder har ju skapat riktigt bra författare, men jag tror inte att jag har det i mig. Men jag skulle nog vara väldig praktisk, "då pensionssparar vi så här, och så skriver vi in dig på den här författarskolan, och så får du träffa den här personen, och så sätter vi oss ner och räknar på hur du ska försörja dig..."
Elin Abelson: Mina förslag på frågor följande: Vad gör henne lycklig? Vem beundrar hon? Har hon någon mentor? Vem får läsa hennes manus först? Hur är hon som kompis? Vem skulle få spela henne om hennes liv filmades?
Ja, du Elin. Vad gör mig lycklig? Tänk om jag det visste. Men jag blir lugn (-are) och trygg (-are) av att få vara med mina barn. Tid gillar jag också, dvs oplanerad tid då jag får göra "ingenting", men bara som avbrott i en extremt hektisk vardag. Att inte ha något att göra gör mig definitivt inte lycklig. Vem beundrar jag? Får jag svara mamma, eller tror du att jag hyser drömmar om att bli skönhetsdrottning då? Jag har ingen mentor, men jag har haft en och annan riktigt bra chef genom åren. Mari, min bästa kompis sedan jag var sju år gammal, är den som får läsa mina manus först. Egentligen ska du fråga henne hur jag är som kompis. Men jag tror att jag ställer upp om det gäller. Jag är bra på andras kriser, blir inte rädd när någon annan mår dåligt. Om mitt liv filmades skulle jag ha mycket svårt att se någon annan spela mig. Jag skulle vilja göra det själv. Men kanske hon som spelade Legally Blonde, vad heter hon?
Och så Stoffe då…. Jag vill veta allt om feministen mpg! Jag hade 2,0 på det där provet, men vet ändå inget! Och så vill jag ha en mängd goda råd om hur man hanterar 40-årskriser och det där livspusslet! Jag har liksom testat att bli författare, men vill ha ett större mål/mening. Ha, författare är väl inget att sträva efter mpg! Eller? ;)
Författare är verkligen inte något att sträva efter. Det är en missuppfattning att man ska uppmuntra folk att skriva skönlitterärt. Skönlitterärt ska man bara skriva om man absolut inte kan tänka sig att göra något annat istället. Och även om man har fått för sig att man verkligen-verkligen-vill-bara-bara-skriva så ska man nog ändå egentligen inte skriva. För sin egen skull, och för miljöns, och för alla oss andra som annars ska behöva sålla undan ännu en undermålig produkt från allt skrivet som erbjuds.
Jag har ingen aning om hur man hanterar 40-årskriser. Man super kanske för mycket, är otrogen mot sin partner och köper alldeles för dyra bilar eller handväskor? Eller så gör man som min man och börjar springa maraton. Men då blir det svårare med livspusslet för att det kräver att man har en fru som går med på att passa tre barn medan man springer tretimmarspass och åker iväg hela dagar för att få en blank medalj att hänga om halsen. Personligen har jag inte tid att "hantera" någon 40-årskris. Jag har för mycket att göra. Ett tips är att bli cyniker. "Mål och mening med livet" är bara något som livsstilsmagasinen tjänar pengar på. Dessa begrepp finns icke IRL. Du sparar säkert tid om du skippar att fundera på sånt.
Om du hade 2,0 på högskoleprovet men ändå inte vet något, tja, då förstår jag att du vill veta "allt om feministen mpg". Men det är väl ingen idé att jag berättar, risken är att det bara går rakt igenom dig. Dessutom vet jag inte svaret på den frågan. Men hon har inte gjort högskoleprovet.
Upplagd av Pernilla kl. 12:28 2 kommentarer
Etiketter: bara ett barn, dubbla slag, malin persson giolito
tisdag 12 april 2011
Utlottning av bokpaket
Senast den 14 april vill jag ha din fråga.
Upplagd av Pernilla kl. 17:35 10 kommentarer
Etiketter: bara ett barn, dubbla slag, malin persson giolito, piratförlaget
måndag 20 september 2010
Inför bokmässan: Malin Persson Giolito
Och så är det dags för den här bloggens största stalker, Malin Persson Giolito. Malin debuterade 2008 med Dubbla Slag (Pirat) och är just nu aktuell med Bara ett barn (Pirat).
Jag träffade Malin för första gången på Junibacken. Malin var på undercoverbesök i Sverige, vilket jag visste eftersom jag skulle få äran att äta middag med henne, Simonas bästa vän och Simona, hemma hos Simona. (Äran och äran, i ärlighetens namn bjöd jag in mig själv - mycket okaraktäristiskt för att vara jag). Det skulle ske en vecka senare och jag såg mycket fram emot att få ses. Vi hade ju hängt på varandras bloggar ett bra tag och jag var nyfiken på Malin. Och så satt jag på Junibacken och tittade på Pippi Långstrump med mina döttrar när jag i ögonvrån såg någon som såg bekant ut. Hon såg ut som Malin på fotot i bloggen. Och när föreställningen var slut gick jag såklart fram och frågade om hon var Malin. Malin tittade mycket frågande på mig eftersom jag var lite mer hemlig på bloggen back then. Fick trevande presentera mig som Skrivarmamma vilket alltid känns skittöntigt. Sedan fikade vi och Malin fick se båda mina döttrar få utbrott. Hennes dotter skötte sig exemplariskt.
Nyligen hade Malin författartupperware hos mig, mycket uppskattat hos alla inblandade. För att toppa helgens uppmärksamhet i DN och AB är hon nu här i min blogg.

Vad jobbar du med just nu?
Jag säger som jag brukar: Hmm...
Vad ser du mest fram emot under bokmässan?
Prata om min bok med personer som är intresserade av böcker. Och stå i baren på Park och försöka lista ut vem som tänker ligga med XXX (författaren som enligt sägnen ALLA ligger med på bokmässan). Träffa vänner (och delar av familjen).
Vad tänker du inte missa under bokmässan?
Mina egna hålltider, för det första. Vem som tänker ligga med XXX (se ovan), för det andra. Och Erica Jong, som håller inte mindre än fem olika framföranden. Nadine Gordimer vore inte heller helt fel att kika på.
Dina proffsknep för en lyckad bokmässa?
Bekväma skor.
Vilket råd har du till den här lilla wannaben som just har skrivit klart (nåja, kan dona en del till om jag ska vara ärlig och petig och jag är ärlig och petig) sitt manus? Hur ska jag få någon inflytelserik förläggartyp att bli intresserad?
Skicka in ett skitbra manus till någon inflytesrik förläggartyp.
Var hittar man bästa lunchen?
Va? Har folk tid att äta lunch på bokmässan? På Piratförlaget lever man på räksmörgåsar, som inmundigas stående bakom scenen.
Var hittar man bästa drinken?
I kallvattenkranen antagligen. Men, eftersom människan är svag och allt det där, så kommer ni att hamna i baren på Park. Eller så utforskar ni XXX:s minibar kanske?
Vad är skönast med att lämna mässan, och åka hem?
Jag minns att jag förra gången var så trött att jag sov i en vecka efter hemgång. Jag kände mig lite som om jag drabbats av Stockholmssyndromet: bokmässan var hemsk, men jag längtade redan tillbaka.
Var hittar dina läsare dig under mässan?
På torsdagen ska jag intervjuas av Yourlife, lite oklart hur dags och var, och så ska jag till författardragning på Akademibokhandeln på Nya Ullevi. På fredagen ska jag först prata för ABF Skåne strax utanför mässan och sedan ska jag prata i Bonnier Tidskrifters monter kl 14. Men kl 15.30-15.50 har jag miniseminarium i J2, dit måste ni gå, min mardröm är att det ska vara helt tomt. På lördagen ska jag hålla föredrag på en författarfrukost på Park som börjar kl 8.30. All övrig tid finns jag i Piratförlagets monter, och har regelbundna uppträdanden och signeringar.
Och någonstans däremellan hoppas jag att du har tid med lite bubbel med mig och Simona. Tack för att du ville vara med, ses snart!
Uppdatering: Malins tankvärda blogginlägg idag.
Foto: Peter Knutson
Upplagd av Pernilla kl. 08:00 0 kommentarer
Etiketter: bara ett barn, bok och bibliotek 2010, dubbla slag, malin persson giolito, piratförlaget
lördag 27 december 2008
Dubbla slag
Jag fick ingen bil i julklapp men jag fick Dubbla slag av Malin Persson Giolito. Det var ju nästan lika bra... :)
Jag har följt Malins blogg ett tag men inte kommit mig för att införskaffa boken och när jag nu fick den tänkte jag att det är bäst att jag börjar på en gång. Annars hamnar den i högen som ligger på vänt. Mitt nyårslöfte ska verkligen bli att läsa mer! Det är ju så underbart, märker jag varje gång jag gör det.
Hur som helst. Dubbla slag var det ja. Här kommer den djupa analysen...
Det är Malins debutbok och i den har hon träffsäkert porträtterat vardagen för väldigt många kvinnor. Den vardagen som består av att vara lyckad i arbetslivet samtidigt som man är en god mor och hemmets projektledare med en man som inte har hajat vad det innebär att få barn. (Min man har hajat detta men jag vet att det finns folk som har tagit några år på sig att förstå hur fan det går till när man blir fler än sig själv här i livet). Jag tycker att Malin har porträtterat detta vardagsliv väldigt väl. Också hur man ibland blir så less så att man inte kan annat än att skrika på sina barn eller rymma hemifrån en kväll. Jag kände igen mig i mycket kan jag säga.
Igenkänningsfaktorn höjdes rejält av att huvudpersonen Hanna blev uppsagd precis innan jul - lite väl likt min egen verklighet just nu.
Malin får fram många viktiga frågor i sin bok:
-Hur får man ihop vardagen?
-Är det möjligt att göra karriär samtidigt som man har barn?
-Är det fel att tycka att man ska kunna göra karriär samtidigt som man har barn? Folk tycker så mycket omkring detta och det får Malin fram via diskussioner mellan olika karaktärer.
-Huvudpersonen Hanna ställs också inför lite olika moraliska dilemman som hon måste reda ut.
Jag tyckte att det var mycket intressant att få en inblick i advokatvärlden, en värld jag inte har bra koll på i vanliga fall. Och jag är inte så ledsen för det inser jag. :)
Språket i boken är enkelt och rakt, jag gillar det. Inga krusiduller. Jag har en känsla av att det var rätt lite dialog, om jag inte har helt fel. Jag kan tycka att dialog kan bli rätt jobbigt ibland, man måste hålla reda på vem som sa vad och allt det där... :)
Jag fick boken på julafton och hade läst ut den på annandag jul. Och då ska ni komma ihåg att jag inte direkt kan ligga i timmar och läsa ifred...
Jag ser fram emot Malins nästa bok!
Upplagd av Pernilla kl. 13:08 5 kommentarer
Etiketter: dubbla slag, malin persson giolito
lördag 20 december 2008
Önskelista
Jag vet att du snart ska ut och göra lite ärenden. Här kommer lite viktig information som kan vara bra för dig att notera.
Dubbla Slag av Malin Persson Giolito.
RX 400h. Lite coolare än min Passat.
Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap av Mary Ann Shaffer.Följ den här länken. I want!
Om det känns för dyrt kanske nästa tips är bättre för vår budget:
Ett litet strasskors från MQ och Röda Korset.
Äckelkrämen. Elizabeth Ardens Eight Hour Cream. Min är nästan slut. Den luktar inte gott men det är insidan som räknas. (När jag surfade efter Eight hour cream hamnade jag på maonolo.se och en lång konversation av män, om denna kräm. Det är helt otroligt, inte visste jag att detta kunde engagera så).
Long time no see. Det är liksom dags igen. No crees?Eller varför inte ett par nätter här...
Och just det. Jag skulle verkligen behöva ett par...
Men du vet ju. Egentligen är det enkelt. All I want for Christmas is you.
Upplagd av Pernilla kl. 15:00 7 kommentarer
Etiketter: barcelona, dubbla slag, eight hour cream, library hotel, malin persson giloito, mary ann shaffer, mq, new york, rx 400h, röda korset, önskelista

