Författare - ett slitgöra?

Denise, du bara förstör mina dagdrömmar om hur livet som författare är. Jag som trodde att man bara behövde skriva lite i lugn och ro, håva in kosing och springa lite på röda mattor. Damn! Det är ett evigt slit, vad man än hittar på i livet.

Och med det sagt så stämplar jag in på jobbet. Rivstartade dock dagen med ett utvecklingssamtal, istället för sovmorgon. Ångrade mig rejält klockan 06 när klockan ringde. Men nu är det avklarat. Bara 6 kvar nu.

Skriva lite kanske?

Frida gick runt reglerna och utmanade en redan etablerad författare. Det kunde man ju ha gjort.

Jag kände mig lite påhoppad där i den där utmaningen, Malin hyllar Frida för att hon spottar ur sig böcker på löpande band. Detta irriterar mig mycket. (Både hyllningen och att Frida är så produktiv). Tydligen menar Malin att man faktiskt måste skriva böcker för att kunna bli författare. Hmmm. Det här måste jag tänka mer på. Det låter lite konstigt, jag som trodde att det räckte att hänga på bokmässan och att skriva lite i kommentarsfälten i författarbloggar... Hmmm. Kanske ska öka på skrivtakten lite.

Författardrömmar

DN idag skriver om hur många det är som vill bli författare just nu. (Jag hittar ingen länk). Men enligt artikeln vill de allra flesta bli deckarförfattare (puh för mig) och svenska deckare säljer bättre än utländska. Vidare menar DN att Camilla Läckberg cashade in 6 miljoner kronor förra året. Jag förstår att många vill ditåt. Kanske borde jag ändå tvinga fram lite deckaranda hos mig själv?

Men jag tycker att det är typiskt att alla vill bli författare just precis nu. När jag också vill. Jag har ju faktiskt velat det hela livet. Jaha? Har de andra också velat det ett tag? Nä, jag tror att de bara hoppar på trenden.

DN intervjuade elever och lärare på Skrivarakademin. Läraren Sören Bondeson hade både Jens Lapidus och Åsa Larsson som elever. "De visste inte alls vad de skulle göra när de kom hit. Jens försökte skriva på något krystat sätt och jag fick säga till honom att lägga av, han hade ju ett eget språk. Och Åsa kunde ingenting ... men sedan hittade hon Kiruna och då blev det bra".

Jag vet inte jag... Jag tycker inte att lärare ska säga sådana saker - hur duktiga eleverna än har visat sig vara senare.

För övrigt tycker jag att DN gott kunde ha breddat artikeln med att hänvisa till oss andra författarwannabes som bloggar om det. :)

Kanske kanske ändå...

Bild från http://loci.se/wp-content/uploads/2006/06/bok.jpg

Vet ni? Idag har jag kommit på hur jag ska fortsätta min roman!

Jag hade en början som jag fick till för några veckor sedan. Jag har massor av lösa trådar, flera olika dokument som ligger fint sorterade i olika mappar. Idag kom jag loss med hur det kanske eventuellt ska utvecklas. Jag har avvecklat några karaktärer och bestämt vilka jag ska fokusera på. Det känns som att jo, tids nog kan det nog bli en bok av det här. Tids nog.

Det är bra att gå på skrivarkurs, jag känner att jag blir lite extra inspirerad efter varje gång. Fast jag blir också lite knäckt, alla på kursen är så himla duktiga på att skriva. Och om man dessutom tänker på hur många andra som sitter därute med författardrömmar... Det är ju sjukt många!!!

Jag har i alla fall skrivit 8 riktigt bra sidor (tycker jag) i första kapitlet på min bok. Det känns härligt!