Skriv för livet - Hur man skriver en roman.

Temakvällen Skriv för livet var indelad i tre olika programpunkter. Den första var författarpanelen. Sedan kom förläggarna och sist kom min idol Anna Schulze som inte bara är författare utan också konstnärlig ledare på Skrivarakademin i Stockholm. Hon var min skrivarkurslärare när jag gick där och hon är grymt bra. Läskig. Och bra. Shit vilken respekt jag har för denna kvinna! Att lyssna på henne i måndags var som att få en snabbrepetition av kursen jag gick. Och genast ville jag gå hem och skriva om allt.

Lite snabba anteckningar från det Anna sa:

Skriva = learning by doing. SKRIV!
Läs! Läs aktivt. Fundera på vad som hände och varför du reagerar på ett visst sätt när du läser det. Vad gjorde författaren då?

Viktigt att välja rätt berättarperspektiv. (Första person? Tredje person? Allvetare?)

Viktigt att välja rätt tidsperspektiv. (Presens? Imperfekt? Pluskvamperfekt (är formen för "hade" för er som inte är lika bevandrade i grammatiska termer som en viss språkfröken här) slänger man in i historien oavsett tempus.

Om man har ett pärlband av bra scener så har man en bra historia. Bind ihop scenerna. A leder till B som leder till C som leder till D.

Och hur slutar man?
När man känner att man har sagt sitt. Då är det slut.

Anna sa: "Här har författaren slitit ut hjärtat ur kroppen och har inget hjärta kvar." Det är slutet.

Christina Stielli citerade Erik (efternamn?) på Skrivarakademin som sa:
"Ett bra slut är när en ny historia börjar."

Så är mitt slut. Som sagt förlagen, ring mig! Det blir bra det här.

Dagens utflykt

Idag hade Skrivarakademin Kreativ lördag. Insåg jag lite sent. Läste facebook i sängen imorse och såg att Christina skulle vara där. Hade jag varit lite tidigare ute hade jag definitivt varit med på skrivarverkstad klockan 11 och lite annat smått och gott men oh well. Jag fick med mig min mamma som är på besök från Halmstad och så fick vi oss en litterär timme.

Vi fick först höra Beata Lyth berätta om sina tankar bakom sin bok Att vara Flisan. Den handlar om Flisan som är väldigt lång och hur jobbigt det är för Flisan att vara lång, stor och lite klumpig. Men egentligen handlar den om att känna sig utanför och att man sällan är ensam om den känslan. Den köpte jag till barnen. Det var också intressant att höra Beata berätta om hur boken växte fram, samarbetet mellan henne och illustratören.

Efter Beata var det dags för Carolina Johansson att berätta om sin bok Bråkdelen av en sekund. Den är självbiografisk och handlar om hur hon, frilansjournalisten med ekonomi som specialitet, plötsligt hittade gud. Hon hade tidigare nästan hånat religiösa och hon började undra om hon hade blivit komplett galen. Carolina berättade om startskottet till boken och tog upp frågor som hon hade ställt sig medan hon skrev; Är det här för privat? Ska jag verkligen prata om det här? Hon började skriva ur en sorg, hennes mamma gick bort och jag förstår att hon funderade på de här självutlämnande bitarna. Helt underbart är att Eva Brunne har sett till att Carolinas bok numera tillhör kurslitteratur för blivande präster.

Till sist blev det Christinas tur. Christina berättade medryckande och livligt om hur det gick till när hon bestämde sig för att skriva en bok. "Jag ska skriva en bok." Sedan funderade hon på vad man behöver veta för att skriva en bok. Googlade. Hittade Skrivarakademin. Anmälde sig trots att hon egentligen tyckte att hon nog kunde det där för hur svårt kan det egentligen vara att skriva en bok? Insåg efter en eller två gånger att hmmm.... Man lär sig ju en del bra verktyg på de där kurserna. Trots allt... Efter fjärde (eller var det femte?) kursen kickade hennes lärare ut henne. "Hem och skriv din bok nu". Christina skrev. Kontaktade en förläggare. Förläggaren fick manus, läste och bjöd in till möte. Christina var säker på att kontraktet var nära. Förläggaren sa: Gör om, gör rätt. Låt mig läsa igen. Sedan blev det bok. Som en askungesaga, minst!

Några tips som Christina fick på vägen, av bl.a. Lina Forss:
-Skriv om något som gör ont, som känns och som är jobbigt.
-Det som inte driver historien framåt ska bort.
-Karaktärerna måste beröra.

De här tre författarna har en sak gemensam. De har alla gått kurser på Skrivarakademin. Precis som jag. ;) Träffade faktiskt min lärare och hon var i alla fall artig och låtsades att hon kom ihåg mig.

Och snart ska jag blogga om Christinas braiga bok Jag älskar dig inte. Snart. Jag läste ut den innan London och sedan vabbade jag och sedan var jag sjuk...

Sommarkurser

Drömmer mig bort och tänker att kanske är det här ett ypperligt sätt att tillbringa en vecka i mitt liv på? Det är ju bara det där med tiden. Jag är ledig då. Jag har ju sommarlov. Vilket även mina barn har. Men inte min man. Svår ekvation.

Författardrömmar

DN idag skriver om hur många det är som vill bli författare just nu. (Jag hittar ingen länk). Men enligt artikeln vill de allra flesta bli deckarförfattare (puh för mig) och svenska deckare säljer bättre än utländska. Vidare menar DN att Camilla Läckberg cashade in 6 miljoner kronor förra året. Jag förstår att många vill ditåt. Kanske borde jag ändå tvinga fram lite deckaranda hos mig själv?

Men jag tycker att det är typiskt att alla vill bli författare just precis nu. När jag också vill. Jag har ju faktiskt velat det hela livet. Jaha? Har de andra också velat det ett tag? Nä, jag tror att de bara hoppar på trenden.

DN intervjuade elever och lärare på Skrivarakademin. Läraren Sören Bondeson hade både Jens Lapidus och Åsa Larsson som elever. "De visste inte alls vad de skulle göra när de kom hit. Jens försökte skriva på något krystat sätt och jag fick säga till honom att lägga av, han hade ju ett eget språk. Och Åsa kunde ingenting ... men sedan hittade hon Kiruna och då blev det bra".

Jag vet inte jag... Jag tycker inte att lärare ska säga sådana saker - hur duktiga eleverna än har visat sig vara senare.

För övrigt tycker jag att DN gott kunde ha breddat artikeln med att hänvisa till oss andra författarwannabes som bloggar om det. :)