Min man brukar mobba mig för att jag gillar bokstäver i alla former. Jag älskar att läsa och fastnar lätt i en text. T.ex. på mjölkpaketen. Då hör man honom säga "Pernilla har hittat bokstäver." Då vet jag att jag har missat något som jag borde ha hört.
Jag kan förstå att han ledsnade lite när vi två bilade runt på Irland i tio dagar för många år sedan. I varenda stad vi besökte fanns det bokaffärer. Och i varje bokhandel skulle jag in. Och titta. Känna. Lukta. I tio dagar. I varje håla. I varje butik. Min man är av det tålmodiga slaget.
Han brukar också ledsna lite när jag stannar upp vid anslagstavlor. Jag fastnar alltid i någon viktig notis om "pensionärsstavgång på tisdagar 10-12" eller "tipspromenad söndagar, medtag matsäck." Då skakar min älskade make på sitt vackra huvud och säger "Pernilla har hittat bokstäver".
Det är så det är. Jag älskar bokstäver. Att få läsa dem men också att få forma dem till egna ord. Jag kan inte förstå hur man inte kan vara fascinerad av detta.
Därför är jag nu mycket glad och stolt över att kunna deklarera för hela världen att Stora E har hittat bokstäver. Hon kan officiellt skriva! I helgen bubblade hon ur sig meningar helt själv och jag är så förundrad. Hur går det till när koden plötsligt knäcks? Det är otroligt att få se detta på nära håll! Och vilken underbar mening som blev hennes första:
Jag kan lugna oroliga läsare med att Jens är min man. Det är helt i sin ordning. Vi pusades. Och undrade vad som hände med vårt lilla gulsotsknyte som vi just satt och höll på SÖS en kulen decemberdag för fem år sedan? Nu har hon hittat bokstäver.
Inlägg
.gif)
