När det bara fungerar

Var ensam med morgonbestyren idag. Maken lämnar oss tidigt vissa morgnar, för att åka till Sundsvall och jobba. Nu börjar det bli mer än lovligt ofta så jag tror att jag måste skicka med en spejare till Sundsvall snart.

Jag har ingen rutin på morgonbestyr med barn. Dessa brukar maken få dras med, jag piper 7:20 och lämnar dem vid frukostbordet i pyjamas. Det tycker jag är schysst. Det är ju synd om mig som börjar så tidigt.

Men idag var vi själva jag och tjejerna. Och allt gick som på räls. Uppstigning, frukost, påklädning, tandborstning. Alla dessa moment brukar annars kunna leda till minst två konflikter vardera.

När jag gick för att borsta mina tänder skulle de ta på sig sina overaller. Då hör jag Stora E: "Kom igen, mamma får inte vinna!" "Jag hjälper dig med overallen". Jag borstade extra långsamt och när jag kom ut i hallen stod båda där påklädda och stolta.

Som på räls. Ända tills det var dags för mig att säga hejdå till min Lilla. Hon är mammig. Extra mammig när jag lämnar. Det var små starka armar runt min hals. Saknar dem nu.

Ett smart drag

Nöjt konstaterade hon att hennes listiga plan hade fungerat.

Hon hade varit själv med flickorna på morgonen och hade planerat allt i detalj. Idag skulle det inte bli bråk och stök. Idag skulle allt flyta och hon skulle komma i tid till jobbet trots lämning och tidig morgon.

Hon hade hängt upp de kläder hon tyckte att den lilla skulle ha på sig på tvättställningen i Lillas ögonhöjd. Lilla som alltid ska välja själv och aldrig tar de kläder som är föreslagna. Men idag lyckades mammans list. När Lilla gnuggade sig i ögonen och skulle in i tvättstugan och hämta kläder så såg hon en tunika och färgmatchade byxor hängandes bredvid både strumpor och trosor. "Den jag vill ha!"

Mamman hade svårt att dölja sitt förnöjsamma leende men låtsades som ingenting. Det skulle bli en bra dag. Hon kände det i hela kroppen. Första hindret var undansopat och inget kunde stoppa henne nu.

Söndag med bra start

Lycka är att vakna av babywatchens brus och i den höra sin femåring sjunga fina sånger samtidigt som tvååringen ligger ingosad och snusar på ens arm.

Bra start! Nu kan det bara gå utför...

Badrumsskåpsinventering

Jag gör mig iordning för ännu en spännande måndag. Lilla E har placerat sig på badrumsmattan med full uppsikt över mig och badrumsskåpet.

-Mamma har pensel där. Mamma kan måla.
-Ja. Mamma har en pensel till mitt smink.
-Mamma har borste där.
-Ja, mamma har en borste.
-Där mammas håsprej.
-Ja, där står mammas hårspray.
-Där mammas blöjor!

Eh. Jo. Så kan man ju också kalla dem. Menstruationsartiklarna.

Tips på misslyckad konflikthantering

Det var en bra morgon.
Det blev en dålig.

Precis när jag skulle gå och maken stod i duschen började fröknarna bråka om Skopis (från Byggare Bob). De har två stycken, en stor och en liten. Självklart skulle båda ha den lilla och de drog och slogs och skrek.

Det slutade med att jag tog båda skopis, skrek åt båda barnen och hotade med att slänga alla leksaker i en svart säck. Sedan var jag tvungen att åka till jobbet. Båda barnen grät när jag gick och hatar mig nog.

Jag är världens bästa mamma. Jag är världens bästa mamma. Jag är världens bästa mamma. Jag är världens bästa mamma. Jag är världens bästa mamma. Jag är världens bästa mamma. Nä. Det fungerar inte. Jag är fan sämst.

Schysst start

Maken åkte hemifrån vid 6-tiden för att vara i Skövde och jobba idag. Kul för honom.

Jag fick en hyfsat bra start på morgonracet med mysig frukost och jag klar i bra tid men någon gång vid blöjbytet gick det fel. Lilla E blev vansinnig och inget fick jag göra. Det var "DUMMA MAMMA, DUMMA MAMMA, DUMMA MAMMA" för hela slanten. Hon skrek så hon nästan kräktes för jag var ju så elak som tog av nattlinne och blöja, tvättade rumpan, satte på en ny blöja, borstade hennes tänder, borstade håret, satte på nya kläder. Jag var ju vansinnigt elak. Kan verkligen förstå hur hon tänkte där.

Efter vad som kändes som sju år och åtta bedrövelser innan dagislämning var avklarad så ringde jag maken och väste i luren: "Jag hatar att lämna!"

Han skyllde på tåget och låtsades att han inget hörde.

Min härliga morgon..

La mig igår kväll klockan 20:40 för jag skulle sova ut. Var lite slut nämligen. Jag somnade gott på stört. Men sedan blev jag väckt minst en gång i timmen av olika personer i hushållet. Först maken när han gick och la sig, sedan Stora E trettioelva gånger och till slut av Lilla E. Natten avslutades med att vi var fyra personer, två barbiedockor, en kendocka och tre gosedjur i sängen. Jag tycker inte att 180 centimeter är tillräckligt med plats för alla dessa.

Lagom till min försenade uppstigning insåg vi att Stora E nog var sjuk. Hon hade själv uttryckt att hon mådde dåligt men det var inte förrän hon somnade om en liten stund som vi såg allvaret i det hela. Stora E somnar liksom aldrig om. Inte hennes grej.

Eftersom jag ständigt har nytt jobb är det maken som har ständig vab-jour i vårt hushåll... Stora E var bara lite hängig så hon fick hänga med till makens jobb där hon underhöll kontoret med Barbie och Diamantslottet hela dagen. Kontoret består mest av killar 30+ så de var nog sådär roade...

Jag lyckades få mig i ordning och inse att det var 15 minuter kvar tills jag skulle börja, då kom jag iväg. Det tar 10-12 minuter att köra till mitt jobb så det var liiiite i senaste laget.

På väg till jobbet kastade sig en bil ut från höger (ja ja, högerregel visst men visa lite framförhållning för fan) och bromsade sedan ner. Jag fick ligga och puttra bakom. Det var en gammal bil med ett jättemoln avgaser bakom sig. Tack för det!

Till sist kom jag till jobbet, precis i tid. Skulle bara dra åt handbromsen och gå ut ut bilen. Och när jag drog i handbromsen gled bilnyckeln ur min hand och ner mellan säte och "handbromsdelen av bilen"... Gick inte att få upp! Jag höll på att bli helt galen. Testade från alla håll och kanter, blev mer och mer svettig och var ju inte alls stressad redan innan. Till slut fick jag mirakulöst fram nyckeln och sprang in.

Mötte kollegor i arbetsrummet och gjorde upp planer (två sjuka som skulle täckas upp) och var på G in i ett klassrum då jag såg att jag blödde på ena fingret. Värsta jacket i fingret. Från letandet efter nyckeln under sätet. Iväg för omplåstring och sedan kunde dagen börja på riktigt...

The moment I wake up

Klockan 07.30 i ett stort, modernt och praktiskt hus, någonstans i stockholmstrakten.
Mamman och pappan sover. Mamman sträcker på sig och börjar vakna. Hon lägger sig på pappans, dvs hennes makes, arm. Han vaknar och de tittar varandra djupt i ögonen.

-Jag är så glad att få vakna bredvid dig.
-Jag är så glad att få dela mitt liv med dig.
De kysser varandra ömt och länge.
-Vad skönt, nu är klockan 7.30, precis lagom med tid för oss att göra oss iordning.
-Jag går och väcker barnen.
Sedan intar hela familjen en näringsriktig frukost i lugn och ro. Barnen äter med glatt humör och deras ögon glittrar.

Ridå.

Eller:

Klockan 05:58 i ett litet, slitet och överbelamrat hus, någonstans i stockholmstrakten.
Ena barnet kommer in till mamman och pappans sovrum. Mamman och pappan sover.
Barnet trycker ner sig mellan mamman och pappan. Kalla fötter trycks mot varma ben.

-Mamma jag är hyyyyngrig. Jag vill ha frokost.
Mamman ligger med ryggen mot barnet och försöker ignorera och känner sig som en dålig mamma.
-Mamma, jag är hyyyngrig.
-Tyst nu, det är natt!
-Jag har sovit klart.
-Men det har inte jag. Mamman suckar djupt och försöker somna om.
-Pappa, jag är hyyngrig.
Pappan sover. Han låtsas inte, han sover verkligen.

Barnet tänder en ficklampa och leker med den i taket. Är nöjd en stund.
-Mamma, jag är hyyyngrig.
Mamman:
-Det är väl fan att man aldrig ska få sova i det här huset!
Att mamman satt uppe till 23.30 för att se den eminenta serien Brothers&Sisters, det har hon glömt. Nu är hon bara arg och trött. Barnet börjar gråta, högt och genomträngande. Barnets lillasyster vaknar och gråter hon också. Även pappan vaknar, han vill nästan också gråta men gör det inte.
Dagen har börjat.

Ridå.