Maken åkte hemifrån vid 6-tiden för att vara i Skövde och jobba idag. Kul för honom.
Jag fick en hyfsat bra start på morgonracet med mysig frukost och jag klar i bra tid men någon gång vid blöjbytet gick det fel. Lilla E blev vansinnig och inget fick jag göra. Det var "DUMMA MAMMA, DUMMA MAMMA, DUMMA MAMMA" för hela slanten. Hon skrek så hon nästan kräktes för jag var ju så elak som tog av nattlinne och blöja, tvättade rumpan, satte på en ny blöja, borstade hennes tänder, borstade håret, satte på nya kläder. Jag var ju vansinnigt elak. Kan verkligen förstå hur hon tänkte där.
Efter vad som kändes som sju år och åtta bedrövelser innan dagislämning var avklarad så ringde jag maken och väste i luren: "Jag hatar att lämna!"
Han skyllde på tåget och låtsades att han inget hörde.
Att känna sig som en författare
6 timmar sedan
1 kommentarer:
:-D varför får man alltid det där oemotståndliga behovet att ringa och berätta precis hur hemskt man har det??
Skicka en kommentar