Inlägg
Klockan 07.30 i ett stort, modernt och praktiskt hus, någonstans i stockholmstrakten.
Mamman och pappan sover. Mamman sträcker på sig och börjar vakna. Hon lägger sig på pappans, dvs hennes makes, arm. Han vaknar och de tittar varandra djupt i ögonen.
-Jag är så glad att få vakna bredvid dig.
-Jag är så glad att få dela mitt liv med dig.
De kysser varandra ömt och länge.
-Vad skönt, nu är klockan 7.30, precis lagom med tid för oss att göra oss iordning.
-Jag går och väcker barnen.
Sedan intar hela familjen en näringsriktig frukost i lugn och ro. Barnen äter med glatt humör och deras ögon glittrar.
Ridå.
Eller:
Klockan 05:58 i ett litet, slitet och överbelamrat hus, någonstans i stockholmstrakten.
Ena barnet kommer in till mamman och pappans sovrum. Mamman och pappan sover.
Barnet trycker ner sig mellan mamman och pappan. Kalla fötter trycks mot varma ben.
-Mamma jag är hyyyyngrig. Jag vill ha frokost.
Mamman ligger med ryggen mot barnet och försöker ignorera och känner sig som en dålig mamma.
-Mamma, jag är hyyyngrig.
-Tyst nu, det är natt!
-Jag har sovit klart.
-Men det har inte jag. Mamman suckar djupt och försöker somna om.
-Pappa, jag är hyyngrig.
Pappan sover. Han låtsas inte, han sover verkligen.
Barnet tänder en ficklampa och leker med den i taket. Är nöjd en stund.
-Mamma, jag är hyyyngrig.
Mamman:
-Det är väl fan att man aldrig ska få sova i det här huset!
Att mamman satt uppe till 23.30 för att se den eminenta serien Brothers&Sisters, det har hon glömt. Nu är hon bara arg och trött. Barnet börjar gråta, högt och genomträngande. Barnets lillasyster vaknar och gråter hon också. Även pappan vaknar, han vill nästan också gråta men gör det inte.
Dagen har börjat.
Ridå.
Att skriva i novembermörkret
6 timmar sedan
.gif)
10 kommentarer:
...Before I put on my makeup. I say a little pray for you.
What make-up..? ;)
Apropå make up, jag hade lite sånt igår + klädde upp mig inför ett möte med några som vill att jag ska ta ett ideellt uppdrag. En av dem sa - Jag måste då säga att du ser fräsch ut för att sova så lite. Det lät som hon trodde jag ljög om sömnen, och det retar jag mig på nu när jag tänker på det.
Uppskattade din text! Tack.
Vi sitter verkligen i samma båt och det är så skönt att inte var ensam ute och guppa.
Jag satt uppe till 01 inatt bara för att det är så skönt att få sitta själv i tystnad. Ångrar det nu när jag är så trött och inte orkar styra upp dagen... Ha en fortsatt bra dag, här har den precis börjat.
Pia, jag känner igen mig såväl! Stora E sov i 15-minuters perioder dygnet runt och vi kände oss ofta ifrågasatta, folk fattar inte hur man faktiskt kan gå runt på jättelite sömn. Och dessutom ser de ju en inte när man ligger hemma i sunkträsk och tycker synd om sig, när man går ut försöker man ju anstränga sig lite i alla fall..
Linda, förstår precis! Har jättesvårt att gå och lägga mig på kvällarna, tycker det är så dyrbar tid som man har då. Igår satt jag med lilla Es "första året" album och jag har framkallat för många bilder känner jag... Det var så skönt att sitta och dona.
Och visst är det härligt att veta att vi är fler i samma båt!
Ibland är det så skönt att bli förstådd, särskilt nu då allt sånt här är nytt.
Tillhör förresten också dem som är vaken för länge för mitt bästa på kvällen.
Visst är det härligt när folk förstår en! :)
Hmmm, de där annonserna på din sida, väljs de efter särskilda ord, eller? Jag har följt dem lite och det har funnits skrivarskola och semestertips för barnfamiljer men nu idag fick jag den allra mest träffsäkra när man vet hur E var som liten: "Behandling för sömnbesvär hos barn och ungdomar", hmmm...
He he. Tror de väljs ut via mina etiketter. De ska i alla fall ha att göra med det man bloggar om. Jag tror det iaf. :)
Och den är klockren! Hade betalat vad som helst för att få en lösning på hennes sömnbesvär då...
Ska man skratta eller gråta till dagens text? Känner såååå väl igen mig, inatt hoppades jag nästan att natten skulle ta slut kl 02.14 för det hade varit ett jäkla kaos flera gånger om redan då (och maken bprtrest, buhu!). Och som sagt, jag är också uppe nattetid för det är ju enda gången man får sitta ifred och pusta ut en stund.
Kram vännen från Maria!
Skicka en kommentar