Spökfotot och de som tvivlar

Det är så roligt. En person som såg fotot här i bloggen har startat en tråd i ett forum där de nu slår knut på sig för att avslöja bluffen med bilden. Så roligt att läsa alla kommentarer.

Tänk att det inte går att förstå att jag inte har gjort annat än knäppt ett kort med min sunkiga iPhone och råkat se något konstigt på fotot. Tänk att de hittar appar jag kan ha använt, de har långa förklaringar om slutartider (som jag inte förstår), de analyserar bilden med olika program och de håller på.

Jag älskar viktigpettertonen alla har i sina kommentarer. Se här:
"Då undrar man ju lite grann vad fotografen skulle plåta, om det nu inte fanns någon där. Den vackra ljusstaken eller colaflaskorna? Och varför sitter de andra med ryggen mot fotografen...?"

Ja tänk va. Den här menlösa bloggaren skulle faktiskt ta kort på colaflaskorna för hon var lite rastlös där hon (och flera andra) satt still och väntade på nästa aktivitet och skulle blogga om dem. Förstår iofs att han tyckte att det var märkligt.

Så lustigt! Hur orkar folk egentligen?

Och jag tänker igen. Ibland kanske den enklaste förklaringen är den rätta...?

Med det mina vänner - godnatt!

London baby

Fick just mail om hotellet vi ska bo på:

"This 3 star hotel is located in the city centre of London and was established in 1885. The Hotel has a restaurant and a bar. All rooms are equipped with hairdryer, safe and trouser press. FREE wifi Internet Access."

Hmmm. Jag sa ju det. Ett gammalt hus i London. Fan vad det lär spöka i min kamera där.
Men free wifi Internet Access gör ju att jag känner mig lite lättare till sinnes. Och tänk - free trouser press! What more can a girl ask for?

Spökbilden

Har svårt att släppa. Och det är inte bara jag. Det kommenteras här i bloggen, på facebook och "på riktigt." (Finns på riktigt? Var ligger det?)


Det är läskigt, det är fascinerande, det är konstigt men mest av allt är det roligt. Det är roligt för att alla vill förklara det.

I kommentarerna till min bild har det dykt upp det ena förslaget efter det andra. Det pratas om dubbelexponering, det pratas om att folk har stått upp och gått förbi. Det roligaste förslaget hittills är "Det är en app va?" Ha ha ha!

En läsare har till och med föreslagit att det är Denise som är spöket. Jämfört kläder och dragit slutsatser. Bara det att hon sitter precis bredvid spöket. Detta såg läsaren sedan.

Jag försöker också förklara. Jag undrar och funderar. Kanske att när personer rör sig så ligger våra egna energier kvar en stund? Cirka 5 minuter innan jag fångade spöket (eller vad det nu var) på bild var det mycket rörelse i rummet, Denise och Martina signerade böcker. För mig ser det ut som att spöket bär på en bok. Kanske är det någon som har långsamma energier som hängde kvar ett tag? Någon av oss?

Men de flesta är inne på att någon gick förbi och därför blev suddig.

Just det. Någon gick förbi. Någon som inte var med oss på readtreatet - vi satt nämligen still. Jag har en bild som jag tog precis innan "spökbilden". Typ en sekund innan. Måste lägga upp, där finns nämligen ingen som går.

Kanske, kanske, kanske finns möjligheten att allt i världen inte går att förklara? Kanske, kanske, kanske är det faktiskt Marguerite som var med i matchen. Jag vet fan inte.

Plötsligt

...finner jag mig själv på Google. Där skriver jag in "spöken" och sitter och läser på en massa olika spöksidor. För jag undrar några saker.

OM det nu var ett spöke som fastnade på min bild, varför är det så att hon alltid är i det där rummet/de där rummen? Hur kan de på Häringe säga att det inte spökar i vissa flyglar medan det gör det i andra? Och hur kommer det sig att spöket inte hänger med någon, för att få lite omväxling?

Nästa steg är att googla på denna Marguerite. Vem var hon? Varför är hon där hela tiden? Och vad tyckte hon om vårt bokprat?

Uppdatering: Hon var poet. Såklart gillade hon vårt readtreat! Hon var nog med hela helgen... Hon dog i México men är begravd utanför slottet. Från början var hon amerikansk operasångerska. Hmmm. Jag är lite fascinerad. Tänk att hon ville vara med oss i helgen!

Spökar i bloggen?

Följde hon med mig digitalt?
Jag kan inte ladda upp bilderna på FB.
Nu är hela blogglistan konstig.

Hmmm?

Hemma

Från readtreat till pysselbord. Men jag kan liksom inte skaka av mig det faktum att jag lyckades få ett spöke att fastna i min kamera. Faktiskt väldigt roligt.

Ja. Jag tror på spöken. Ja. Jag var nervös över att sova på Häringe. När vi igår fick höra lite om de olika spökena så kände jag lite "ja ja, fan vad de kör med det här temat". Man fattar ju att de gärna berättar om det, det är ju en grej. Förhörde mig dock om flygeln jag och min vän Malin skulle sova i, den var spökfri. Puh.

Vi sov jättegott. Skön säng, inget spökande.

Men så idag satt vi i Kinasalen, som vi har haft som bas. Jag såg att alla drack cola idag, igår var det mycket vin. Colafreaket var tvugnen att blogga om det (ja, jag har fallit dit igen - lika bra att jag erkänner).

Så tittade jag på bilden strax efter att ha bloggat upp den. Såg något konstigt grått. Tittade på väggen. Såg inget sådant. Såg två tavlor och en spegel. Jämförde med kortet. Visade Malin. Som blev lika förundrad hon. Gick och visade Denise, som är lite proffs på Häringe då hon har vistats där under olika tillfällen. Hon inledde helgen med att berätta att Kinasalen är rätt spökig, men ännu mer i salen innanför och det badrummet, för att inte tala om barnrummet. Detta sa Denise mest konstaterande, jag tyckte att hon var rätt cool. Inte en gång kändes det obehagligt under kvällen. Jag var lite förvånad, jag har ju rätt livlig fantasi. Sov gott gjorde jag också.

Men så. I förmiddags. Så knäppte jag det där kortet och visade Denise. Hon tittade till och höll med. Jodå. Det borde vara ett spöke.

Och så var det igång. Alla skulle titta. Och jodå. Vi var rörande överens, en del blev lite rädda, flera av oss fascinerade och en del trodde nog inte riktigt ändå.

Jag tyckte att det såg ut som en man. Innan jag åkte därifrån visade jag personalen fotot och de såg ganska imponerade ut över min bild och så sa de "det måste vara Marguerite."

I Kinsasalen finns ett porträtt av en kvinna. Hon stirrar. Igår kväll stirrade hon på mig hela kvällen. Jag vet att tavlor stirrar men jag störde mig lite på det.

Tydligen gillar inte Margrit när det blir för livligt där i Kinasalen. Sorry Marguerite, nästa gång får vi prata lite tystare.