Tålamod, en bristvara?

Barnen har ätit upp frukosten. Jag och maken sitter kvar och läser en varsin DN-del. Jag dricker té för att vårda min ömma hals. Jag är mitt uppe i en artikel och så kommer Stora E.

-Mamma, kom!
-Nej, jag läser. Du får vänta lite.
-Men jag vill ha ett fint papper av dig. (Hon är ute efter mina scrapbookingpapper).
-Snart, jag vill läsa klart det här som jag håller på och läser.

Hon går iväg. Kommer tillbaka inom en halv minut.

-Mamma, jag vill ha ett fint papper av dig.
-Men jag sa att du får vänta, jag ska läsa klart det här jag läser. Jag är snart klar. Du får ha tålamod. (Nu är det mest principen, har jag sagt vänta så ska hon vänta, skitsamma att jag har tappat tråden i artikeln för länge sedan).

Hon går iväg. Och kommer tillbaka inom en halv minut.

-Mamma. Du vet att ibland så har inte jag något tålamod. Och just nu har inte jag det.

Jag vet inte. Någonstans måste hon ju ha det här ifrån.

Tålamodsövning

Alla som känner mig vet att jag kanske inte är den mest tålmodiga personen på jorden. Jag vill gärna se resultat och helst fort.

När jag häromdagen köpte färg till utemöblerna så tänkte jag på fullt allvar att det tar någon timme att kladda på det där. Hmmm. Om det inte bara var för allt man måste göra innan som att öppna färgburkar, ta fram handskar, byta om, ställa upp saker att måla på, fixa pensel, rengöra målningsyta, listan tar aldrig slut!

Som tur är har jag en man med svart bälte i tålamod... Så när han hade gjort alla förberedelser åt mig började jag måla. Och insåg att den där förbenade soffan hade väldigt många vinklar. Jag tröttnade efter tio minuter då jag hade kommit såhär långt:


Men jag är inte bara otålig, jag är även envis. Lite drygt en timme senare belönades jag med fika i solen varifrån jag kunde beundra resultatet:

Men det blir inget andra varv här inte, jag kör på Shabby Chic looken, den är faktiskt rätt trendig. Soffan får vara lite patinerad sådär.


Nu är det bara två fåtöljer och ett bord kvar. Och så behöver amerikastolarna fräschas upp också.
Jag tror att jag lägger huvudet lite på sned och viftar med mina högst ordinära ögonfransar.
Det har fungerat förr.