Tre glada

Sandra Gustafsson, Susanne Boll och Ann Rosman.

Plötsligt händer det, upplösningen

Ja. Jag svarade förstås ja. Såklart fick hon skicka till lektör. Jag hade fått klart för mig av folk i branschen att det där med lektör - det är bra.

Och sedan blev det tyst. Och så var det ett tag. Och jag fattar ju att det tar tid att läsa och att det kan finnas andra arbetsuppgifter för folk än att uppdatera mig varje minut om hur det går. Det fattar jag. Men jag ville ju ändå få feedback direkt. Och jag ska inte klaga. Sååå lång tid tog det inte. Max två veckor. Sedan sågs Pia och jag över en god lunch.

Där under lunchen så pratade vi lite om olika saker. Bokrelaterade saker. Förlagsrelaterade saker. Och sådant. Och plötsligt fick jag ett erbjudande. Om bokkontrakt. Mitt under lunchen. På en väldigt speciell dag. Jag gick dit och trodde att Pia skulle uttrycka intresse för boken men att hon skulle villkora på något sätt. Typ "om du jobbar om det här och det här så kan vi ses igen..." Typ. Men istället fick jag alltså ett erbjudande om kontrakt. Så härligt, roligt och märkligt det kan bli.

Så mina vänner, gick det till när jag fick kontrakt med Printz Publishing. Jag mailade in. Fick supersnabb positiv respons. Blev skickad till lektör. Fick ett erbjudande. Fick kontrakt ungefär på dagen en månad senare.

Nu vet jag vad ni kommer att fråga. Vad sa lektören då? Under lunchen fick jag veta att det inte var en lektör, det var två. Båda gillade. Jag vet inte i detalj vad de sa men jag vill bestämt minnas att jag hörde orden "en liten pärla" uttalas.

Så håll utkik våren 2012. Då släpps en liten pärla. På Printz Publishing. Förhoppningsvis skriven av mig om jag inte går under av prestationsångest innan.

Riktigt välfylld goodiebag

Skugge & co kan det där.

Story hotel

Sandra Gustafsson och jag. Sandra med Svedd ni vet. Men nu håller hon Anns spännande bok.

Kvällens huvudperson

Ann Rosman.

Nu är vi här

Sociala medier rekommenderas

Läs här om hur jag tydligen är ett exempel på hur man kan använda sociala medier. Jag håller med Johanna, det här med Facebook och blogg är ovärderligt när det gäller att knyta kontakter - som sedan kanske ger en ett förlagskontrakt. ;)

Och var det min avsikt? Från början? Nej. Jag startade bloggen för att skriva om mina barn och inte terrorisera min omgivning med massmail. (Gjorde det innan jag kom på det där med blogg. Alla fick mail - vare sig de ville eller inte). Under de här åren har bloggen lite ändrat fokus och när jag har träffat folk på olika mingel så har jag märkt att en hel del har känt till min babbliga blogg. Och då har jag fått komma på nytt mingel. Och ett till.

Och ikväll ska jag på ett sådant. Releaseparty för Ann Rosmans nya: Porto Francos väktare (Damm förlag). Ohh dit ska jag gå med Simona Ahrnstedt, Sandra Gustafsson, Lina Forss och Susanne Boll. Alla är kontakter jag har fått via nätet/mingel.

Plötsligt händer det, del 3

Nä, nu orkar jag inte skriva sådär längre.

När Pia hintade om intresse av att läsa på Facebook mailade jag till henne och beskrev vad boken handlade om. Frågade om det lät intressant. Det gjorde det så när jag hade fått hjälp av två vänner att korrläsa en gång till så skickade jag över alltihop, det var väl ungefär två veckor senare. Och det var som sagt en söndagkväll.

På tisdagen kom det ett mail från Pia som var väldigt positiv och redan hade läst klart. "För jag kunde inte sluta." Och så undrade hon om hon fick skicka till lektör.

Där hade jag väldigt svårt att inte blogga om det. Väldigt svårt.

Plötsligt händer det, del 2

Pernilla kände egentligen inte Pia Printz. De möttes i vimlet på Bok- och Biblioteksmässan, presenterades för varandra av den ansedda Romanceförfattaren Simona Ahrnstedt och så var det inte mer med det. Lite roligt är det att en av denna bloggs fantastiska läsare lyckades förutspå framtiden redan innan det mötet. (Läs kommentaren från M Family goes Västerut). Nästan kusligt faktiskt.

När Pernilla åkte på Readtreat i höstas läste hon boken En dag  av David Nicholls och hörde då talas om Pia Printz som hade varit driftig nog och startat förlag, och dessutom översatt boken själv. "Det var ju hon Pia jag träffade på bokmässan" tänkte hon. "Hon verkar vara en cool tjej." Pernilla skickade ett meddelande på Facebook och talade om för Pia att hon tyckte att Pia var en cool tjej. Pia svarade artigt och tackade för berömmet. Sedan blev de vänner på Facebook.
Och medan Pernilla snickrade vidare på sitt eget manus följde Pia vedermödorna på Facebook.

To be continued. Den här blivande författaren har barn att ta hand om. Äh. Det har jag inte. Den ena är hos sin boyfriend och den andra kollar på film. Men jag ska liksom ut och äta lite med föräldrarådet i mina barns skola som jag så läraraktigt är med i. Roligaste mötet på hela året - när vi går ut och äter, dricker vin och pratar skit.

Bra dag idag

Vi har orientering. Jag menar, eleverna har orientering. Jag sitter i solen. Men de är så sabla snabba att jag blir avbruten hela tiden. Startkort. Kartor. Räkna ut tider, rätta kontroller. Jag skulle hellre orientera. Mycket hellre.

Plötsligt händer det

Del 1

Sent en söndagkväll i slutet av mars rasslade det till i förläggaren Pia Printz inkorg. Hon hade ett par veckor tidigare läst på Facebook att den där wannaben Pernilla minsann var klar med sitt manus. Det var många som hurrade och ropade tjohoo när Pernilla meddelade detta under sin femtioelfte statusuppdatering det dygnet. Pernilla är vida känd bland sina facebookvänner för att uppdatera lite för ofta. En del har till och med valt att blockera hennes statusuppdateringar, så ofta kommer de. Pia var en av dem som gratulerade till färdigt manus, och hintade att hon gärna tog emot. Pernilla tyckte att det var en trevlig hint, och gjorde så snart hon kunde som hon blivit tillsagd.

To be continued. Fröken måste hinna äta lite under lunchrasten också.

Bästa Denise

Har skickat fin grattishälsning till mig i sin blogg. Tack! Och så har hon varit fräck och outat mitt namn. Denise berättar att jag heter Pernilla. Så nu vet ni det. :)

Ni vill veta hur det gick till?

Jag sov max 5 timmar inatt pga barn med växtvärk. Ska inte säga att jag gick upp för det skötte min eminente make men jag blev störd i min nattsömn. Illa nog. (Undrar hur han har stått ut i 18 år?)
Klockan 6 gick jag upp.
8:00 började jag med dagens första lektion.
Nu klockan 21 hittade jag en stol för första gången idag. Känner att jag istället behöver en säng.

Så tyvärr mina fina bloggvänner, ni får tålmodigt vänta en dag till. Det är synd om mig idag. Äh. Inte alls. Jag har ju en förläggare!

Tillägg till förra veckans citat

Av trevlig jobbarkompis. Och jag som var anti att gå hit idag ...

Hade tänkt

Blogga urförligt ikväll men något kom i vägen.

Tack snälla P, J och J med familjer! Så gulligt av er!

Jag gillar det här livet redan!

Kära Aman

Aman har skrivit en kommentar till mig. En lång.


Kära Skrivarmamma,

som läsare av din blogg är jag glad för din skull! Trots att du är för mig helt okänd har jag med spänning följt din blogg. Inte för att läsa om lilla eller stora E, inte för att höra om ditt colamissbruk utan för att jag vill veta hur går det!!!

 Allt annat, om barn, man svärmor, jobb, ny bil, resor, middagar och bubbel har bara varit som en extra god fyllning i tårtan. Well, äntligen har du nått målet, men vad händer? Jo det skippar ett viktigt kapitel. Ett kapitel med information om detaljer hur det gick till. Ringde förläggaren? Ringde du? Kände du förläggaren? Tipsade någon om att du skulle ringa henne? Hur snabbt gick det egentligen? Vad sa hon när hon ringde, mejlade.Osv. Osv.

 Jag jämför det med att du har skrivit en bok om en karaktär som vill träffa en partner. Hela boken handlar om det (det är drivkraften, hur ska det gå). Sedan får man helt plötsligt läsa om att karaktären har hittat en partner och att de ska gifta sig. Men herregud, hur gick det till undrar du som läsare? Sedan kommer tack till (i ditt fall länkar). Jag saknar alltså ett kapitel i din historia.
Hälsar Aman  

Kära Aman,
Tack för din kommentar och dina gratulationer!
Jag vet att många undrar exakt det du undrar. Jag vill bara säga "lugn, det kommer!"

Eftersom du har följt den här bloggen länge (och stort tack för det) så vet du att jag inte är den som sitter och rullar mina tummar i onödan. Jag är inte heller den som har överdrivet mycket tid över. Och i helgen har jag haft fullt upp att fira. Och ta hand om barn. Och hälsa på svärmor och berätta den glada nyheten. Och skriva. Men jag lovar dig och alla andra att återkomma. Men nu är jag ju inte bara mamma, blivande författare och allt det där - jag har också ett jobb att sköta. Pust. Att vara kvinna - it's a dirty job but someone's gotta do it.


Hoppas du står ut och hänger kvar ett tag till. Tack för att du läser.

Svedd som pocket

Om du har missat den lysande romanen Svedd (Bra böcker) av begåvade Sandra Gustafsson måste du skynda dig att göra något åt det. Nu kommer den som pocket så alla som inte läser inbundet kan andas ut.

Om boken:
Helena är inspärrad. Hon har gått över gränsen, men vad är det hon har gjort? En gång i veckan får Helena träffa en psykolog och i samtalen med honom rullas sanningen upp bit för bit. Under flera år hade hon ett förhållande med en man som gav henne mod att leva, trots de mörka hemligheter hon bar på. Men hon var alltid "den andra kvinnan" och till sist rasade Helenas sköra värld samman.


Vi får möta Helena i skärvor: samtalen med psykologen varvas med återblickar till barndomen och Helenas inre samtal med sitt livs kärlek. Berättelsen är full av nerv och spänningen stiger med insikten om vem Helena egentligen är.
"Svedd" är en psykologisk spänningsroman som insiktsfullt skildrar en trasig människas desperata försök att skapa ett liv värt att leva.

Jag själv hade ibland svårt att andas när jag läste Svedd. Den kryper in under skinnet, stannar kvar och känns. Så jävla bra. (Ursäkta ordvalet men det är sant). Gå och läs. Nu!

Författarblogg

Jag tar tillbaka. Det här är ingen bokblogg. Det här är tydligen en författarblogg. Tack Enligt O, jag sitter här och blir helt kaxig på söndagkvällen. Tur att det är jobb imorgon så jag tas ner på jorden igen. Högstadieelever har den förmågan.

Forma books blog award - sista nomineringsdagen

Cassandra, blivande webbkommunikatör, om bokbloggare och sociala medier. Hon tycker att det ska bli spännande att se vem som vinner Forma Books Blog Award i september. Jag med!

Sista dagen att nominera idag! Har du nominerat din favorit? Det har jag. Och nej. Jag har inte nominerat mig själv.

Vad händer nu?

Någon undrade vad boken heter och när den kommer ut.

Planen är att den kommer ut i april 2012.
Romanen har haft ett arbetsnamn som jag inte har varit riktigt nöjd med och min förläggare (HA! Som jag har längtat efter att få skriva det!) håller med. Så titel är under uppförande.

Nu har jag fått i uppgift av min förläggare (Heh - kunde inte låta bli) att göra vissa ändringar till midsommar så det ska jag pyssla med på kvällar och helger nu.

Det känns inte stressigt, jag har tid på mig att finlira. Men nu har skräcken börjat. Tänk om jag inte kan? Tänk om jag inte får ihop det sådär fantastiskt som jag och min förläggare (jag vet, det var en gång för mycket) vill.