Att fota en tvååring...

Får bara anonyma bloggbilder.

Just det!

Utöver alla saker vi har drabbats av i juni (se föregående inlägg) så lyckades jag även få en bula i pannan i lördags.

Vi var på Bauhaus hela familjen. Jag hade stenkoll på små barn medan maken försökte få stenkoll på vattenlås och bänkskivor. Till slut hade han stenkoll på det och vi betalade och gick ut till bilen. Barnen placerades i bilen och vi lyfte upp bänkskivan på takräcket. Maken började spänna fast skivan och jag spände fast Lilla E i sin stol. Skulle då gå runt bilen och spänna fast Stora E.

Jag har varit med och valt bänkskiva. Jag har betalat bänkskiva. Jag har lyft upp bänkskiva. Jag går rätt in i bänkskiva med pannan före. Jag borde vara en bänkskiva. Intelligensen verkar i alla fall vara i nivå med den.

Ja. Bulan är kvar. Den gör bara ont när jag nyser eller ändrar ansiktsuttryck. Och det gör jag ju nästan aldrig. Sa jag att jag är allergisk just nu?

Nu räcker det faktiskt

4 juni. Lilla E hoppade på dagis och fick en spricka i benet och blev gipsad i tre veckor.
På väg hem från gipsningen ringde dagis igen. Stora E magsjuk. I nio dagar. Nio. dagar.

8 juni. Maken blev magsjuk. Var det i nästan en vecka.
Stora E åt specialkost en hel vecka efter sista spyan. Lite meck med det.

Utöver att jag inte kunde jobba och därför fick rejält lägre lön så missade jag två inplanerade fester och min nya fina klänning hänger fortfarande oanvänd i garderoben. Dessutom fick jag inte säga hej då till varken elever eller kollegor. Jag var dock frisk men fick ryggont av allt kånkande på gipsis.

25 juni. Gipset togs bort. Magsjukan borta. Specialkosten borta.

28 juni. Jag skar mig illa på en kniv. Ett rejält snitt som gjorde att jag kunde lyfta på mitt skinn. Inte fräscht. Tyckte synd om mig själv.

Någon timme senare den 28 juni ringdes det från ett sjukhus i södra Sverige. Min pappa hade blivit påkörd när han körde motorcykel, av en gammal gubbe. Pappa klarade sig med brutet nyckelben och kom hem med taxi idag.

Nu räcker det. Vårt hushåll har fått så det räcker nu. Nu kan alla olyckor och sjukdomar gå någon annanstans.

Juli, hoppas att du blir bättre än juni var!

Testa vattenrutschkanor!

Damn! Skulle ha skaffat barn lite tidigare! Har du en vattenglad unge på över 8 år? Ansök genast om att bli testperson!

Men lite störigt att de vill ha baddräktsfoton.... Det luktar lite ful gubbe över Fritidsresor tycker jag.

Inbrottstjuvar

Hör på radio att polisen avråder från att utannonsera sin frånvaro från hemmet i bloggar, på twitter och facebook pga inbrottsrisken. De menar att det är som att sätta upp en skylt på dörren om att man inte är hemma.

Okej alla tjuvar. Läs noga!

Jag kommer att vara hemma hela sommaren. Jag vägrar att åka någonstans när jag har fått flytta in.

Sådär. Nu har jag nog skrämt iväg dem.

Underbart är kort

Stora E skriver dagbok: "Igår hade jag en liten kort fest."

Hon blev lovad en avslutningsfest när hon missade avslutningen på dagis pga magsjukan och igår gick den av stapeln. FEM gånger sedan igår har jag fått höra att den var för kort, redan innan det var slut började hon klaga...

Under sjukdomstiden pysslade hon en masse... Ur prinsesspysselboken.


Och vi bakade ju som sagt också...



Nio småtjejer badade i vattenspridaren, fikade och åt glass.

Utmaning

Nu ska jag försöka duscha och tvätta håret med en hand. Det blir en utmaning. Försökte få maken att hjälpa mig, intresse fanns men nu är han upptagen med IT-support på telefonen. Det är ju säkert roligare än att duscha sin fru...

Har laddat inför dagen med galningarna och en hand imorgon:

Kan inte skriva

Men jag kan läsa! Inga män hemma, barnen i säng. Kanske kan jag bli klar med den här snart? Började bara i oktober eller så...

Kom just på

att jag hatar att baka med mina barn...



Fast typiskt nog var det rätt trivsamt innan olyckan hände. Vi hade mysigt och rullade chokladbollar, sedan skulle vi gå över till sockerkaksbak. Jag skulle bara ta fram kokboken (eftersom jag inte kan komma ihåg ens ett sockerkakerecept) och snuddade då vid vår tandade supervassa kniv som stod i ett dumt knivställ. Blod på mig, tröjan, bänken och andra kökssaker. När jag såg att jag kunde lyfta på mitt eget skinn ringde jag maken. Han fick avbryta husfixande och plåstra om mig. Nu bakar han sockerkakan, det är nämligen fest idag. Nio vilda barn ska fika och bada i vattenspridaren för att fira att det är sommarlov.

Det är höger pekfinger. Förstår ni vad det innebär för mitt bloggande? Som hint kan jag säga att det här inlägget hade väldigt många fel och tog väldigt lång tid att skriva...

8:05

Only en småbarnsmamma med degmage ute. Redan så varmt att byxbenen fick vikas upp.

FAIL blog

Rolig site. Rolig bild.

It's walking!

Nu så. Igår när vi hade glasstund på "altanen" vid huset så fick hon för sig att börja gå. För det var ju det perfekta stället med sprängsten och altanreglar att balansera på...



Nu går hon själv utan att vilja bli buren hela tiden men hon har benet helt rakt, som om det fortfarande var gipsat.

Mitt barn...

Vägrar fortfarande att gå på benet. Nu har hon just ätit och sa "jag vill krypa."

Nu ligger hon raklång på golvet och drar sig fram med sina sugproppshänder och säger "ga, ga, da, ga, eh, ga". Hon tror att hon är bebis.

41 frågor, en personlighet

Hittade detta hos Sandra och var tvungen att testa. Svarade "fel" på några, såg försent att man kunde gå till föregående fråga hur lätt som helst. Men det känns som att det stämmer rätt bra...

Din personlighetstyp:
Kraftfulla, originella och känsliga. (Right on).
Slutför vad de påbörjat. (Hmmm, vet inte om just detta stämmer superbra).
Extremt god människokännedom. (Jaså? Kanske).
Lyhörda för andras känslor. (Lite väl lyhörd ibland).
Strävar efter att leva upp till sina värderingar, som tenderar att vara omfattande och väl genomtänkta. (Vet inte om de är genomtänkta men värderingar finns. Och de levs upp till).
Respekterade för sin starka vilja att göra rätt. (Riktigt jobbigt att vara sådan. Jag lovar).
Oftare individualister än ledare eller underordnade andra. (Japp. Har börjat inse detta. Måste göras något åt).

Karriärer som skulle kunna passa dig:
Personalvetare, juristassistenter, lärare, läkare, tandläkare, kiropraktorer, psykologer, skribenter, musiker, artister, fotografer, förskole- och dagispersonal, studievägledare, bibliotekarier, marknadsförare, forskare, socialarbetare.
Hmmm. Inte helt överraskande kanske. Behöver jag tillägga att jag har haft tankar åt juridik och psykologihållet tidigare i mina dagar?

Testa själv här!

Aj löv facebook

I min ungdom hade jag brevvänner. Inte en eller två. Jag hade som mest 32. I alla möjliga länder.

En bodde i min grannkommun, vi träffades på en språkresa men brevväxlade sedan. Med buss hade det tagit oss 20 minuter att ses men vi skrev bara till varandra. Vi pratade aldrig i telefon.

En annan bodde i Australien, en i England, en i Skottland och en i Kiruna. Det var ungefär lika exotiskt med Kiruna som Australien.

När jag först hörde talas om e-mail och internet blev jag eld och lågor. Jag såg verkligen potentialen i detta medium. En person i min närhet trodde att internet bara var en liten fluga. Det har han fått äta upp många gånger. Jag trodde inte det. Jag trodde på internet. Det är konstigt att jag inte har engagerat mig mer, arbetat med det och tjänat pengar på det. Konstigt.

Hur som helst. En brevvän var speciell, från Tyskland. Vi skrev flera brev i veckan, breven åkte om varandra. Hon och jag träffades flera gånger, hon var sverigetokig. Hon lärde sig svenska helt själv. Vi skrev bara på svenska. För många år sedan tappade vi kontakten men för ett tag sedan hittade vi varandra på facebook. Hon hittade mig, trots att jag har bytt efternamn. Som tur är kom hon ihåg vad maken hette i efternamn och chansade. Hon misstänkte att vi hade gift oss. (We go way back jag och maken).

Idag blev jag vän med en gammal klasskompis från gymnasiet och fick en uppdatering på hennes liv. Jag har koll på avlägsna bekanta och jag har hittat folk jag har undrat över hur de har det.

Som Michelle som jag kamperade med varje dag mellan 8-9 på American History class i vårt high school i USA. Michelle hade (och har) ett otroligt brett leende (Julia Roberts ligger i lä) Hennes mamma bjöd på goda brownies och hennes syster hade drogproblem. Michelle är nu lyckligt gift, har ett bra jobb och ett härligt liv.

Eller som min korta romans under high school tiden. Han är skild med barn men har ny flamma som är bättre, han är lycklig men höll på att dö för några år sedan i en svår bilolycka.

Jag stalkade finaste Denise Rudberg på facebook och hon länkade till min blogg - besöksrekord. Du behöver blogga igen, det är tråkigt utan din blogg D!

Eller bara en sådan enkel sak som mina många exkollegor. Hur skulle jag hålla kontakt med alla dessa som jag har samlat på mig under det senaste året, om det inte var för facebook?

Jag hade aldrig hittat varken min tyska favvobrevis, min USA-kompis Michelle eller min high-school sweetheart utan facebook. Facebook är som Grand Central Station, om man står där tillräckligt länge så kommer den man väntar på.

Aj löv facebook!

Ettåring dog i bil

Fy i helvete vad vidrigt. Mamman måste vara galen och pappan måste vara förtvivlad. Såg ett liknande fall på Oprah för några år sedan, i USA. Hur klarar man det?

Duger under kriget

Mulderbosch var slut. Maken köpte Boschendal istället. Funkar. Vad betyder bosch tro? Verkar bra.

Gipset är borta

...men hon vägrar att gå med benet. De sa att det kan ta några dagar men hon vägrar verkligen. Jag trodde att vildtokingen skulle sätta fart direkt, fast hon inte skulle kunna. Men icke.

Vi var på stranden och hon satt fint på filten och åt vattenmelon medan jag och Stora E badade. Det var rätt enkelt att ha med två barn på stranden då...

Här tas gipset bort:

Foto: Stora E.

Det sågades, det bändes och det klipptes.

En liten fot. Och ett ben. Fulla med gipsrester. Och ingen lust att gå.

Jag leftar efter doktorn

Vi väntar på vår tur och vår tappra gipsis längtar efter doktorn. Jag har precis blivit nervös att de ska säga att hon måste behålla gipset... Gulp.

Gipset ska av!

Idag är gipsborttagningsdagen! Som vi har längtat!

Lilla E säger att hon "kommer bli lite ledsen" hos doktorn. Jag försökte med att doktorn är ju snäll som ska ta bort gipset. "Doktorn får ingen puss."

Jag har utlovat besök på stranden för alla som nu är friska, magsjukan borta och gipset snart borta! Glass och bad hela dagen!

So long! Har en väldigt viktig tid att passa.