Kalasförberedelser

Idag ska Lilla E ha kalas. Jag tänkte göra cupcakes. Såhär ska de bli:



Snart kommer tio stycken småttingar. Det känns som att två timmar med dem kommer att ta mer på krafterna än en vecka med högstadieungdomar...

Snart

hittar man mig på barnkalas. Treåringen skulle gå själv men totalvägrar nu. Och jag kom just hem från Friskis och har inte duschat och trodde det skulle bli lugnt. Pust. Start om 30 minuter.

Hon visste

Idag berättade jag att hon var bjuden på kalas på söndag men att inbjudan hade kommit bort och att mamman hade ringt och bjudit in henne. Jag inväntade jublet men det kom inte. Jag var frågvis och fick veta att hon redan visste att det skulle vara kalas men trodde att hon inte var bjuden. En kompis hade frågat om hon skulle gå och hon hade svarat "Nej. Man pratar inte om kalas." Kompisen hade sagt att det var tråkigt att hon inte skulle komma.

"Mamma jag höllde nästan på att börja gråta då."

Jag med. Men mamma har fixat. Mamma kommer alltid att fixa allt jag bara kan. Måste nog köpa det där luddiga rosa täcket snart.

Och dottern får också vara med

Fick nyss ett samtal från mamman till kalastjejen. Min tjej är inbjuden men inbjudan har tydligen kommit bort. Så nu får hon gå på kalas på söndag med sina vänner. Puh.

Att få vara med, eller inte

I vanliga fall vid den här tiden på året brukar jag lite i smyg sucka över alla kalas som är varenda helg under hösten. Det är ett evigt spring. Så egentligen borde jag nu vara glad över att vi slipper ett. Men det är jag inte. Min dotter är inte bjuden men av vad jag förstår så är alla hennes bästa vänner bjudna till kalaset.

Jag vet att folk får bjuda vem de vill. Jag vet att sjuåringar kanske inte är omtänksamma och tänker på hur det känns när man utelämnar ett fåtal. Jag vet. Jag vet. Jag vet.

Men. Jag vet inte hur jag ska kunna förklara att min dotter inte är bjuden medan kompisarna är det. Dessutom ska lillasyster på kalas under exakt samma tid. Lilla E ska på kalas hos sin bästis, vars storasyster är bästis med Stora E. Bästisen ska på kalaset och Stora E får inte gå någonstans.

Jag är ledsen. Jag har ångest i magen över att behöva trösta Stora E när hon inser. Jag vill bara svepa in henne i ett stort rosa, mjukt täcke och inte låta henne vara med om något jobbigt alls. Jag vet. Jag är patetisk.

Status

Vi gör oss redo för invasionen av 18 sexåringar. Det kunde ha varit 29 stycken men tyvärr kunde några inte komma. Tyvärr. Nu så. Andas in...

Nu har vi en treåring.

För tre år sedan låg vi på BB hon och jag. Hon föddes på eftermiddagen och på natten sov hon bestämt och sött. Jag kunde inte stänga ögonen en sekund, hon var så söt, så liten och så fin.

Hon är fortfarande så söt, så liten och så fin. Och idag fyllde hon tre år. Det var uppvaktning på sängen (efter att hon hade ropat så att vi vaknade klockan 6:20) och efter några viktiga morgonärenden (bl.a hämta världens godaste bullar nybakta hos makens mormor och köpa ballonger) blev det önskelunch (köttbullar med potatismos och lingonsylt). Och lite spring på soffan på det.


Sedan blev det snart kalas. Två små kompisar med diverse föräldrar och syskon kom på besök. Det lektes och fikades och när vännerna hade gått hem med godispåsar och ballonger slocknade treåringen på soffan.



Hon som snart blir sex år var allmänt gnällig idag och vi trodde att det berodde på att hon fick för lite uppmärksamhet. Vid 18-tiden insåg vi att det inte alls berodde på det. Varm panna. Väldigt varm panna. 39 grader bara. Nu ligger hon och ojar sig i sömnen. Det blir med andra ord långhelg... (För att inte tala om lång natt...)

Underbart är kort

Stora E skriver dagbok: "Igår hade jag en liten kort fest."

Hon blev lovad en avslutningsfest när hon missade avslutningen på dagis pga magsjukan och igår gick den av stapeln. FEM gånger sedan igår har jag fått höra att den var för kort, redan innan det var slut började hon klaga...

Under sjukdomstiden pysslade hon en masse... Ur prinsesspysselboken.


Och vi bakade ju som sagt också...



Nio småtjejer badade i vattenspridaren, fikade och åt glass.

Pippitårta

Fem timmar innan Stora E:s födelsedagskalas för familjen idag önskade hon sig en Pippitårta. Hmmm. Jag är ingen tårtfantast, ej heller en superpysslig sådan. Jag visste dock att dagen redan hade pippitema, jag hade koll på vad hon skulle få av morfar och farmor & farfar. (Pippidräkt och pippiperuk). Därför var det lite roligt att Stora E gärna ville ha en Pippitårta.... En snabb googling ledde mig till inspiration.

Hittade en underbar tårta hos Familjen Bernfalk. Den var väldigt ambitiöst gjord, även lite mer planerad än vår Pippitårta... Hittade även en tråd hos Familjeliv där jag fick lite idéer. Fort fort iväg till Ica och så var tårtmakeriet igång. Maken fick rita huvudmall och skära ut, sådant klarar inte jag. Jag är en inspirationskälla, en projektstartare, ja en bra arbetsledare helt enkelt...

Botten är vanlig rulltårta, vi fyllde med marsansås, jordgubbar och jordgubbssylt (önskemål från födelsedagsbarnet). Håret flätades av godissnören. Mun, näsa och ögon gjordes av pyntgelé på tub och fräknarna är ju helt enkelt strössel...

Lilla E såg att det var "Pippi Lååhstump" så jag blev nöjd. :)