Ooa hela natten, ooa hela dan!

Stora E är vida känd för att sova dåligt. Hon föddes och visade direkt var skåpet skulle stå... Som nyfödd sov hon nästan ingenting, och allra minst på nätterna. Hon var under sina första månader vaken mellan 01-07 och då låg hon på sin fars håriga bringa och tittade med sina vackra blå ögon. Hon grät aldrig, hade inte ont och var inte otrevlig. Bara vaken. Och fin. Men vi blev rätt trötta. Folk tyckte att då sover hon väl på dagarna då? Ja, i kvartar. Vaken några timmar, sover en kvart. Vaken några timmar, sover en kvart.

Alla sa att när de fyller tre månader, då vänder det. Vi inväntade tremånadersdagen men inte vände det. Folk rekommenderade att ge tillägg. Jag gav tillägg trots att damen inte direkt var undernärd... Inte hjälpte det. Hon sov lika illa för det.

Då sa alla att barn sover bättre när de får börja med välling. Jag tjuvstartade en vecka innan hon fyllde ett halvår. Inte hjälpte det.

Då började folk mumla om att när barnen är ett, då brukar de kunna sova hela nätter och ordentligt. Nix. Inte då heller. Vi läste varenda bok och sög åt oss varenda tips. När hon var ett och fortfarande sov urdåligt och ingen längre orkade fråga för vi bara klagade, då kontaktade vi en barnpsykolog med hjälp av BVC. Han var super. Han berättade för oss att vissa har mindre sömnbehov än andra och att vi hade gjort allt rätt. Från den dagen accepterade vi att Stora E vill få ut mesta möjliga av livet och sova så lite som möjligt. När vi väl hade accepterat kändes det mer okej. Vi är ju fortfarande rejält trötta, hon kör rätt hårt med oss, men nu vet vi. Det är inte vi. Det är faktiskt hon.

Nåväl. Sedan hon föddes har vi skämtat om att hon kommer att bli nattklubbsdrottning när hon blir stor. Nu har det börjat.

Idag var Stora E, jag och goda vänner på Debaser. Och såg på Mora Träsk. Vår nattklubbsdrottning dansade på bardisken och drack vatten med sugrör och kände sig som hemma. Blir lite rädd för hur detta kommer att utvecklas i tonåren...