Hur man kan tillbringa en fredagkväll

Man köper någon gång i juli ett par färdigsydda lila gardiner på Ikea.
När man får flytta in och kommer hem så bestämmer man sig för att de var skitfula. Man undrar lite hur man tänkte den där varma dagen på Ikea.

Sedan ligger gardinerna ouppackade hela sommaren och skräpar. Man tänker att man ska lämna tillbaka dem, man har ju tre månader på sig.

När tre månader har gått tänker man att man ska leta efter kvittot men så orkar man inte det och lämnar gardinerna hemma fast man ändå ska till Ikea och har kommit ihåg att man borde lämna tillbaka dem.

Klockan 23:39 en torsdagkväll får man för sig att gardinerna kanske skulle passa ändå. Det är ju försent för att lämna tillbaka dem så man provar och hänger upp dem. Och så gillar man. Om de inte var så breda. Man bestämmer sig för att sy om. Man ska alltså sy om färdigsydda gardiner. Man har ändå vett att vänta till fredagen, för inköp av rätt färg på tråd.

Man köper tråd. Man nattar barn. Man har druckit lite vin. Man börjar sömnaden klockan 20:33. Man tänker att det blir en lätt match. Gardinerna ska bara delas och fållas om. De ska BARA delas. Och BARA fållas om. En sida är ju redan klar så det är bara tre sidor som behöver sys. På varje gardin. Det ska gå fort. Tror man.

Man står och viker in fållar och viker och viker och viker. Man viker snett. Man rättar till. Man viker snett. Man rättar till. Till slut syr man bara. Och det blir snett. Man bestämmer att det ändå inte kommer att synas.

23:25 är man klar. Efter tre timmar har man klippt sönder en gardin och sytt två nya av den. Och man är inte ens nöjd med resultatet.

Imorgon ska jag berätta om när jag mitt i natten syr matchande kuddar av den ännu intakta gardinen.