Min dotter hävdar att hon är bäst i klassen på att läsa, fröken har tydligen sagt det. (?)
Hon får läsa matsedeln varje dag för enligt henne är det bara hon som kan läsa. En kille kan också men han läser bara fel. Jag vet inte om det stämmer men är oerhört stolt över hur duktig hon är. Jag och maken bara skakar på huvudet när vi ser allt hon skriver och läser. Vi förstår inte riktigt hur det hela gick till.
Det här är nämligen sjukt komiskt. Jag har varit livrädd för att vara "den där lärarföräldern" och därför inte lagt ner någon som helst möda på att lära henne att läsa. Jag upptäckte att alla hennes vänner kunde skriva sitt namn så då lärde jag henne hur hon skulle skriva sitt. Vi läser för dem varje kväll och när hon började ljuda (som hon lärt sig på förskolan) så uppmuntrade vi henne. Men annars inget. Och nu bara kan hon. Och eventuellt är hon alltså först i klassen? Inte svårt att tänka sig vad fröknar och eventuella andra tänker... "Det är ju den där lärarungen, hon är väl drillad hemma"....
En vanlig dag som författare
6 timmar sedan
9 kommentarer:
Precis så har det varit här också! Vi har legat väldigt lågt...
Utan att låta alltför pretantiös är det bara att inse vilken effekt det har att vistas i en miljö där man läser mycket, där det uppmuntras i att bläddra i böcker och tidningar, där det finns väggar fulla av böcker...
Det är bl.a. detta jag pluggar just nu (Lärarlyftet) - oerhört intressant!
Grattis till att du troligtvis kommer att slippa sitta i ÅP-möten med dina barn!
Kram!
He he, kanske inte med stora. Lilla är en helt annan story. Hon är ju snart tre och kan faktiskt inte läsa än. ;) Skämt å sido, men hon är totalt annorlunda och väldigt clownig.
Å andra sidan sa hon idag "mamma när du skar dig och det kom blod på din tröja blev jag jätterädd". Skar. Inte ens tre år. Finns vuxna som inte kan.
Ho ho vad jag är bra!
Tror man påverkas mer än vad man tror, även om föräldrarna försöker ligga lågt. Hos mina föräldrar var det också alltid mycket böcker och bokstäver, osv.
Pappa tittade varje kväll på ett franskt tv-program som var att deltagarna fick nio bokstäver (tror jag det var) och skulle försöka forma längsta ord de kunde hitta på. Jag tittade varje kväll med pappa. En kväll, jag var ca 2,5 år, så sprang jag fram till tv:n och börja säga alla bokstäver och peka! Utan att mina föräldrar hade försökt speciellt mycket, men man blev ju påverkad ändå. Riktigt kul faktiskt!
Däremot gick det mycket sämre med siffror hihi... Tog ett bra tag till! ;-)
Kul att hon kan läsa! Jag förstår hur ni tänkt när det gäller lärandet men kanske är dte bara så att vissa barn har fallenhet för bokstäver och ord medan andra får kämpa lite (eller mycket) mer?!
Min nyblivna 6-åring läser ganska obehindrat och hennes 4-åriga lillebror, som kanske liknar er "lilla E" mer till sättet, clownig etc, ljudar läser och skriver kortare ord, utan att vi ens fattat hur det gick till?!
Hur som helst är det så häftigt och vilken underbar känsla för barnen, att kunna!!
Kul att hon kan läsa! Jag förstår hur ni tänkt när det gäller lärandet men kanske är dte bara så att vissa barn har fallenhet för bokstäver och ord medan andra får kämpa lite (eller mycket) mer?!
Min nyblivna 6-åring läser ganska obehindrat och hennes 4-åriga lillebror, som kanske liknar er "lilla E" mer till sättet, clownig etc, ljudar läser och skriver kortare ord, utan att vi ens fattat hur det gick till?!
Hur som helst är det så häftigt och vilken underbar känsla för barnen, att kunna!!
Vår 6-åring lärde sig läsa utan vår inblandning för något år sedan och ligger nu och läser Bamse själv på kvällarna när småbrorsorna somnat. Det förvånar mig inte. Hon har alltid varit typen som pysslar och pillar, kunde skriva alla bokstäver tidigt, har alltid ritat mycket. Vad som förvånar mig är att den galet vilda lillbrorsan som fyller 4 i december nu kan alla bokstäver och hur de låter och häromdagen började ljuda sig igenom okända ord. Hur gick det till? Han har ju aldrig suttit stilla tillräckligt länge för att kolla på "Fem myror" ens.
Åsa
Då tror jag att vi kan fastställa att det beror helt på miljön. Och kanske att lärarbarn bara insuper den otrolit pedagogiska miljön som råder. MOHAHAHAHA. Kul är det i alla fall att de får uppleva den värld som läsningen ger dem. Så jäkla ballt.
Vi har varit superdåliga på att läsa för barnen. Det har i och för sig berott på att när man ville läsa och satte sig i soffan med Isak så sa han: Här mamma har du en bok, så tar jag den här andra! Inte alls intresserad av att höra vad jag hade att läsa...
I alla fall så har han klurat ut gåtan ändå den lille filuren och satt senast och läste på pizzerian v-e-s-u-v-i-o, vesuvio! Det tycker jag var gulligt! Nu vill han dessutom att man läser för honom varje kväll. Tänk vad det kan ändras.
Kram
L
Skicka en kommentar