Inlägg
En vän till mig i USA har just förlorat sin pappa. Han blev 57 år och dog för några timmar sedan.
Jag känner mig väldigt långt ifrån USA just nu. Jag skulle vilja vara där, i San Francisco och krama henne länge. Jag ringde nyss, det var verkligen inte som att kramas men kändes närmare än Facebookmeddelanden fram och tillbaka.
Och en annan vän i USA kom just hem från doktorn med båda sina barn. De fick remiss för reumatismutredning.
Ibland är livet inte jätteroligt.
Men min stora tjej började i första klass idag. Det var stort, det var roligt och det var pirrigt. Vi firade med middag på Pizza Hut (barnen var lyckliga) och de fick skåla i Fanta. Livet kan vara bra också.
Själv har jag så ont i min hand att jag inte kan skriva. Ett mycket värdsligt problem men rätt jobbigt för en som har över 150 sidor kvar att redigera och gillar att blogga.
Då barnen toksomnade 18:45 gissar jag att det blir en tidig morgon så so long vänner. Nu går jag och sover. Det har varit en konstig dag.
Att skriva i novembermörkret
2 timmar sedan
.gif)
4 kommentarer:
Då hoppas jag att du sover gott i natt.
Jag med. Och NU går jag och sover. Eller duschar. Och hittar tre saker på vägen att fixa. Förmodligen.. :)
Ja usch, livet blir inte alltid som man tänkt sig... Förlorade själv min pappa för snart 2 månader sedan och nu är mamma sjuk... Då inser man verkligen hur skört livet är och man lär sig (för sent) att ta vara på nuet.
Sov gott och jag hoppas på en inte alltför tidig morgon. :)
Nina, jag beklagar. Ja. Man får verkligen tänka till ibland. KRAM!
Skicka en kommentar