Jag satt bredvid Stora E i soffan med min pappershög. Jag håller just nu på och läser igenom allt, stryker under alla upprepningar och alla tråkiga meningar och skriver till lite som jag kommer på på vägen. Hon vaknade upp ur sin kräkdimma och tittade på min pappershög.
-Va? Har du skrivit allt det där?
-Japp. Allt det här har jag skrivit.
Så bläddrade jag och visade henne alla sidor. Alla 192.
-Ska det bli en kapitelbok?
-Ja, det ska bli en kapitelbok.
-Men mamma, tänk om de säger att det inte får bli en bok då.
-Jag vet. Då har jag skrivit allt i onödan.
-Hoppas de säger att det får bli en bok.
Lärande utanför gråa förpackningar (kunskap är en gåva)
10 timmar sedan
5 kommentarer:
Ja, det hoppas vi verkligen på :)
Ja, verkligen!
Det hoppas vi alla innerligt!
Nu är man ju så nyfiken så man håller på att dö! :)
Fast du, håller du på att göra boken perfekt INNAN du ens skickat in den?
Skicka in den NU!
Jag gillar er för ni tänker så bra saker. Tack!
Mona, japp. Den ska vara perfekt - i perfekt inskickningsskick. Det är den inte än.
Skicka en kommentar