lördag 14 augusti 2010

Om att ha koll på sina barn

Jag fixar faktiskt inte att låta mina barn springa hit och dit själva. Jag känner mig ofta fånig, töntig och lite lätt hysterisk men sedan de föddes så har jag koll på dem. De får t.ex. inte springa över till grannen utan att jag ser dem, de får inte springa runt hur de vill i affärer och så vidare.

Hemma känns det tryggt och bra, jag har säkrat det jag måste säkra men vi har några farliga ställen i trädgården och när de är där, då har jag koll.

Jag är jävligt irriterad på att man ska behöva vara såhär, som jag är. Men tydligen måste man det. Blir äcklad, arg och ännu mer arg. Och sorgsen.

2 kommentarer:

Anneli sa...

Jävligt irriterad är bara förnamnet. Jag är precis likadan och många tycker att jag överdriver men jag tänker inte chansa med mina barn så det så. Att det ska behöva vara så är tråkigt barndomen borde få vara oskyldig och lättsam. Kan man inte låta bli barn så ska man tas till torget för allmän beskådan och bespottning.

Pernilla sa...

Precis Anneli, överdriven känner jag mig ibland men om den överdrivenheten gör att mina döttrar klarar sig från en sådan där idiot - då kan jag ta det.
Jag fattar inte hur man kan göra så mot barn (inte mot vuxna heller men det är värre mot barn). Jag fattar inte heller hur man klarar av att få höra att detta har hänt ens barn. Hur fan gör man?!!! Stackars, stackars lilla tjej och familj.