Sorg och glädje

Ena stunden läser jag om pappan som ströp sin tvååriga dotter på Orust. ???!!!
Sedan läser jag om pappan som förlöste sin fru och lyckades rädda livet på sin dotter som inte andades och var blå i ansiktet när hon kom ut.

Vad säger man? Livet är så jävla orättvist. Tragedier blandas med glädje och man vet aldrig var det kommer att ske.